Överraskning o magiskt.
När mannen åkte med min käre far till Tyrolen igår åkte jag på överraskningsfest till mycket kära vänner.
För att fira återkomsten efter 111 km vandring vid Abisko och Kebnekaise tillsammans med en vän. Lusten att vandra föddes efter att ha legat svårt sjuk en längre tid då läkarna inte trodde han skulle klara sig
Men se DET gjorde han!
Med besked dessutom.
Så att överraska var ju fantastiskt kul, dessutom träffa nya o gamla vänner, grilla god tysk korv, äta ljuvlig chili con carne, skratta och umgås.
Och sen få se honom komma hem, trött och öm gjorde att jag kände stor tacksamhet till livet o stjärnorna o till hans egen kraft! Jisses vilken bedrift!
Tröttheten idag är klart märkbar men jag sover nog gott i natt istället:-)
promenerat ar till Ben Howard i lite medeltempi idag. Ut med lite skit och in med nytt o fräscht.
Lite vemod känner jag när jag liksom tar farväl av vissa bitar. Promenadstråken sin jag följt genom årstiderna tex. Det är lite som med äppelträden i trädgården.
Men att sitta här i solen efteråt en stund, det är ju magiskt! Jaaaa tack! Låt oss få ha kvar detta väder ett tag till, det är ju galet gott för själ, knopp och kropp❤️
Joey