Förlupet ord eller elak tunga?

Ja, var går gränsen?
När är det en groda, ett förlupet ord som tycks hoppa ur munnen o h när är det elak tunga?
Vem bedömer?
 
Den som mottar det hårda ordet upplever ju det på ett sätt.
Den som ordet kommer ifrån har förmodligen ett syfte med det skrivna eller sagda.
Och om mottagaren mottar det och blir arg, ledsen, kränkt...
Är det för att det är en sanning i det?
Eller för att hon blir ledsen för ojuste påhopp som känns som taget ur luften?
För att det känns som ett svek från någon hon litade på?
 
Mottagarens upplevelse är svek.
Kränkt.
En oro och en sorg.
Att ett sånt ord med bitter underton kom från just DEN tungan.
Det var en vän.
I alla fall som hon hittills tolkat det.
 
Ordet och upplevelsen skapar otrygghet.
En sorg. Ett svek.
Kan hon inte lita på...?
Vågar hon inte berätta, va sig själv och blotta det som faktiskt är hon?
Vad händer i förlängningen?
Ser avsändaren, den elaka tungan, eventuella konsekvenser av sitt handlande?
 
Tänkte avsändaren på hur det kunde landa...?
Jag vet inte.
Jag vet bara att jag får ta hand om konsekvenserna. Om tvivlet. Grubblet. Såren. Om tankarna som kommer om natten.
Och att det känns väldigt tungt.
 
Joey 

Kommentera här: