Hand i hand...
Hur är det?
Egentligen, hur har du det?
Att se.
Att ge en klapp på axeln och en vänlig fråga för att hjärtat bryr sig.
Bjuda in och finnas.
Så många som kämpar, och nätt och jämt håller näsan ovan vattenytan.
Barn som lever i otrygghet.
Vuxna med sår och hemska minnen och en krossad dröm om hur det kunde varit.
Att ha föräldrar som bryr sig.
Som finns, och som låter växa i lagom takt och som finns som trygghet när det viner.
Inte självklart, fastän det borde...!
Sträck ut fin hand.
Ge en liten bit av dig, av din tid.
För att ge värme, en gnutta hopp och en smula kärlek i en ibland, kall verklighet.
Kram Joey
