Johanna Roth

Ibland väljer man att missförstå, tror jag.
Fastän man vet hur den andre menar.
Fastän men egentligen inte behöver ställa en fråga till.
Kanske handlar det egentligen om att man själv är osäker på sin egen uppfattning varför man ifrågasätter den andres uppfattning istället.

Att man istället för att säga att man faktiskt inte vet, eller inte vet vad man ska tycka och tänka i en fråga så iklär man sig rollen som ifrågasättare.
För att hellre säga nej än ja, bara för att möjligheten liksom finns.

Av vilken anledning kan man ju bara sia om.
Och egentligen gör det inte så mycket heller.
Var och en har rätt att vara på det sätt de själva önskar, det är sant.
För deras egen skull skulle de kanske vinna ett uns på smidighet, på att le istället för att dra ner mungiporna, och på att säga ja istället för nej.
Kanske skulle världen bli lite soligare, vackrare och lättare att vistas i - även för en själv?

Så länge det är saker som inte innebär någon fara, kanske ett Ja alltid är bättre än ett Nej?
Bara för att man kan säga Ja. För att se om livet blir lite galnare, lite mer skruvat och lite roligare...?
Kanske finns chansen till nya upptäckter?
För ny energi, ny glädje och ett skönare sätt att leva.
Det handlar nog en hel del om att våga.
Att våga säga Ja istället för Nej.

/Johanna