Johanna Roth

En hälsning till hälsa

20 oktober 2010 @ 08:40

Man ska ha sina basselusker och virus och annan skit, så är det ju. Lite till mans får man stå ut med olika åkommor, en del större och en del mindre. En del så de baxnar, och tappar greppet för att hela livet, världsbilden och förutsättningarna förändras. En del bara så att de storknar emellanåt för att de vill känna sig lite piggare, lite längre perioder i sträck helt enkelt. Fast egentligen inte så mycket att gnälla över. Lite feber några veckor hit och dit, lite trötthet och förkylning. Det överlever man, det är inget farligt. Det bara tröttar en smula.

Tar mig en vilodag, för att se om det hjälper att inte gå till jobbet med Alvedon i kroppen. För att istället ge VC en ny chans, och för att samla meditationslugn och ge mig frid att vila.
Vilket är svårt, när jag har 6 studenter på avdelningen. Som jag skulle handleda två utav idag, en i morgon och en på fredag plus nya examinationssamtal i morgon och på fredag. Men i morgon är en annan dag:-)! Då när hälsan hälsar på igen, tror jag....:-) Hoppas faktiskt på att få lite kraftfoder av något slag av farbror doktorn.

Såg en tänkvärd film igår. Änglavakt. Dukade upp Fridas favvomat; Chili con carne med en klick creme fraiche och satte i filmen. Vi blev båda gråtmilda över innehållet, värmen, trångsyntheten och omskakningen i filmen. Och att kärleken läker många sår. Pratade om min älskade farmor Maja efter filmen, och om andra som lämnat oss och livet. Och jo, det gör fortfarande ont att inte ha farmor här. Efter 7 år. Samtidigt som att känslan av att hon var en underbar person lever kvar, minnena av henne finns, bilder och hennes röst hörs i mitt huvud ibland. Det hade varit häftigt att få se henne och Frida ihop nu, när Frida är en stor tjej med andra tankar än för 7 år sen.
Saknaden över de som funnits får man leva med. Minnena får man samla och plocka fram, njuta av. Att man fått kärlek, fått ge kärlek är stort att bära med sig.

Och känslan efter filmen är återigen....TA VARA PÅ DET DU HAR. Du lever en gång. Hur länge vet ingen. Men njut, ta var på dagen, livet, kärleken, god mat, goda viner, gott kaffe, filmer, böcker, vänner, skratt och tårar. Lev fullt ut. Fäll ut dina vingar, släpp dig själv fri och låt dig flyga. En liten bit i taget för att få luft, glädje och en känsla av att livet bär dig♥.

Jag är så oerhört tacksam för att jag har världens finaste dotter. En klok och tänkande, underbar människa.
Jag är så oerhört tacksam för mina föräldrar, som alltid funnits och finns där för mig, som ställer upp i alla väder och som också är kloka, tänkande människor.
Jag är så himla tacksam för min gode bror, som jag gjort mycket kul med, pratat mycket med, förmodligen bråkat ovanligt lite med. Vet att han finns där, och längtar efter honom ofta. En klok och tämligen diplomatisk man!
Jag är verkligen tacksam för fina vänner, för min lilla "fru", för alla de goda vänner som jag vet finns och som ger mig kraft, energi och galna upptåg:-)!!
Är så galet tacksam till livet som låtit mig möta Patrik. Som är en riktig pärla, som låtit mig se vad kärlek är. Fått mig att känna det, kunna ge det och göra så att mina murar rivits. Som gjort att jag vågat fälla ut mina vingar, låta vinden bära mig och lära mig att verkligen njuta livet.

Lev livet nu. Det går inte i repris!

Stor & varm kram
Johanna

Välkommen! Här skriver jag om det mitt hjärta för tillfället är fullt av. Ofta är det musik. Omvärlden. Vardagsglitter. Böcker. Min älskade unge och övriga familj.

En hälsning till hälsa

Kommentarer:

Kommentera här: