Lite medmänsklighet
När vi satt vid vår stads storgata och intog en god svart kaffe igår, min vän och jag, så gick det ett demonstrationståg på ca 100 personer. Det var palestinier som protesterade mot kriget i Gaza. Vi sa det, att det säkert är flera av demonstranterna som varje dag är rädda för att telefonen ska ringa och dödsbud om närstående talas om.
En grym verklighet, långt från vår.
På nyheterna intervjuades en läkare som påtalade bristerna av läkemedel till de civilia, som till 90% var de som skadades. Det var brist på smärtlindring, anestesi och antibiotika. Mitt bland människor som fått ben och armar bortsprängda. Vanliga människor. Precis som du och jag.
Läser boken Nyttiga människor. Skriven av en journalist, och belyser Sveriges och Europas flyktingpolitik. Det handlar om slaveri i tjugonde århundradet. Inte på 1800-talet, utan nu. Där ukrainare luras till Ryssland med hopp om mycket pengar och bättre liv, där de lovas betalt men misshandlaS då de efter tre månader begär lön för mellan 12-18 h arbete/dag.
Misshandlas, fråntas pass och allt vad värdighet heter. Som i Putins OS-byggnation.
Det sker så mycket skit bakom putsade fasader, där människor utnyttjas och liv slås i spillror.
Och jag läser, hör och tänker....
vad kan vi göra?
Vad kan du och jag göra för att människor omkring oss ska få en smula bättre liv?
Nog kan vi kosta på oss att åtminstone le åt killen som sitter utanför ica med sin mugg? Visst kan vi ge bort ett av våra köpta äpplen, om vi ni inte vill gynna en eventuell slavdrivare bakom.
Människan bakom muggen har med all säkerhet inte valt att sitta där.
Så tror i varje fall jag.
Och jag tror vi har råd att åtminstone visa lite medmänsklighet.
❤️