I´m standing by an angel....
Kanske är det så som vi pratade häromdagen, min goda vän och jag.
Att det liksom inte är så lätt att finna.
Att det kanske inte ens är så att man alltid gör det, men det kan funka ändå.
Kanske är det så att när man finner rätt, då känns det i hela själen, hjärtat, kropp och knopp...
Kärleken känns, den ÄR och den är stor, vacker, underbar.
Kommentarer som "jaja, ni är ju nykära - det är därför..." betyder väldigt lite.
Det känns större än att det beror på att det är så det är.
Jag skrev om att jag funnit en sällsynt pärla för länge sen...
Och det stämmer så väl.
Pärlor är inte lätta att finna.
Den där äkta pärlan som är till för just mig.
Som får mig att må väl, att känna att jag är helt ok, att jag är accepterad för den jag är.
Som fick mig att skratta av hjärtat igen.
Vi passar varandra.
Är det så självklart....?
Att allvaret finns, känslan att allt går att prata om, ventilera utan anklagelse och hårda ord.
Allt är ok att känna, att yppa.
Skrattet och buset finns. Som ger en sådan livslust, glädje och en oerhört härlig känsla i kroppen!
Nyfikenheten. Att vi vill uppleva saker i hop, se saker, upptäcka saker hos varann.
Samhörighet.
Inte alls självklart.
Men otroligt härligt att få känna.
Vi är starka, vi hör ihop.
Vi har något som är unikt, vårt. Oändligt vackert.
I am standing by an angel...♥
Johanna
Kommentarer:
3
suzan:
Härligt å underbart vännen! Älskar å saknar dej! Kram
skriven
Så fiiiiint!!!
Love you!!!!
<3!