Stillsamt
Längtar till ett litet paradisställe....hade varit skönt att ligga där på en filt, med kaffe och kärleken bredvid mig.
Bara vara.
Långmorgon här på Alpen idag, också skönt att bara vara. Ligga kvar, småprata med älskelsen, läsa lite...långdusch och kaffe. Jo, helt ok söndag!
Såg Nu eller Aldrig igår. Film med min favorit: Morgan Freeman, och även Jack Nicholsson. Två män med olika bakgrund som hamnar bredvid varann i varsin sjukhussäng där de båda får veta att de har kanske ett halvår, högst 1 år kvar att leva. De bestämmer sig för att se världen, åker i väg på äventyr tillsammans innan det så klart slutar med att Morgan Freeman till slut dör när hans fru äntligen fått hem honom igen. En sorglig, men stark film.
Framför allt ur perspektivet att när man älskar blir man väldigt sårbar. När man sänker garden som man ofta är väldigt duktig på att hålla uppe. Man blir då liksom naken för känslorna, för det som kommer till en och man fylls av kärleken. Det är stort, och det är vackert. Och det är också lite skrämmande. Med garden nere så finns inget försvar, kanalerna är öppna, hjärtat är öppet vilket gör att om något skulle hända så skulle man gå sönder. Men då har jag i alla fall älskat. Jag har släppt in, släppt efter och öppnat upp för att få uppleva det jag nu upplever. Och det är underbart. Underbart att älska, och underbart att bli älskad. Underbart att få ge kärlek, och få ta emot.
Snart dags att fixa mig i ordning. Ska bara ha en kopp kaffe till först. Småpratar lite med Frida medan jag skriver. Om tatueringar. Inälvor. Presidenter. Höger- och vänsterblock. Spridda ämnen och sköna tankar.
Kram i söndagen!
Johanna