Med pensel i hand.


Det finns hopp!!
Kände att igår, igår kom lite röst tillbaka. Lät inte som en galen tonårspojke med noll koll på stämbanden längre...:-) Idag ännu bättre.
Dock är det nåt fel som är trasigt för stämbanden vill absolut inte ta en enda ton. DÅ är jag tonårskillen igen, utan någon som helst koll på en enda ton eller luftgenomsläpp. Låter verkligen helt störd...!
Väntar på VC, önskar en check av stämbanden och ett råd hur jag ska förhålla mig.
VI HAR SPELNING OM 2 VECKOR!!!!!!! Lite smått panik känner jag, och jag VILL VILL VILL!!!!!!
 
I går förmiddag fick jag, som från en ingivelse, inspiration till att sätta mig med blyerts och akvarellfärger igen. Efter att inte ha suttit med nåt sånt sedan 1998 (bortsett från lite småkluddande med Fridis såklart, men inte så där på mer allvar), kändes det onekligen lite rostigt. Men oj, vad roligt, rogivande, underbart skönt för själen!!!!!
Det VILL jag också göra mer. Min målarlåda får stå på en köksstol så det blir lätt att ta fram det närhelst lusten pockar på. Ett tag i alla fall.
Jag behöver mer färg och ton i mitt liv.
 
Känns idag, för första gången sedan semestern, en viss panik över uppsatsen och kursen jag måste få klart.
Inte fullt lika inspirerande som att sitta med penseln eller notbladen framför sig, det medges.
Men det börjar bli dags att återuppta och sätta igång på allvar för att bli klara - så är det bara. Långbänk tröttar nog mest, men en lagom takt behövs för att inte helt glömma mellan varven.
Det är det här med balansen i livet. Att göra men i lagom takt, att få gjort men inte stressa, att vara effektiv utan att gå upp i atomer...det ÄR inte helt lätt.
Beundrar de som kan detta och som läser sin magister dessutom. Hur gör ni, utan att gå sönder av stress? Utan dåligt samvete? Jag är inte där än. Det är bara att inse.
Det hänger över mig som en grådisig slöja hela tiden...gör klart, gör rätt, gör bättre....
Men JA. I min takt. Jag ska inte sväljas, slukas av det. Jag blir inte lyckligare då - tvärtom. Jag måste försöka jobba effektivt när jag sitter med det för att sedan försöka släppa det - med en sång, en målning, en promenad...rensning av tankar. I will do my very best.
 
Nu ska jag sätta mig med penseln förresten.
Och sen gå en promenad för att samla kraft.
Och invänta berättelser från barnens första skoldag i 4:an, 7:an och 8:an. Den lilla som börjar ny skola, på samma som min egen unge och med tusen fjärilar i magen med bussåkande, nya lokaler, nya kompisar, ny pedagogik och nya rutiner....spännande! Håller tummarna för en god första dag!
Mellanglinet börjar 7:an förvisso men kanske inte så mycket nytt, och största på ny skola delvis. Så att ta det av det här i eftermiddag ser jag fram emot.
Liksom att börja jobba igen för egen del.
Det ser jag också fram emot nu!
 
Fet kram och god måndag ♥
 
Joey
 
 
 

Kommentera här: