Solen syns igen.

 
Ibland är livet fullt av skojigheter, härliga upplevelser som gör att kropp och själ liksom dansar fram, lätt som en vind.
 
Ibland är livet oerhört tufft vad gäller prövningar, som gör att själva jorden tycks skaka, bröstkorgen tycks ha stelnat i ett läge som gör det omöjligt att få ner luft. Som om bröstet ska sprängas. Som om utvägarna tycks som bortblåsta.
 
Det är ofta en blandning av allting, lite ris och lite ros i en ändå hanterlig ström. 
Vissa gånger blir det för mycket att hantera, och en undrar om en nånsin ska kunna resa sig igen.
 
När så prövningen har hanterats, stötts och blötts fram- och baklänges och upp och ner, och  det har resulterat i ett positivt avslut....
ja då är det som om världens bekymmer lyfts från ens axlar och bröstkorgen åter lyfts och sänks i normalt tempo.
Livet kan fortgå och solen syns igen.
 
❤️

Kommentarer:

1 Karolina:

skriven

Så klokt❤️
Och det är i de svåra och tuffa situationerna som jag utvecklas som människa. Jag tror att de flesta situationer som varit tuffa vill vi ändå inte ha ogjorda då de gjort oss starkare och klokare.
Ha en bra helg

2 Johanna:

skriven

Tack!
Sant i o för sig. Ibland tycks prövningarna lite för stora dock. Men det finns trots allt en ljusglimt bak molnen.
❤️

3 Anonym:

skriven

Att kunna andas utanför bröstkorgen, brukar jag säga....

Kommentera här: