Kanske aldrig lätt.
Det är så sant.
Vissa saker blir kanske aldrig lätta men efter lite övning blir det åtminstone lättare, mer hanterbart.
Med åren, eller kanske mer av erfarenhet, blir det lättare att säga ifrån, våga stå för det man upplever och tycker.
Att säga ifrån och stå upp för andra är oftast lättare. När det kommer till sig själv är det lite tuffare, och mer känsligt.
Med åren blir känsligheten mindre.
Eller, som sagt, beroende på de erfarenheter som format en.
Modet sätter sig i kroppen och att stå upp för sig själv ses senare som högst naturligt.
När det behövs. Inte bara för att man kan.
Att backa kan oxå vara mod.
Att inte alltid göra sin röst hörd eller att hävda sin åsikt har absolut en modig och mogen poäng.
Men för att komma dit behöver man få öva på varianterna.
Träna lite i taget, efter reflektion och genom efterreflektion- när man ska och när man har uttryckt sin tanke, upplevelse.
För att hitta sitt sätt, känna sitt värde och få respons på att sättet man sa det på var klokt, väl avvägt men ändå tydligt.
Mottagaren bör ta budskapet på det sätt det var tänkt.
Utan missuppfattning.
Klart och tydligt.
Ibland är det väldigt svårt, ibland är det störningar på vägen som gör det allt annat än lätt.
Kanske lyckas man inte helt, men med övning så kan det gå lite, lite lättare.
Och taggen av att inte nå ända fram sätter sig inte lika hårt. Den blir mer sporrande än nedslående.
Och ibland får man inse att nä...det är lönlöst.
Det kommer inte att landa på nåt annat, klarare sätt oavsett hur välformulerat och tydligt budskapet var.
Ibland får man inse att begränsningar finns, åt vilket håll de vara må.
En, ibland, hård resa.
Joey