Min älskade farmor och blå hallen.
Desserttåg av servitörer
Inspirerat av Venedig är denna vackra sal.
Långklänning känns långt från landstingsutstyrsel:-)!
Mannen i mitt liv o jag.
Tånker på min älskade farmor....
Oj vad du hade älskat gårdagskvällen!
Ingången till Blå hallen med röd matta, vackra lampor och marschaller.
Insidan så väldigt vacker!
Taket som en molnig sommarhimmel och ljuset som medeltida mystik.
Salen där man efter Nobelmiddagen dansar...med all mosaik och historiska byggnader, vackert och mäktigt. Och väldigt kitschigt, precis som farmor Maja älskade.
Du var nog med igår, du såg nog mig och Pärlan när vi minglade runt, pratade om detta vackra, njöt av goda viner och fint komponerad mat som lovsjöngs spontant av Carl Jan Granqvist.
Du såg nog tjusiga Charlotte Perelli i sin silverstass och prins Daniel hålla tal.
Och jag kan höra och se dig framför mig, hur du liksom skulle njutit för min skull och velat höra ALLT.
Jag tyckte hela upplevelsen var riktigt härlig, och tanken på farmor förhöjde den ytterligare.
Och hennes kuvertväska i min hand satt som en smäck.
Du skulle varit uppriktigt glad för min skull, och stolt. Det vet jag.
Du skulle älskat mannen i mitt liv och skrattat tillsammans med honom och mig.
Du skulle varit rörd och unnat mig det liv som jag har och som jag är så otroligt tacksam för.
Du skulle varit så glad för att jag får uppleva det som du på håll älskat, när du och dina vänner klädde er fina och hade Nobelmiddag med långklänning och god mat.
Du älskade festligheter samtidigt som du var den mest jordnära och kärleksfulla kvinna som fanns.
Tack för att du fanns för mig.
Och det du ger mig i form av väldigt varma minnen❤️
Johanna