Energigivande!!



I går morse kom jag osedvanligt sent till jobbet...nädå, inte osedvanligt men senare än kl 7 eftersom jag körde dottern till skolan...!
In på jobbet kommer jag och möts av det som gjorde min dag:-) - Pärlan och världens bästaste leende!!
Han var i annat ärende på jobbet, och kom och letade efter mig, myyyysigt!
Gillar spontanbesök! Särskilt glada såna som ger energi för hela dagen...tjoho!!!

Idag har jag jobbat som ordinär sjuksköterska och har trivts väldigt bra! Patientkontakt är energigivande ofta, givande i vilket fall även om det emellanåt också kan vara tungt och kanske också kräva en hel del energi. En utmaning är det dock alltid, att försöka göra det så bra som möjligt för den människa man möter. Att kanske kunan skänka ett litet leende, lite värme, lite tröst, stöd och uppmuntran. Det där med att göra nytta är en god känsla.

Vet ni vad jag fick idag? Mer än energi då....?
En superfin tunika av sis Suz, en superhärlig orange färg (som jag nog klär i när jag fått lite sol på min nu något bleka vinterlekamen!) som det, som hon sa, stod Johanna på. jo minsann, det gjorde det nog allt!!! Tack söta!!! Den har jag på mig ikväll....! På påsen stod det: "Till min sis, för att Du är Du". Det värmer!!!

Att ta en fika efter jobbet på mysigt café idag var också energigivande. Skönt att sitta och prata om livet, om olika möten och öden. Vi konstaterade att det finns så mycket att vara tacksam för. Återigen, det gäller verkligen att leva i nuet. Morgondagen vet vi inte ett smack om! Tack för mysig stund fina Christine och goa tjejer!!!

Efter det en snabb dusch, iväg igen för att ha klassmöte, alltså föräldrar och barn samt pedagoger träffas och går igenom en del viktiga saker. Det har skolan 1 gång per termin. Ett bra tillfälle att få lära känna glinen lite (som man numera knappt ser eftersom förbudet att gå in på skolan av sitt barn väger tungt...;p) samt föräldrar. Gillar den formen på möten som på så sätt inte heller blir så långrandiga utan ofta är lite mer effektiva.

Puh!
Kväll nu.
Maten intagen.
Pratat en hel del om vad som just nu händer i livet, att det ändå känns rätt bra.
Ovanligt men bra.
Vägen uppför är värre, när oron tär och energin bryts ner.
För att man inte vet.
När väl känslan av kontroll är mer i balans känns det som att vägen planas ut en smula, och blir på så sätt lite lättare att vandra.
Livet lättare att hantera.

Att gilla läget är kanske lättare när det finns någon form av kontroll inom ramen för vad vi kan ha kontroll över....?!

Så är det nog.
Det räcker ofta med att ha kontroll över en del av skeendet, så finns förmågan till anpassning där fortare.
Tror jag.
Och med goda vänner, något så när kloka människor i sin tillvaro blir vägen lättare att gå.
Backen mindre uppförslutande.

Till slut upptäcker man att man faktiskt gått hela vägen.
Alldeles själv!

Vi kan mer än vi tror.

/Johanna




Kommentera här: