Utveckling och runda hörn..?

Det där med utvecklingsfaser, det är nog tämligen vetenskapligt belagt men oxå till stor del individuellt hur det yttrar sig. Tror jag.

Läser man Freud får man mammakomplex och tankar om att man förstört sin unge för resten av livet.
Förvisso tur att jag lät min unge kladda och äta själv:-)...men allt annat?

Ja, hur gör man bäst, hur tänker man för att få det så bra som möjligt?
Om man låter glinen bestämma var de vill sova så säger forskningen säkert nåt om det.
Eller om godisätande, läggtider....vad som!
Och om man som förälder bestämmer enligt principer och det man tror på för stunden så visar det kanske på andra framtida men barnen kan få...?

Så hur?
Efter hjärtat?
Vi har väl de flesta av oss en tanke på hur man tror är bra, på vad som borde funka och hur man skulle vilja ha det.
Fint så.

Det viktigaste är kanske ändå viljan att ändra ide, de där idéerna som inte känns jätteviktiga.
Att verkligen välja striderna oavsett fas.
Att rucka på principerna och den fyrkantiga mallen.
Att göra hörnen lite rundare.
Kanske funkar det ena bättre en period för att i nästa omkullkastas och ny ide få tillträde?
Och kanske får det va så, mindre kantigt och principfast för att släppa in liv och lust, trygghet och känsla?

Vad som är rätt...
Ja, det bestämmer vi ju själva.
Ofta blir det nog förvånansvärt bra ändå till slut.
Men lätt?
Noop!!

Kram!

Kommentera här: