Johanna Roth

Jag tror inte det finns någon sån.
Hade det gjort det så hade vi alla vetat.
Vetat vilken väg vi ska ta oss upp efter dippar i livets snåriga verklighet.

Ibland är det nog bara så att vi behöver förlika oss med att vägen ibland måste få vara långsam.
Att vi behöver ta tag i repet eller handen som sträcks ut för att hjälpen ska kunna ges.
Och inse att det kommer att ta tid, det kommer att vara skitjobbigt, att saker om en själv kommer att komma upp som måste bearbetas och arbetas med.
Kanske under lång, lång tid.

För att nå en liten, liten bit i taget så behöver vi våga möta oss själva.
Ta tjuren vid hornen.
Inte ge upp.

Det finns andra vägar än den man först ser.
Den visar sig dock bara om vi ger den chansen.

Varm kram
Johanna