Samvetet.
Antar att det är högst mänskligt.
Kanske ganska kvinnligt till och med?
Jag vet inte...
I alla fall är det i vissa fall tur att man är rustad med ett, som liksom ibland är vår kloka röst och hindrar oss från galna saker.
Eller som åtminstone bromsar oss.
Men ibland är det en plåga.
Att inte känna sig tillräckligt bra.
Jag borde....
Ni känner igen det kanske?
Ibland är det tungt.
När man vill mer än man räcker till.
Jag hoppas så det är tillräckligt bra, trots det.
En kram i fredagskvällen!
Johanna