Tröstande minnen.

 
 
 
 
Vackra vyer från året som gått.
Tröstande minnen, värmande och glädjande minnen.
Det är skönt att ta fram ibland, för att stärka själen.
För att tänka efter och reflektera, och att få lite ny energi.
 
Det kör ihop sig ibland, ibland spårar det en smula men ibland tycks hjulen långt utanför vägen och på väg ner i diket. Oftast har det en förmåga att kunna styras i rätt riktning igen dock. Det måste ju liksom gå!
Ibland önskar en att tiden gick att vrida tillbaka, för att kunna göra om och göra bättre.
Ta nya tag och lämna det gamla bakom.
Det gjorda går inte att göra ogjort, men det som kommer framför går att forma.
Bestämma sig för att göra något bättre än tidigare, kanske till och med riktigt bra.
Att försöka kan vara gott nog, liksom tillräckligt bra ändå.
 

Kommentera här: