Det finns dagar.
Det finns dagar där man mår bra, o det finns dagar där man mår mindre bra.
Där man ibland kan känna sig superstark och nästan oövervinnelig, medan andra dagar är som en sophög.
All kraft går åt till att bara stiga upp, klä sig o äta sin mat.
Där mörkret känns som att det fullständigt slukar en, som om man befinner sig i en tunnel oförmögen att komma ut.
Det finns en väg ut.
För att se ljuset igen måste ibland fullständig botten nås, tror jag.
Kanske för att förstå farten man levt i, livsvägen man valt...att den inte längre funkar o måste bytas ut. Omvärderas.
Och jag är helt säker att det går att byta spår, finna en ny glädje, en ny bana som senare visar sig funka riktigt bra.
Vägen är inte lätt.
Ingen given GPS finns.
Trevande framåt ingår liksom,
Men efter ett tag visar sig en riktning.
En liten bit i taget.
En trevande väg som visar sig hållbar.
Där livsfilosofin blir mer likt en katts än en stressande människa.
Det gäller att njuta när det finns ett skönt knä att vila i, och att sträcka ut sig när solen skiner.
Att finna de små, sköna stunderna är en konst.
Men den går att lära sig.
En liten bit i taget.
Kramar<3
