0 Läs mer >>
 
Tittar på Knutby säsong två. 
Den är verkligen så sjuk, så ond och så galen. Att en person kan skapa sig sådan makt så alla lyder minsta vink, oavsett vad det innebär. Förnedring, sex, slag, utskällningar för sjukaste sakerna. 
Som alltid kan en tydligen göra allt i Guds namn, bara en säger att det är just det. Då rättfärdigas allt av övergrepp. Verkligen fruktansvärt.

Oerhört bra skådisar rakt igenom, som fångar varenda känsla, varje nyans av den sjuka verklighet som de lever i. 
Den ger verkligen en känsla av illamående, av en sådan utstuderad ondska och utnyttjande av människor. Människor som försöker göra allt för att passa in, vara "rätt".
Den är väldigt bra, väldigt tung. 
Den påminner på många sätt om egna erfarenheter, där allt en tänker ifrågasätts, där allt antingen är gott eller ont- inte ens eget. Den där känslan av vilsenhet, av total förvirring när en tvingas gå emot det som känns helt fel.
 
Det går emot all logik i världen
Ändå händer det om och om igen, i så många sammanhang. 
Att en börjar se upp till något, till någon, till gruppen, det gemensamma att en tappar sig själv. 
Så viktigt att behålla fötterna på marken, och magkänslan. Att lyssna på den där inre rösten som oftast är väldigt klok, som vet när det är dags att vända om och gå.

 
Känner mig trött.
Som att allt driv i mig går så fort så andra inte hinner med. 
Är rädd för att jag rullar för fort och liksom inte går bredvid utan före. Försöker fånga upp tankar, känslor för att driva lagom men just i det fallet är ordet lagom obegripligt. 

En är som en är. 
Och det får väl vara så. 
Men ibland slår hjärnan en kullerbytta och då tänker den "lugn". Men det där, ja det går väl så där.
Så det är väl bara att fortsätta. 
 
 
Ett pass på gymmet, pasta på överbliven chilikryddad kotlett med soltorkad tomat, buljong, creme fraiche. Inte dumt.
 
Och så Knutby och nu en dokumentär om Freddie Wadling. 
Maken och vännen Nicke kollar hockey och jag väljer annat. 
Freddie var ju för jäkla bra stundtals!
 
Blir tidigt i säng efter två timmars läsning i natt.
Behöver riktigt bra sömn i natt, tack.
 
Kram ❤️ Johanna

När det är dags att v...

0 Läs mer >>
 
Lite svårt att se att snön ska falla i dagarna, efter att blommorna kommit upp. Slagit ut. Gett hopp om vår.
Ändå så ljuvligt att se det på väg till jobbet, ackompanjerad av fågelsång. Och ljuset, att det är så ljust nu när en går till jobbet. 
Det.
Det!!!


Som att det finns en övernaturlig kraft som får dem att spränga genom asfalten. Maskrosbarn. Som utan till synes några förutsättningar bara för det. Klarar kylan, det omöjliga och överlever mot alla odds. 


Glad för helgen. För att min människa varit hemma, 
För att det gett lite kraft och fina känslor att vara tillsammans. Tror vi behövde helgen, allihop. Samla ihop oss, ge varandra lite styrka. 
Behövs verkligen.
Tunga samtal idag, planer för att göra det så gott det går, lindra och ta hand om. Det behövs omsorg om den som är sjuk men också för den som är nära alltid. Kraften måste få vila, för att vara längre. 

Skön promenad till frissan efter jobb.
Bara gå, sjunga lite tyst på sångerna som vi repar på. Tänka på det sköna i att sjunga, skapa, vara i en känsla. 
Bättre än all terapi i världen.
 

Kollar på Thousand Blowes efter middag.
En lite skitig serie liksom, i ett skitigt London och om inte helt fair affärer precis. 

Egentligen borde en kanske se sagor, vackra berättelser där det som ser omöjligt ut blir möjligt, där världen får färger efter nattsvarta  händelser. Där det finns ljus och hopp.
Vi lever i en galen tid när allt tycks gå bakåt, så kanske borde en just bara göra, och se fina saker. 
En hoppas ju att den här upp- och ner-världen ska ta en ny riktnin.
Så att världen blir som den saga en borde se. 
 
Kram ❤️ Johanna

Som den saga en borde...

0 Läs mer >>
 
Så varm i hjärtat av helgen.
Av att mina människor är så fina, så kloka och bra. Värmen att få vara tillsammans har gett mig styrka.
En underbar dag i går som jag lägger i min minnesbank.
Fredagkvällen med min unge, fina samtal som smekte själen. 
Att vädret var med oss var också så gott, att få njuta av sol och nyfångad värme liksom!
 

Sovmorgon, kaffe och pratstund med brorsan innan han gick till mamma och pappa för lite käk och femmilen på teve innan hemfärd.
Samtalen i helgen har verkligen rört sig kring livet och döden, om hur en ser på det och hur en tänker om det. Vad som komma skall och vad en vill och hur en vill inför det. Skört och starkt på samma gång. 
 

Gick till gymmet efter hej då, körde ett riktigt skönt pass med podd i öronen. Tog direkt en promenad efter passet, för att insupa vårluften, sträcka ut benen.
 
Så blev det en tur till stan, nya träningsskor till ungen min, och så en övningskörningstur. Det är häftigt att se utvecklingen, från det att vi började köra till nu, säkerheten som växer, kunskapen och reflektionerna. Skoj!
Ändå bra att få några dagar av koncentrerad körning, idag i ett längre sjok. Tänker att det sätter sig bra så även om regelbundenhet hade varit bra såklart. 
Också bra att körning sker på trafikskola i Skånelandet så jag kan få tips hur jag ska bete mig som handledare för att få det så bra det går. En kul lärdom!
 

Varit hos mamma och pappa en snabbis, Frida sagt hej då innan hemfärd imorgon.
Hunnit med balkonghäng också. Kaffe i solen.
 
Tack livet för fin helg.
En allvarstyngd, livsbejakande helg på samma gång där vi fyllt det med massa bra. Musik, sol, mat, människor en håller varmt om hjärtat, sång och lek. 

Kramar ❤️ Johanna
 

Tagit vara på.

0 Läs mer >>

Så tacksam över hur veckan fortlöpt.
Ungen min som kom hem, de fina och långa samtalen.
Solen på balkongen, kaffet där i vårsolen.
Blomman från min fina vän och en del av vår stora familj.
För gemenskap, för att brorsan kom hem.

 
Bjöd hem mamma och pappa på lunchgrill.
Så fint att ses utomhus, kunna njuta av skön dag och varandra. Ta vara på eftermiddagen som var, med filt om Häcken, samtal och käk. Glass i solen. 
Vet att det tar massa energi att ta sig någonstans, att det är ett motstånd och tungt att behöva lämna det egna boet - ändå blev det nog några goda timmar. En lisa för själen, för oss alla. 

 
Små kollektivhundarna fick sig lite kel när de hälsade på. Så goa! Värmer också hjärtat.
 

En stunds övningskörning, utökat område med lite högre fart och mer utmaning. Riktigt roligt att handleda, och att få feedback på hur jag kan göra annorlunda i det, ett kul samspel som jag njuter av. 

 
Sång och musik med de som jag är absolut tryggast med att liksom leka musik med. Så oerhört roligt och härligt! 
Så mycket som varit tungt så länge, och som fortfarande är och kommer att vara det.
Att mitt i allt det få hämta kraft på bästa sättet är så skönt. Som att själen får en boost, och hjärnan får slappna av lite från allt surr.
 
Hitster och pizza, kul att spela spel för det var rätt längesedan. Också det ett bra sätt att ha fokus på något annat. 

Hoppas på sköna timmars sömn, att jag får vakna utvilad och träningssugen. Det behöver också hela jag för att må bra.
Kansle blir det en stund i solen även imorgon, bara för att jag kan. På något sätt ger sol och ljus hoppet tillbaka.
Hopp om att världen ändå kanske inte är helt crazy.
Jag vill tro det.
Att det finns hopp.
 
I alla fall så är det underbart med solen.
Tecken på vår.
Och på stunderna som givits denna helg.
Som jag behövde detta!
 
Kram ❤️ Joey
 

Själen får en boost.

0 Läs mer >>
 
Somnade gott och sov bra hela natten.
Som att kropp och knopp var slut efter läkarbesök och liksom surrealistiskt samtal. 
Det tar hårt och det känns så avlägset samtidigt som det är alldeles verkligt och nära förestående i hur det kommer att utveckla sig. 
Att det över dagen kan skilja sig rätt mycket åt gör det också svårt, särskilt svårt för den som träffar en stund. Som inte vet om resten. Det är så mycket som är svårt.
Att annan sjuklighet ställer till det dessutom gör inget lättare utom möjligen för den som är värst drabbad av allt. 
Nästa vecka ytterligare planering, för att få det så bra som det bara är möjligt.
Håller tummar och tår att det blir så, att min älskade mamma ska få omges av de som förstår, som vill väl och som kan ge henne det som behövs - bädda in i bomull och vårblommor och ljuv musik. 


Tog en promenad med ungen min efter jobbet. I underbart väder, i sol och skön temperatur. Gick ärende till apotek och gick till museiparken för att få se vårblommor i antågande. När jag kom hem fick jag se nya tulpaner i vaserna när de andra gett upp....älskar det! Färska blommor ger så mycket glädje och hemtrevnad. 

 
Grönsakssoppa och grötbulle bör lagom middag, med bästa utsikten från mitt håll.
Hörnfönstret i vardagsrummet som blir som en tavla när vädret och himlen skiftar. 

 
Hockey på teve som jag är måttligt road av, men maken kollar. Suttit och bläddrat i Vårdförbundets tidning, bloggat och ska läsa lite i En katts resedagbok - gillar den skarpt.
Blir tidigt i säng, det går mycket energi just nu.

Imorgon är det fredag.
Slutar vid lunch, sedan blir det träning på gymmet. 
Brorsan kommer ner från Stockholm, och det blir lite häng tillsammans. Kanske blir det lite övningskörning med ungen min, träff med mamma och pappa, och så häng här vid vårt matbord och i vår soffa. 
En ganska oplanerad helg  som ju får bli vad den blir. 

Kram ❤️ Johanna

Bomull, vårblommor oc...

0 Läs mer >>
 
En flexledig dag, förutom ortopedikursen på distans som jag gör en gång per månad (Olika småtentor och läsning).
För att sova lite längre, för att förbereda mig och för att vara med min älskade mamma på läkarbesök. 
Mer information om det vi redan visste, en liten plan, stöd i det som är. Tungt, och liksom en overklig planering i något som funnits där i bakhuvudet sedan cancern gjorde entré i hennes liv. Att den jäveln kunde göra sig påmind igen. 

Är samtidigt, mitt i en pågående sorg, så otroligt tacksam över  min uppväxt.  Tacksam över våra föräldrar. Jag och brorsan har verkligen världens bästa mamma och pappa. Så stöttande, kärleksfulla och självklara människor som alltid gjort allt för att vi skulle ha det så bra det går. Som alltid haft huset, famnen öppen för de som ville, som var våra vänner. 
Kompisar kom och gick, grannar och vänner till mamma Och pappa kom och gick i huset. Det bakades och bjöds, grillades och bjöds, kaffebryggaren gick varm den mesta av tiden. 
Jag vet att det verkligen inte är något att ta för givet att få uppleva den totala tryggheten, att veta vad en än hittade på för knas så fanns de alltid där. De pratade inte alltid så mycket men de visade på sitt självklara sätt att vi alltid var bra, oavsett liksom. 
Det bär jag alltid med mig.
 
 
Fick bilden av maken idag.
Stämmer bra på mig, och är en påminnelse om att oavsett hur  livet i övrigt är så kan en ändå se de där små sakerna. Och njuta av dem. Fågelkvitter, kaffet på morgonen, blommorna, dofterna. Första balkongfikat, ansiktet mot solen. En promenad. En kopp te i soffan.
Livet i smått är ofta så otroligt fint.
 

Tog en promenad efter läkarbesök, handlade lite, läste.
Ungen min kom hem från Malmö, så skönt att få krama om, få prata och tänka högt liksom. Vara i det som är och också njuta av att vi har varandra. Här och nu.
Bonussvärdottern kom på kram och te, prat i soffan. Också så fint.
Det där mjuka, sköra som just nu är så påtagligt är också fint.
 
Sett ett avsnitt på ny serie, A thousand blowes.
Verkar vara en bra serie i coolaste miljöerna i London på slutet av 1800-talet. Skitigt och hårt men också fräckt på något sätt. 

Nu en stunds läsning i en fantastisk bok, En katts resedagbok. En annorlunda liten berättelse. 

Hoppas på frid och ro i natt.
För oss alla.
Och på en bra morgondag.
 
Kram ❤️ Johanna

Det mjuka och sköra.

0 Läs mer >>
 
Fick fina snapsglas av morbror igår.
Som tillverkats på Elme glasbruk, i Älmhult, där min farfar jobbade, Tage Roth. 
Glasbruket var i bruk mellan 1917-1970 och var sveriges största glasbruk på sin tid. Rätt coolt ändå.  Och vackert med nya små snapsglas i samlingen, där det finns en hel del glas som farfar gjort och annat som han säkert varit delaktig i. 

 
Dagen idag har varit bra. 
Fått mycket gjort, som jag nu hoppas ska hålla. 
Massor av planering, telefonsamtal och  pusslande. Det är roligt! 
Fattar själv inte hur jag riktigt orkade idag, då jag satt uppe mellan tolv och halv tre i natt - full av tankar som snurrade runt. 
På det som är, som har varit och vad som väntar. 
Som en inte kan veta hur det blir. 
 
Men på något sätt går minuterna, timmarna, dagarna.
Och på något sätt fortgår livet, fastän det känns som att det är på paus på andra sätt. Och de där minuterna, timmarna och dagarna ska tas till vara, göras till det bästa som det kan bli. 
Imorgon får vi kanske lite klarhet, någon slags plan. 

 
Tog ett träningspass efter jobbet.
Så skönt att få utlopp, samtidigt som en podd gick i öronen. 
Ett bra sätt att försöka stilla snurr i hjärnan.
Det gäller att ha några sådana sätt, som att promenera, träna, musicera och sjunga, lyssna på musik och baka. Ibland också måla. Det är för mig en slags balanserande av aktivitet och stillhet, för att må bättre. 
Det gäller att hitta sitt sätt. 
 
 
Ikväll är maken iväg.
Drt blev stekt ägg och avokado på grötbulle, lagom käk när en är själv. Kollar Tyska huset på SVT play, en riktigt bra serie om en rättegång i efterkrigstiden efter andra världskriget. Huvudpersonen är en ung kvinna som anställs som översättare, och mycket kommer in under huden på henne och det hon trodde var en sanning rivs isär. 
En stark serie, om de grå nyanserna och ibland så väldigt svarta och vita. 

Och den där ondskan, som visar sig på många håll i världen. En undrar hur det kan bli så, hur människor kan fyllas av sådant hat, bli så otäcka, så kalla.
Må moder Jord få frid. 
Låt oss vara så snälla vi kan, mot varandra.
Låt oss le mot den vi möter, alltid blir någon ett smul gladare. 
Kanske kan världen bli lite vänligare då.
Det är ju värt ett försök.
 
Kram ❤️ Johanna

Kanske blir världen l...

0 Läs mer >>
 
En hiskeligt fartfylld dag, där det gått i hundranittio från start tills jag kom hem vid sju-snåret.
Stabsläge för tråkiga saker med sig, som ni säkert har läst. 
Det stryks planerade operationer så läget är pressat, och så måste det såklart vara för att svårt sjuka patienter måste få plats. 
Men det är ju väldigt tråkigt och också sorgligt på flera sätt, eftersom de som stryks också är människor som lider och som ofta väntat länge på sina tider till operation. 
Det är som det är, och ett nytt pussel ska läggas. 

 
Direkt efter jobb hämtade jag upp mammas bror Lasse, som kommit upp från Skånelandet. Vi åkte bort till mamma och pappa med fika och satt och snackade en dryg timma. 
Om gamla saker, om det som pågår här och nu, om lite allt möjligt.
 

Direkt efter fikat stack jag till maxi för matinköp.
Som tur var lie folk så det gick smidigt.
Maken värmde på lövbiffspasta jag gjorde igår.
Skönt med en stund vid matbordet med tända ljus, Göra en summering av dagen. 

 
Och så tänkte jag att det var vår idag, men kanske var det lite kallare än jag hade tänkt men ändå. Det är väl lite smygvår ändå??
 
Tittar på en helt sjuk serie, Schakalen. 
Om en otroligt kallhamrad snubbe som är yrkesmördare. Helt utan känslor eller hjärta, en vidrig person. som En så klart förväntar sig av en sådan människa, men ändå. Riktigt obehaglig.
Sista avsnittet, och just nu önskar jag verkligen ett avslut på detta!
 
Hoppas på lugn och fridfull natt.
På en bättre morgondag.
Och jag hoppas på frid och ro på många sätt.
 
Kram ❤️ Johanna

Lite smygvår…?

0 Läs mer >>
 
 
Vaknade tidigt men låg som vanligt kvar med nybryggt kaffe, och läste en stund. Kollade vasaloppsstarten och läste lite innan ombyte till träningskläder.
Fick bli ett pass på gymmet även idag, och sedan en promenad i det vackra vädret efteråt.
Då alldeles stilla och ljuvligt.
Hade Wahlgren & Wistam i öronen, lagom oseriöst och lite fnissigt. Skönt att vila i ett tag.
Det icke allvarliga.
Liksom bakning när jag kom hem.
Det är så terapeutiskt på något sätt. Att fokusera helt på skapandet av de där grötbullarna, degen, kakorna. 
Inget avancerat alls idag men likväl behöver en följa en plan för att det ska bli klart och helst gott.
 

Suttit och sjungit lite, övat de låtar vi hittills har repat, Eka och jag. Kört igenom arrangemangen, tänkt lite på nya finingar som jag vill köra. En spännande resa att leta, hitta mitt sätt att att göra dem. Hitta min känsla. 


Tvättat en del, hängt och sorterat.
Läst. 
Facetimat med vännerna i England, som ska komma till oss i sommar. Ska bli fint att visa dem omgivningarna här, få hänga lite i förhoppningsvis ljuvligt sommarväder.
 

Buketten sedan i fredags är så fin. Tulpanerna öppnat upp sig.
Älskar det! 

 
I veckan väntar mer besked. Kanske en tydligare helhetsbild, tankar om det som komma skall.
Hur en på bästa sätt ska möta det.
Det är tufft, känns på så många sätt så overkligt. 
Ser fram emot att mitt barn och bror kommer hem.
Fint att samlas, få kraft från varandra och tid. Tid att hänga. 

Dagen idag har varit bra.
Känner att jag hämtat andan lite.
Har kill i bröstet och hoppas innerligt att det inte är någon ny skit som kommer. Vill vara frisk och kry ett tag nu! 
Önskar att jag får vara stark, hålla mig stark i kroppen då det behövs så väl nu. Mer än någonsin. 

Kram ❤️ Johanna

Hämtat andan lite

0 Läs mer >>
 
Fick så ljuvlig bukett igår!
Älskar blommor, att alltid ha färska blommor hemma gör mig glad. Det gör mycket för trevnaden, för min själ. 
Den här är som en vacker brudbukett. 

Drog oss länge i morse.
Fick kaffe på sängen av maken, läste nyheterna och låg kvar i värmen.
Frukost och så fika på stan med pappa.
 

Minisemla och en pratastund där på askelyckan med pappa och Patrik. Blev lite ärenden på stan och sen en tur hem till mamma. Satt där en stund och snackade. 
Om gamla minnen, schäferhundar och gamla bekanta från där vi bodde under min uppväxt 
Det gamla funkar, minnen finns i detalj och det är väl så det får vara. Och så att njuta av nu, försöka göra glad nu. Mer än så är för mycket att begära. 
 
Gick förbi stan på väg hem, inköp av lite förnödenheter.
Städat ordentligt efter festligheterna igår, burit ner återvinningen, tvättat och sorterat och sedan kört ett pass på gymmet. 
Dusch och intag av några pizzarester från igår. 

 
 
Maken åkt på hockey och jag tar mig nu en kväll i fåtöljen. 
Ska lägga i en tvätt till, ta mig lite glass och njuta av stillheten.
Känns alldeles rätt just nu.
 
Kram ❤️ Johanna 
 

Mer än så är för myck...