En femhundring.

Efter en runda runt vackert Växjöhav, innan matlagning och efter lite allmänt vardagsplock tar jag mig som alltid en stund vid datorn.
Dyker ner i min klokbok och finner en liten berättelse som jag vill dela med er.
Önskar er en tanke, en reflektion.
Kärlek, glädje, gott kaffe, the, choklad och mer kärlek.
Glöm inte ge dig själv goda saker.
Goda tankar.
Även i tunga dagar.
 
En föreläsare inledde sitt seminarium med att hålla upp en femhundrakronorssedel.
"Är det någon som vill ha den här?" frågade han.
 
Några såg tveksamma ut - tänkte han verkligen ge bort en femhundring bara så där?
Men de flesta sträckte genast upp en hand i luften. Det fanns ju inget att förlora.
 
"Okej", fortsatte föreläsaren. "Det är många som vill ha sedeln. Men om jag gör så här då?" sa han och skrynklade ihop sedeln till en liten boll. "Är det någon som vill ha den nu?"
 
Fortfarande var det en skog av uppsträckta händer i salen.
"En sista fråga", sa föreläsaren. "Vill ni ha sedeln även om jag gör så här"?
 
Han slängde sedeln på golvet, trampade på den och tog sedan upp den. Nu var den skrynklig, smutsig och lite trasig.
 
Men händerna sträcktes fortfarande upp.
"Ni har nu lärt er den första läxan för dagen", sa föreläsaren. "Oavsett vad jag gjorde med femhundringen, så ville hi fortfarande ha den.
Varför? Jo, därför att den inte förlorade i värde, vad jag än gjorde med den. Ni är som sedlar. Ni kommer att bli tilltufsade av ivet någon gång, ni kommer att känna er trasiga och kantstötta. Men ni behåller fortfarande ert värde. För människor i er omgivning är ni ovärderliga. Ert människovärde kommer inte från vad ni gör eller vad ni kan - utan från vilka ni är".
 
Kristina Reftel Argument Förlag
 
Att gå genom livet och underskatta sig själv,
är som att köra bil med handbromsen åtdragen.
Maxwell Maltz

Kommentarer:

1 Camilla:

skriven

Vad klokt skrivet!
Ha det fint! Kram Camilla

Kommentera här: