Johanna Roth

 

Jag är nybörjare.

Fast jag varit med en hel del år.

Det självklara att jag är den som vet, som får alla förtroenden- det luckras upp.

Andra får del av dina innersta tankar.

Ljusa som mörka.

Vissa, valda delar ger du mig.

Såklart.

Det är ju i sin ordning, det är så gången i utveckling är.

Jag är oerhört tacksam de gånger du vill öppna din inre dörr för mig, när jag stilla får lyssna in.

Frigörelse och utveckling innebär också smärta.

För båda, på olika sätt.

 

För dig - en ibland  svår och tung, sorglig värld som ska upptäckas.

Upplevas.

Förhoppningsvis har du trygghet inom dig som gör dig klok och stark.

Som gör att du vågar säga ja men också nej.

Livet gör dock ont ibland.

Det är så det är.

Och för att hitta verktyg att hantera livet med är erfarenheter nödvändiga.

Erfarenheter som man som förälder samtidigt helst skulle vilja att du slapp...

 

Hur är man som klokast här på den här sidan?

Vilka spelregler är viktiga, 

Vilka är värda att ifrågasättas?

Hur visar, och får jag, förtroende?

 

Respekt att du är du och jag är jag.

Du måste utvecklas.

Och lära dig.

Jag är jag, och jag har också varit ung.

Kanske har jag liknande erfarenheter som du...?

Jag måste dock lyssna, och ödmjukt lära om. Lära nytt, och ibland komma med min livserfarenhet . I en balans. När du vill och behöver den.

 

Jag vet att du måste göra egna misstag, precis som jag gjort och gör mina.

Jag vill att du ska veta att det är ok.

Tala dock om dem!

Jag finns för att hjälpa dig.

Om det händer nåt ,med vänner när ni är hemma här eller hos någon, eller ute.

Tala om - vi hjälps åt.

 Livet gör ont. 

Dela din sorg och din smärta med mig. 

Alltid.

Jag finns.

Kanske kommer jag inte springande i 190, kanske bedömer jag det annorlunda - men dela med dig så pratar vi.

Kanske kommer jag susande- helt beroende på situation.

Jag finns.

 

Och jag älskar Dig enormt.