I livet som pågår
Det är vackert ute.
Parkbänken försökte locka mig att sitta en stund idag...hade gärna gjort det.
Kändes så stilla, så rofyllt där i parken.
Men så klart, så tidigt ute var jag inte även om jag är tidsfascist.
En annan dag ska jag stanna till, sätta mig ner med fötterna i gruset, se alla blommor omkring mig.
Känna att det till och med hösten, stillheten och ron är mycket behaglig.
Mitt i livet som pågår, i ungefärliga 190 km/h.
Med vardagspyssel, matlagning, inköp, betala räkningar, städ och tvätt, dåligt samvete över att jag jobbar jämt, försök till kompensation, samtal med bästaste dottern, träffa vänner, min älskade kärlek, fylla på med energi.
Mitt tjat om goda saker, som är så otroligt viktigt.
Att tanka sig full med godsaker för att orka med de mindre roliga.
För att få kraft.
Det behövs mitt i livet som pågår.
Ibland mer, ibland mindre.
Vi är alla i olika skeden.
Och vi behöver fylla på.
Med mycket kärlek och kramar.
Musik.
Samtal om livets berg- och dalbana och galna krokar, om känslor som poppar upp, om det som rör och berör, upprör.
Vill vara där.
Närvarande.
Älskar.
Puss
Johanna