Johanna Roth

 

Japp, så måste det vara.
Att GPS:en liksom är uppfunnen med mig som utgångspunkt?
Som en guds gåva till mig? Inte för att jag vill ta åt mig äran på nåt sätt, mer för att jag kanske är den mest vimsiga vad det gäller navigation, om så bara i vår välkända (nåja, för somliga av oss) stad, i Sthlm eller i Rävemåla....
Men nu förstår ni, nu har livet fått sig en ny vändning!
Jag klickar lätt fram adressen jag tänker bege mig till med min fantastiska lilla Plåtpärla, och VIPS så säger Ingrid till mig vart jag ska ta vägen:-, ja rösten heter så - sött va?)
Och det utan att hon begär att jag ska kolla på soljäkeln och förstå vilket väderstreck nosen pekar åt.

Magiskt, eller hur...? För någon inbyggd sådan saknades i tillverkningen av Frk Roth. Helt totalt bortrationaliserad var den 1970, så var det med det. Lokalsinne, vad ska hon med det till?! Äh, det skiter vi i!

Nu har jag en fin liten dosa, fasthängd på  min eminenta bil och tar mig fram varthelst ni vill (eller framför allt jag!)

Hurra och leve denna tekniska lilla lattjo pryl!

Leve GPS:en!

/Johanna

Ps Man kan inte kunna allt! Jag kan i alla fall skela med ett öga i taget! Högst nödvändigt har jag hört! Ds