Mina val må va konstiga.

 
 
Ja, livet är konstigt.
Konstigt bra, för min del, efter många mindre bra konstiga år.
Med osäkerheten dallrande utanpå kroppen och själen liksom förkrympt, undangömd i mörkt hörn.
Av rädsla och ännu mer osäkerhet.
Att inte räcka till, inte va tillräckligt bra.
Inte va klok nog.
 
Konstigt nog lade sig osäkerheten, och själen fick lov att växa. Komma ut i ljuset.
Av kärlek till livet, till mannen i mitt liv, till förmågor hos mig själv som liksom legat dolda
Kärlek till möjligheter, musik och ordet.
I sång- och bokform.
Lust till utveckling och kärleken till förmågan att faktiskt göra just det.
 
Kärleken till mig själv, att jag har ett värde.
Jag kan. Jag kan av mig själv, jag kan med andra. Jag är, oftast, tillräckligt klok.
Tillräckligt bra.
Jag kan få leva i kärlek, även jag.
Tillsammans med andra.
För att jag har älskat, och älskar, och har visat och visar det. 
Till dem jag vill ha nära i mitt liv, och de som vill ha mig i sitt.
 
De val jag gjort och gör, har jag valt. Av olika anledningar.
För att jag är vuxen, och väljer det liv jag faktiskt vill leva.
Jag väljer att ha de underbara vännerna i mitt liv, alla olika men alldeles underbara i sin olikhet.
Jag väljer att leva tacksam för mitt liv, för att jag får uppleva så mycket gott.
 
Människor i mitt liv ger mig reflektioner, funderingar, skratt, bus, galenskap och massor av kärlek.
Att välja annorlunda finns idag inte på min karta.
De jag har omkring mig behöver inte tycka eller tänka som jag, men respekten för just detta är en grundsten i relationerna i mitt liv.
Att liksom diskutera och reflektera, bolla fram och tillbaka Men utan att nå konsensus- är befriande och förundrande och kul och konstigt.
Precis som livet.
 
Mina val må ses som konstiga.
De är dock mina.
 
Kram och god lördag!
Joey ❤
 

Kommentarer:

1 Eva H:

skriven

Du är klok och skriver så målande vackert.
Men, intressant nog så lärde jag ju känna dig under den tiden (tror jag?) du säger att du var osäker och "med förkrympt själ" och tänk! att det märktes inte alls. Du var en glad sol och en trygghet som ingav förtroende, då också.
Men det är ju inte alltid utsidan och insidan stämmer överens.
Njut av dina sista lediga dagar. Kram/E

2 Johanna:

skriven

Eva, vad goa ord! Skönt att höra.
Jag njuter! Just nu cykeltur o ett glas vin på halva vägen:-)
Kram❤

3 Eva H:

skriven

Kul att höra om cykelturer för en cykelgalning som jag :)

Kommentera här: