Från botten finns bara en väg....?

Livets berg-och dalbana känner vi alla till, mer eller mindre.
Vi har varit olika hårt drabbade, men de flesta har i några stycken fått sin beskärda del av sorg, svart, mörker och allt som därtill hör.
Som gör olika åverkan i våra sinnen och själar.
Och som vi hanterar olika.

I många fall behövs en verklig omgång i morteln av själva livets kantigheter och tragiska ådra för att kunna se delar av en annan värld.
Ibland behöver man liksom nå riktigt jävla hårt i botten för att kunna vända.
Ibland måste det göra oerhört ont innan möjlighet till att må bättre finns.

Och ganska ofta behövs hjälp.
En människa är ganska ensam, och behöver stöd, hejarop, spark i häcken, kanske en utskällning, en bokstavlig smäll på käften...
Och oxå ofta en klapp.
En kram. Ett vänligt ord. En stadig hamn.
Någon som vågar säga det som också är smärtsamt, men sant.

Men för att komma uppåt, från botten, behövs en mottaglighet.
En insikt om att vara tvungen att välja ett annat spår.
Ett mod att överge den väg man gått, som helt uppenbart inte funkar, men som ändå står för någon slags bräcklig trygghet.
Och nä...
För att våga det behöver man hjälp.
Och våga ta emot hjälp.

Från botten finns väl bara en väg...
Och det är upp...?

Jag hoppas detta!
Innerligt och varmt.

Kram Johanna

Kommentera här: