Att inte finna ro.

 
Paniken lyser i ögonen.
Oron i kroppen är påtaglig.
Motoriken är ryckig, ljuden från stämbanden ängsliga.
Att sträcka sig efter det som inte finns, inte i den verkliga världen...
Att plocka med saker som för någon annan ter sig obegripliga.
Om och om och om igen.
 
Försök att tala lugnt.
Att hålla handen.
Att sjunga.
Nynna.
Ha TV på.
TV av.
Musik på radion på.
Av.
Farmaka.
En klapp på kinden.
Och rundan om och om igen.
 
I försök att lugna.
Att finnas.
Men att känna att det inte är nog, att det inte når fram och inte hjälper...
 
Musik och promenad.
Svett och tårar.
Dusch.
Regina Spector på Spotify i fete-högtalare.
Det är min återhämtning.
 
Kramar till Dig.
 
Johanna
 

Kommentera här: