Padraic Pearse, dragspel och Väderlek <3

         
 
 
Idag har min dotter sin första spelning, som sångerska i  ett band, med ytterligare sångerska, trummis, gitarrist, basist...på en privat fest.
Kul!
Jag skulle vilja vara en liten fluga på väggen och lyssna och se!!!!
Jag tror jag nästan kan känna den där pirrande nerven, förväntan, nervositeten som sporrar och taggar...GUD vad roligt!
Glad för hennes skull, hoppas det ger blodad tand för mer musikaliska äventyr framöver!
 
Jag har sjungit i hela mitt liv.
I barnkör, solo för sångpedagog, i ungdomskör och vuxenkörer, i bandkonstellationer som sångerska...och som dragspelare.....
 
Lite otippat va:-)?
Min brorsa hade ett band när jag var runt 20, och de hade en dragspelare som slutade.
Så,...ville jag va med fick jag lov att lära mig lira dragspel.
Så...inköp av dragspel fick det bli.
Med knappar ville jag ha, inte tangenter (tyckte det var fusk liksom, ville lära mig på riktigt eftersom jag redan kunde spela piano...).
Övade som en dåre, skalor upp och skalor ner, accord, slingor....
Typ i två månader innan första spelningen utomhus på en springtävling.
Det gick rätt bra ändå, så vi höll på med samma band ett par år och var ute på pubar och stadscen och privata fester och lirade.
 
Sen har det stått där.
Sista gången jag spelade officiellt...ja, kunde det vara 2000?
Jag tror det.
Tog fram det nyss.
Och Padraic Pearse-pärmen.
Tyvärr har ett par toner satt sig så de låter lite igenom alltihop, det gick sådär med spelandet men körde några låtar och hittade ett par slingor som var mina forna solon:-)
Det var kul!
Minns en massa glada skratt, och galen publik, härlig medryckande irländsk folkmusik...
 
Musiken har gett så mycket kul, med musiktillägget på gymnasiet, mycket vänner, härliga känslor, utmaningar...
Faktum är att så här på äldre dar utmanar jag mig mer själv, strävar efter förbättring och vill våga.
Trivs mer med mig själv och njuter när jag sjunger tillsammans med Väderlek på ett annat sätt än för bara ett par år sedan.
DET är så underbart att känna, att vara en del i ett sammanhang som skapar ihop.
Längtar till första repet, och första spelningen efter sommaruppehåll ♥!!
DET är mitt livselixir.
 
kramar Johanna
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: