Juniperus Communis
Kontrasterna mellan meditation och New York är ganska stora.
Lugnet i sig själv.
Lugnet i andningen.
I blicken inåt, i det som visar sig på näthinnan..eller kanske i själen...?
Mot ljudet, intrycken av mycket folk, sus och bilar, människor.
Båda underbara på sitt sätt.
Verkligen underbara.
I meditationen se jag så enbär...kul med tanke på vad vi nyss planterat i landet, mannen i mitt liv och jag!
Som säger att det är tryggt att lämna det gamla bakom sig, att nya vägar och nya insikter ger möjligheten att ständigt växa. Och att jag kan lita på den förmågan, att visdomen växer med varje steg.
Träffande och kul, skön tanke så här i efterhand. Någon mening att vi båda föll för de härliga buskarna/träden:-)!
Jag vill tillbaka till meditationen när den tar mig någonstans där jag ser, känner saker. Känner vila.
Är mina andetag.
Jag vill tillbaka till New York. Till London. Alicante. Sthlm...känna att jag upplever saker, ser nya saker, vågar mer en liten bit i taget. Vågar till och med öppna munnen och prata på ett för mig ostadigt språk.
Så olika upplevelser, och båda något som får mig att växa.
Att känna mer i mitt liv.
Att må bra.
Tack gode värld för mitt liv!
För kärleken.
Sången.
Friheten.
Puss
Johanna