Hem...ljuva hem...?
Att känna lugn och frid i sitt eget hem är en självklarhet, men är inte alla förunnat.
Det vet vi.
De flesta misshandels- och våldtäktsdomar sker mot närstående till de drabbade.
I deras hem.
Och även om det inte sker fysisk misshandel eller våldtäkt kan det röra sig om annan typ av överfall. Verbal, psykisk med diverse elakheter av förtryck som gör den drabbade svagare och svagare.
Kanske till slut så svag att de inte ens försöker stå upp för sig Själva, eller streta emot.
De kapitulerar. Orkar inte kämpa.
Men ibland kommer kraften från något osynligt väsen.
Själen och kroppen, hjärnan och hjärtat skriker NU RÄCKER DET!
Och vågar, likt en isbrytare, slita sig loss och bana ny väg.
På egen hand.
För att de ska få uppleva den nya vägen och det nya hemmet på det sätt alla borde få uppleva det.
Som en fristad.
Att längta till.
Att få lugn i.
Att få detta är som en stor magkramp som släpper.
Luften sjunker ända ner till lungblåsorna och ner i magen, andningen får en lugnare rytm, musklerna mjukare och endorfinerna gör sig påminda.
Helt plötsligt dansar kroppen i takt med hjärtat.
Av välmående.
Av känslan att yes, hem ljuva hem!
Det är härligt!
❤❤❤
Joey