Tid
Ibland undrar jag...
Måste man vara nära att själv mista sitt liv, eller vara med att någon annan gör det för att vakna till, vakna upp och prioritera det som vi egentligen uppskattar och värdesätter i livet?
Tiden är som den är. Vi har 24 per dygn till vårt förfogande. Inte så mycket att deala om. Men det vi fyller de 24 timmarna med varje dygn, kan vi styra över. Göra något åt.
När du blir stressad av att inte göra något, är det kanske dags att vakna till.
Att förstå att det är just då du behöver softa, bara vara. Vara latast i kommunen om du så vill, men att ta till dig vilan, att vara vara. För du kan vänja dig vid det, att inte alltid ha något för händerna. Att ibland lägga dig med en bok, sätta på din bästa musik, sätta dig i solen med en kopp kaffe och bara dra in doften från naturen, eller ta en promenad i solen, regnet och känn efter.
Ibland behöver vi säga nej till människor.
För att säga ja till oss själva.
För att ge oss själva tid att bara vara, samla energi och kraft för att en annan dag ha lusten att ses.
Det är inte att vara elak, det är att vara snäll mot sig själv.
För ibland behöver vi ladda batterierna utan att ständigt vara på språng.
Utan att ständigt vara duktiga.
Tiden och lusten kommer då att vilja säga ja till andra, och blir så mycket bättre när du själv laddat dig med det du älskar att göra.
Du blir en trevligare prick att vara med.
Och orkar ge mer av dig själv, om du själv är påfylld.
Styrka till dig!
Att säga JA till dig själv.
Pussens <3