Stackars lilla kropp!
Efter en helt ok men lite ringrostig första
Arbetsdag har jag nu kommit in i det.
Rutinerna är tillbaka, lösenorden är ändrade, jag har delat läkemedel, gett dropp och antibiotika, rondat, skrivit epikriser, fört statistik, kontaktat olika instanser för att saker ska hända, delat ut mat.... varit DÄR. Närvarande. Pratat, skojat, varit allvarlig, klappat om och blivit klappad. Funnits i möten.
Och haft det bra.
Och har nog också gett värme och en glimt i ögat, tröst på vägen.
Men min kropp...
Min lilla lekamen, den har inte fattat galoppen med att stiga upp 05.30.
Oj, vad jobbigt det är.
Från att mer och mer kommit in i kroppens tempo där den vill vila framåt 24 och vakna framåt halv 9....så känns det som ett stort hån.
Upp nu?!? Är du fullständigt galen?!
Hade den fått välja hade det blivit andr tider, helt klart, men å andra sidan: jag vänjer mig.
Fördelen med tidig morgon är tidigt slut på arbetet.
Jag vänjer mig:-)
Efter rep till Visfestivalen 31/8, så är jag också mätt på mat. Rester från veggopizzan igår, med färska champinjoner, soltorkade tomater, mozzarella och solrosfrön...gott!
Lapat lite luft medan fingret skriver i detta nu.
Kände att jag var lite off på repet men ändå njöt jag av att få sjunga, försöka bara känna, skapa.
Det är en sån lisa för själen, denna trio jag sjungit med under flera år.
Det ger näring!
Little Bee och en kopp The får det bli nu.
Med benen på bordet.
Snart dags att välja ut någon annan nyfådd bok i nya bokhyllan. DET är däremot nåt min kropp och knopp gillar:-)!
Kram