Det är bara så det är.
Det går inte att ta över någon annans sorg. Eller att bära någon på sina axlar.
Det går att visa medmänsklighet.
Värme.
Det går att lyssna.
Pusha, liksom i rätt riktning.
Bolla tillbaka för att säga "jag finns här men jag kan inte gå dina steg".
Det går att gå bredvid, att vara någon att
Luta sig emot.
Men någon annans steg kan du inte ta.
Varje människa måste göra SIN resa.
För att finna sin väg, styrkor o svagheter.
Lära känna sin inre människa, eller ande.
För att lära sig på vägen.
För att bli den människa som på nåt sätt var tanken.
Bli stark av livets berg/ och dalbana i slutänden.
Så fallet blir lite mindre hårt nästa gång.
Bara genom att klara motgångarna kan livet levas fullt ut.
De är, tyvärr, en del av det.
Av själva livet.
Det är bara så det är.
❤❤❤
Joey