Karlskrona
Pärlan på Scandic Karlskrona
Vy från hotellfönster
Typ jag
Annika & Sven osså vi:-)
KorvlunchEfter typ halvtaskigt väglag från Blekinge till Småland är vi nu hemma i ett av våra ibland-bo-hem:-).
Karlskrona är en vacker stad, om än lite blåsig enligt mitt tycke (o åtminstone denna helg)...
Men de bjöd på bra o fräscht hotellrum, fin mat med levande sköna jazzmusiker i foajén och en Björn Skifs på scen där tiden gick svindlande fort! Starkt gjort att hålla låda i 2½ h på scen i en ålder som hans - aktningsvärd får man väl säga som 60 plusare...? Han gjorde det bra, absolut! En show, professionell absolut, fantastiska dansare och musiker. En del riktigt coola arr.
Saknade dock nakenheten som jag gillar så.
Ni vet, den där avskalade nakenheten. Utan skyddsnät, där man står själv på scen utan effekter, utan dansare och annan smyckning liksom. Där rösten, musiken, texten är det centrala. Det fanns där ibland men för lite, om ni frågar mig.
Hans röst och musik bär för att vara naken.
För att förmedla en känsla.
Jag gillar att bli berörd. Att liksom få ont i hjärtat, en käftsmäll av en känsla.
Det blev jag egentligen inte, men den var snyggt, han hade roliga mellansnack, dansarna var magiskt duktiga, akrobaterna visste vad de gjorde (Patrik tyckte vi skulle pröva nåt knep när vi kom hem men jag tror att kylskåp skulle falla jäkligt tungt vid försök av denna kaliber, så jag tackade vänligt nej!!!)
Kul att se honom live!
Kul att se honom i frkostmatsalen med morgonrufs och en liten tröttare hållning än igår. Som en människa, helt enkelt!
Efter konserten var det lite smått kaos med taxi och bussar som skulle ta folk in till stan.
Vi hade turen att klämmas in som sista 2 på en buss, fullsmockad med folk!
Eller hade vi tur? Jo, det hade vi. Vi kom i alla fall några km...stod längst fram vid värsta panoramafönstren, vilket gjorde att Simpsonsriden på Universal framstod som en piss i nilen....jag mådde SÅÅÅÅ jäkla illa! Typ skitlyckat att få upp tarminnehålet på de välklädda människorna som stod och trängdes med oss...Vilken känsla, hu! Försökte blunda...Patrik höll om mig för att jag skulle få lite stillhet....men shit vad vidrigt. Var tvungen att hoppa av, UT i friska luften av målet. Så i en väldigt smällkall, blåsig natt fick vi så gå en 20 minuter till hotellet. För mig var det räddningen, för stackars Patrik slutade promenaden med blå öron som i det närmaste föll av....;p!
Träffade våra goda vänner i Karlskrona idag på förmiddagen (när Patriks öron var normala till färgen i gen efter makeup:-), som skulle gå på konserten ikväll. Mysigt att ta en fika på ett gullig och pittoreskt café, Nyfiket. Då tänker jag på att min käre far och jag ofta pratat om att vi skulle haft ett café. Med ett gammalt svart piano stående, där gästerna som var pianoflinka kunde sätta sig och dra en låt mitt i kaffet.
Ett café med udda stolar och udda muggar...lite bohemiskt, tillåtande och skönt En dröm som ger god känsla.
Blir Svinalängorna på bio ikväll. Mat.
Ser fram emot att se Noomi Rapace, som jag verkligen gillar.
Och boken har jag läst, och blev väldigt berörd av! Så jag ser fram emot en känslosam afton med min vackraste Pärla bredvid mig♥.
Skönt att vara iväg tillsammans, göra nåt annat än vardagliga saker. Bär med mig det.
Skönt att också vara hemma igen, och mysa med en film.
Jag har lugn i min själ...vad kan vara bättre än det?
Dessutom lyssnar jag återigen på Rigmor Gustafsson, på skivan I will wait for you, som starkt rekommenderas.
Underbar röst, underbara musiker och en makalös känsla och musikalitet....!
God lördagkväll till er!
Kram
Johanna