0 Läs mer >>
(null)

Att få sova ut på helgmorgonen är så värdefullt. Sover alltid någon timma för lite varje natt i veckorna så jag kan längta efter en icke ställd klocka. Bara vetskapen att jag får sova är ljuvlig och gör att jag sover betydligt bättre.

Har ni testat appen Sleep cykle?
Tänker om det generellt är så, att det visar att sömnkvalitén i veckorna är betydligt sämre än på helgen (eller säg arbetsdagar gentemot lediga dagar eftersom som vi ju jobbar olika).
Jag borde inte ha väckarklocka om jag kollar min statistik sedan några veckor tillbaka.
Min sömn är klart bättre när jag vet att tiden är fri.

(null)

Rätt tufft då att tvinga in kroppen i nåt den uppenbarligen inte gillar.
Det är ju ingen nyhet, har känt att det varit så i många år fastän det blivit tydligare i klimakteriets antågande. Att sovmorgnar, eller som sagt, fria morgnar - det är livet det!

Söndag morgon således.

På väg att blöta hår, ta på träningskläder och ta en frulle. Sen gymmet, med svettocykelpass och lite styrka.
Ska faktiskt till sjukgymnast om någon vecka.
Få tips om bra träning på det sätt kroppen vill ha, utan att få krämpor av själva träningen.
Min fantastiska akupunktör menar att kvinnor mitt i livet kanske bör träna annorlunda, då kroppen är just det.
Ska bli spännande att se vilka tips jag får!

Om några timmar väntas sambon hem, efter "grabbhelg" på landet. Kan bara anta att han är ganska trött! Och också nöjd. 

Ha en god dag.

Kram ❤️

Fria morgnar.

0 Läs mer >>
(null)

Kvällshäng med familj, en del av den stora familjen. 
Bonussöner med respektive, dotter, vänner och liten ljuvlig Leia.
Som börjat skolas in på dagis, och har fått se en ny värld med sin nyfikna blick.
Som bara är så nöjd, som tar in allt som händer med stora ögon och öppet sinne.

(null)

Dennis i väntan på maten.

(null)

Birgitte och Frida-Hedvig.

(null)

Och så Dante. Som snart ska bli Köpenhamnsbo med sin Birgitte. 
Från Norge till Blekinge, till Göteborg, Skagen och så Köpenhamn (eller missar jag nåt?).
Till ny lägenhet, som kontrakterats.
Som vuxenliv i kollektiv för att upptäcka och leva lite längre söderut. Spännande!

Så olika vägar de tar sig, barnen. Uppvuxna på samma sätt, lika miljöpåverkan och med samma människor så blir ändå historierna olika. Spännande hur en blir som en blir, vad som kickar igång en.

(null)

Ni ser ju. 
Bus i blick, energin. Suget på livet. 

(null)

Dante skulle kunna öppna ett fik. Hade bakat sagolika biskvier, så fina och så ljuvligt goda!
Vem vet? Mamma AK och jag erbjöd oss att komma och jobba där, och namnet på fiket tyckte han då skulle va De två mammornas café. Vore ju nåt:-)

Övriga stack ut på stan igår kväll.
Jag var inte sugen på kyla och regn, klädde av mig och lade mig. Kollade in sjuksystrarna på Fredenslund, efter tips från kollegorna. 
Lite småsöt men det finns betydligt bättre serier på samma tema tycker jag. Eller inte samma, för här handlar det om när männen kom in i världen som sjuksköterskor, synen på det och motståndet som finns. Modet och behovet av att vara övermänniska för att bevisa att även män kan. Lite intressant ändå även om den känns ganska klichéartad med nyp i rumpan, kyssar i linneförråd och sånt.

Somnade vid två.
Tog en nap efter jobb som gjorde underverk.
Nu dags för kaffe och kanske en rostad macka. Hör inte till vanligheterna men det känns gott idag.

Mannen är med goda vänner i stugan.
Med grillning, öppen eld, kubb, svampplock och rödtjut. 

(null)

Välkommen lördag.
För mig ligger du öppen. 

Kram Joey❤️

De två mammornas.

0 Läs mer >>
(null)

Över tjugo år har gått, sen vi steg in i vårdskolans aula för uppropet. Första dagen på en 3-årig sjuksköterskeutbildning.
Vi såg varann direkt, kände igen varann eftersom jag gjort praktik på hennes forna arbetsplats. 

Låter ju lite som en kärlekshistoria.
Jag såg henne och det sa klick! Typ.
Vänskap är ju kärlek. 
En annan slags kärlekshistoria. 
De tre åren var så otroligt intensiva i perioder, vi pluggade massor både var för sig och tillsammans. Skrev ihop, bollade tankar och försökte förstå.
Skrattade mycket emellan, pratade om livets upp- och ner. Umgicks dagligen och delade det mesta. 
Hon är den som känner mig bäst, som varit med i många böljande vägar och känslor.
Så värdefullt. Och på nåt sätt också väldigt enkelt. 

(null)

Fortfarande är hon en av mina närmsta vänner, denna nu nyss fyllda 50-åring.
Som fortfarande är så otroligt vacker!
Så tacksam för att våra vägar möttes där i aulan. 

Vi hade en fin kväll igår, satt och pratade. Om livets upp och ner.  Åt gott. Så skönt.

(null)

Kickar igång min dag.
Fredag.
Säger som någon annan: det är en dag idag också! 

(null)

Kram ❤️

En kärlekshistoria.

0 Läs mer >>
(null)

Gammalt som kommer upp till ytan.
För att det händer saker i ens närhet som minner om. Historia som upprepar sig.
Tar energi. 
Naggar lusten i kanten, och det är svårt att värja sig.

Ska försöka vända tanken.
Historien kan jag inte göra nåt åt, inte hur andra människor väljer att agera eller reagera heller. 
Kan bara vända mina egna funderingar, påverkan utifrån som sätter sig som en svart hatt på sinnet.

Den lyfter jag av, symboliskt i tanken, för att bli friare inuti.
Lätt att fastna, att fundera över varför.
Och sen blir tanken kvar där.
För varför har inget svar.
Inte alltid. Ganska sällan. Just här.

Jag lyfter den svarta hatten, skakar loss.
Tänker att jag behöver ta in ljus från det goda som händer. 
Fyllas på. 
Historien är just det. Historia. Har varit.

Fötter och huvud ska åt samma håll.
Ta lärdom och ändå gå framåt.
Oavsett vad som händer runt omkring så är jag här, och kan göra det jag vill och känner.
Ändå finnas och stötta, lyfta.
Och fortsätta gå.

Det finns fler vägar, men bara en dit jag ska.
Uppåt.

Kram ❤️



(null)


Bara en väg dit ja...

0 Läs mer >>
(null)

Gårdagens eftermiddag var så go. Spontant umgänge med våra vänner i Solvrån, med lunch och tårta....så mysigt!

Är verkligen så glad och tacksam för alla fina vänner, som funnits där genom alla år genom skugg- såväl som solsidan. 

(null)

(null)

Sitter nu en stund på blåsig balkong efter lång dag, och efter akupunkturbehandling som liksom sätter sig i kroppen. Gör mig vansinnigt trött. Det gör ont medan jag får behandlingen och ont efteråt några timmar men nu, en sisådär tio h efteråt börjar fläskfilén i ryggen att mjukna!

Efter mysigt spontanbesök av min kära bonussvärdotter och bonusbarnbarn så sitter jag med värmedyna och mjukar upp mig lite till.

(null)

Goa lilla ungen!!

(null)

Och goa kvinnor i mitt liv❤️

Var så otroligt trött men fick energi av besöket, kärlek i hjärtat och glädje i sinnet.
Ibland behövs så lite och liksom ändå allt.

Kram ❤️ Joey

Vänner och mjuk fl...

3 Läs mer >>
(null)

Vet inte riktigt posen, men den känns onekligen livsbejakande tycker jag.
Som livet-på-landet-skön-pose. 
Goda dagar samlar jag på, i minnesbanken. Bra att plocka upp mindre goa dagar när ledsenhet eller gråväder dyker upp.
För det gör de ju. 
Som en slags oregelbunden cykel kommer olika känslor, olika humörsdagar som behöver få finnas. För att stilla oss, mana oss till eftertanke. 
För att inte fastna i den känslan så är minnesbanken fin att plocka ur. 

(null)

Efter sex dagars träningsförbud sedan cortisonsprutan i höften har jag idag tränat. Otroligt skönt! 
Har inte ont när jag cyklar på motionscykeln alls, men annars känner jag av både höft och rygg hela tiden. Mer eller mindre. 
Träning gör det ju ändå bättre när musklerna runt om det onda byggs upp. 
Så alltså fortsätter jag, med förstånd, att träna.

(null)

Pelargonerna lever än!
Så fina fortfarande och ger njutning för ögat.

Tänker på Vilda svanar, boken om Kina. Maos kina som jag läste nyligen.
Där blev blommor förbjudet. Sång och dans, musik och också instrument förbjöds.
Böcker brändes. Bara Maos lilla röda fick finnas.
Att inte tycka som ledningen förbjöds, och att ha nåt ingen annan hade likaså. 
Alla skulle ha det tråkigt, inget att försköna livet med eller bli distraherade av. Alla skulle också ha det lika dåligt, då var det bra.
Förutom de i ledande positioner så klart. De hade det bättre, och kunde undantas det hårda livet. De styrde bara alla andra.

Och så det här med blommor. 
Parker revs upp, trädgårdar och allmänna grönområden förstördes så att all färgprakt försvannn.
Tänk er....
Så förfulat, och så själsdödande.

Blommor och grönt, musik, dans och sång.
Böcker. Caféer med vänner. Skratt och prat.
Det som gör livet. 
Som gör människan till en levande varelse, som ger näring och livslust.

DET borde vara förbjudet att någon någonsin skulle kunna förbjuda. 

❤️

Som gör människan ...

0 Läs mer >>
(null)

Ibland blir dagar bara magiska.
För att en tillåter sig att bara slappna av, följa med och göra det som känns bra just för stunden.

(null)

Pulsen går ner direkt, sinnena tar in så mycket mer känns det som. Av sånt som vanligtvis inte finns i omedelbar närhet.
Småfågelsång, stora rovfåglar, kossor, traktorljud. Tystnad. Och småningom mörker.

(null)

Vissa fick en premiärtur med moppe.

(null)

Husse Sven och hund Tilly inväntar hustrun som stack iväg på moppen. 

(null)

Uppfinningsrikedom och kreativitet flödade.
Inte går det att vara utan ett avställningsbord vid dart-tavlan. Så det snickrades en smula och se vilket praktfullt bord det blev!
Nåja. Väldigt praktiskt och piffigt i vilket fall!

(null)

(null)

På skogspromenaden fann några av oss (absolut inte jag) kantareller. Så otroligt gott förtilltugg, fixade av kocken själv...oj så gott!

(null)

Jag och Annika.

(null)

Nu är natten över.
Tystnaden lika påtaglig.  
Lugnet.

Dags att stilla stiga upp, fixa frukost med kokt ägg och kaffe. Sitta i uterummet och insupa livet tillsammans innan utflykt i omgivningen.
Goda dagar är det, sannerligen.

Kram Joey❤️

Goda dagar.

4 Läs mer >>
(null)

Läste en intressant artikel om förbudet av tiggeri. Eller kanske snarare förbud mot människorna som tigger. Vad det bottnar i.

Jag tänker det också, att oj nu sitter hen där och jag har inga lösa pengar på mig. Men jag säger hej. Ändå. Fastän jag inte ger. Ibland köper jag en frukt, en drickyoghurt eller en kaffe till dem. 

Om vi inte ser dem, så kanske vi kan låtsas att vi inte ser problemet. Fattigdomen. Tänker jag att det handlar om, precis som det står i artikeln.
Att tiggarna ger oss ångest, och ska därför inte få synas. Inte finnas. 
Artikelskrivaren analyserar att ångesten uppkommer av att vårt föreställda jag balanserar mot vårt verkliga jag. Blir balansen skev och det omkring oss påverkar oss och kryper in under huden så vill vi värja oss.
Det blir som ett personligt intrång och pockar på vårt dåliga samvete som gör att känslorna spelar oss ett spratt. Det blir en omvandling i oss att det vi mår dåligt av att se så blir något ont. Mår vi dåligt av dessa människor ska de alltså bort, och problemet tycks försvinna.

(null)

Onekligen en intressant tanke, och för mig låter det logiskt. Jag hör de tankarna från människor, att de upplever det jobbigt att se dem. Och ja, som jag sa kan jag också känna så. 

Det betyder inte att jag tycker att tiggeri ska förbjudas, vilket innebär - i praktiken - att romer förbjuds på våra gator, vid våra butiker. För mig är det märkligt att vi vill lura oss så, att om de inte syns så ska vi invaggas i den falska tron att fattigdom är utrotad.

Är vi verkligen så ointelligenta?
Hur tänker ni?

Kram❤️

Är vi så ointellig...

0 Läs mer >>
(null)

Och denna människa...

Som brukar säga att en väljer sina föräldrar, och att vi har varann för att lära oss av varandra. Det är stort. Vackert.
Tänk om det är så.
Att hon valt mig som sin mamma.
Hon och jag. 
Så olika på många sätt men ändå har hon fått drag av mig, jag syns i henne. 
Och ja. Jag lär mig massor hela tiden. 
Att vara ödmjuk. Och att lyssna mer än jag pratar, vänta in. 
Vila. 
Att det ordnar sig med det mesta. 
Att backa, ge och ta. 
Jag lär mig ärlighet, då hon ser rakt igenom. 
Går inte mörka känslor, eller smärta eller taskig andning. Hon ser. Fast jag inte säger.
Som en klokgumma. 
En påminnelse om att vara sann mot mig, och mot världen.
Jag tror att mitt liv, mina erfarenheter och sätt att se på livet, människor, världen kan ge ett annat perspektiv. Som hon kanske inte haft om jag inte funnits. Vem vet?

Tänk.
Om det är så.
Att ditt barn valt dig. Vilket förtroende.
Vilken hisnande tanke.
Älska för allt du är värd.
Du har detta livet på dig.

(null)

Blir ibland så tagen av det.
Att jag är hennes mamma. Det är ju ett otroligt förtroendeuppdrag att förvalta. 

Behövde gå ut i vår trädgård. 
Titta på blommorna. Plocka bär. 
Liksom terapeutisk att stå där, liksom inuti busken, och plocka. Stora, runda men ännu många omogna som längtar till sol. 
Väldigt goda och söta.
Älskar det. Att bara gå ut och plocka.
Så fint. Så fritt. Önskar ibland att jag hade mer. Som då på kolonilotten. Rödbetor, potatis, sallad, persilja....

(null)

Har gråtit en skvätt till Allsången. Blev rörd av hyllningen till Lasse Berghagen. Av musiken.
Jag är en lättrörd människa.
Och en hel del annat.

Kram❤️ 

Du har detta livet...

3 Läs mer >>
(null)

Blev tidig hemgång idag då jag fick cortisoninjektion i höften. Ordinerad vila resten av dagen och kvällen, eller ja 24 h faktiskt men med mitt jobb kan jag ju gå både dit och hem imorgon och vara hyfsat stilla där. Och just nu så sitter jag här på balkongen. 

Jag var nervös före injektionen men det var verkligen inte så farligt. Gud va skönt med glada överraskningar! När bedövningen släpper gör det nog hyfsat ont efteråt men har preppat mig med alvedon. Varför lida i onödan liksom?

(null)

Idag märks det att sommaren är i sitt slutskede. Många patienter har ringt, trippel i antal mot förra veckan. Det är ändå skönt.
Gillar när det är liiiite för mycket, hellre än lite för lite. 

(null)

Ska sätta mig och pröva mina nya pennor nu.
Köpte present till mig själv igår, med både nya penslar, blyerts i olika hårdhet och block.
Så ljuvligt roligt. Rogivande. Att låta pennan gå, penseln dra med sina färger. 
Minuterna blir oviktiga, tiden bara dansar stilla framåt. Själen liksom omedveten om måsten, den bäddas in i det som sker där mellan pennan och pappret. 

God eftermiddag!

❤️

Omedveten om måsten.

0 Läs mer >>
(null)

Ett förnämligt familjefoto sannerligen, taget till nyss fyllda 50-åringen i huset. Alla gäster var tvungna att utstå kamerablixtens sken iförd utstyrsel a la spanskt tema.

(null)

Två av familjens tjejer i soffan under partytältets tak. 

(null)

Funderar på ny look kanske?

(null)

Det var en trevlig fest, med god tårta, massor av tilltugg och galet god paella (grannens specialitet) , mycket folk och gott häng. Träffade gamla vänner som jag inte sett på många, många år - så roligt!

Det som förmörkade dagen var att vi vid 7 blev väckta av grannarna som uppmärksammat förstörelse och inbrott i yngsta bonusdotterns moppebil. Så förbannat onödigt. En ruta pangad, repor i instrumentpanel och enheten med gps, backkamera och dylikt utsliten från sin plats och stulen. Även om det såklart är världsliga ting så är det så tråkigt, att vissa har så svårt att låta bli att förstöra för andra.

(null)

Roligt idag var: ännu en uppgradering på träningscykeln!! Fyrtio minuter toksvett. Så. Jävla. Underbart. 

Kroppen vill, det går hur bra som helst med det monotona när jag har sommarprat i öronen. Då mal jag bara på, speedar tempot tjugo sekunder varje minut och fortsätter. Tänker att jag kanske ändå skulle testa spinning? Kanske skulle jag orka det snart? Cyklar en 1 h då eller hur länge? Förstår ju att tempo och motstånd ändras så det är säkert bra mycket tuffare än det jag nu gör.
Men kanske är det inte omöjligt?

(null)

Igår förmiddag målade jag lite.
Så skön avkoppling. Att låta blyertspennan dra sina streck och skuggor och lägga akvarellfärg efteråt. En bra grej.

Kram ❤️ Joey

Kanske är det inte...

0 Läs mer >>
(null)

Satt i solen efter jobb och akupunktur.
Väntade på bästaste ungen för att luncha.
Satt ute, åt gott. 
En fin stund. En lyx att få sitta så, njuta av stunden. Åt en glass. Gick långsamt hemåt och pratade i sommaren.

(null)

Som en stund i Trädgår’n med min fina vän.
Dricka bubblor i solskenet. 
Fira fredag. 
Livet.
Att kunna njuta, bara vara i stundens sköna känsla. Lite flärd, lite lyx. Lite lagom ansvarslöst som passade så bra idag på nåt sätt. 

(null)

Hade Bo Kaspers i lurarna idag.
Älskar texterna. Det vardagliga som blir som poesi. Det vi lite till mans och kvinns går igenom om relationer som spricker, vänner som försvinner, den oundviklig sorgen och döden....det formuleras så bra. 
Ger perspektiv och tröst, glädje och fantastiskt gung därtill.

Det finns mycket fint och bra omkring oss. 
Förunderligt och härligt.

❤️
Kram

Förunderligt o här...