Ut med unken, in med syre!

Jag tror på att landa mellan olika steg i livet.
För att liksom sörja färdigt, gå helare och starkare ur och för att sen kunna möta det nya.
Att liksom rensa ur garderoben från all bråte innan nytt köps in.

Det nya får svårare att få plats annars.
Och man själv har nog större tendens att inte liksom passa i nåt av plaggen utan rensning först.
Att frigöra sig och landa, bli vän med den nya utrensade skepnaden och andas lugnt där ett tag.

Då har lungorna och själen lättare att fyllas av nytt syre.
Ny kraft.
Det har tidigare andats unken luft och vet hur ren luft kan kännas först när det unkna vädrats ur.

Vi är dock olika här i livet, det är ju sant, med olika behov och föreställningar om hur livet ska vara.
Ändå tror jag att vänskapen med sig själv är viktig att få till, för att kunna gå vidare och våga öppna.
För att helt kunna öppna.

Egentligen ett bra ordspråk från kristendomen (blir påverkad av allt Jesusande här:-)): Du ska älska din nästa som dig själv.
Älskar du inte dig själv kan du heller inte släppa in någon helt inpå livet, och ditt hjärta.
Ibland var han lite klok den där mannen som de verkligen hyllar rikligt här vid Medelhavet!

Kramar Joey

Kommentera här: