0 Läs mer >>

En pepparkaka med ädelost.
Ett glas rödtjut.
Efter jobb och träning.
En lite vimsig jobbdag, och en ganska bra dag till slut.
Förbättringsarbete påbörjat.
Liten stunds visning av hur vi jobbar för sekreterare-elev, trevligt med nyfikna, nya kanske blivande kollegor på jobbet.
Som har driv och vilja.
Fina stunder med goa kollegor.


Skulle vilja veta.
Få kontakt. Få svar på frågor.
Är smärtorna borta? Mår du bra nu? Skiner solen, ser du de du oss här på jorden? Kan du ta kontakt?
Är det Ljust, mörkt, vackert? 
Det känns så sjukt.
Att inte på något sätt kunna få kontakt. 
Att det är över. 
Känner att något finns där ändå. Att något rör sig omkring. Som att det finns någon energi.
Hade velat fråga, få svar. Hur det egentligen förhåller sig.

 
Kollar faktiskt på den sjukaste, mest osmakliga serien jag sett. Började kolla för något år sedan men kunde inte.
Snabbspolar en del, när det är för äckligt.
För ja, det är en sjuk värld de fyra finansgrabbarna lever i. Det bygger på en sann historia och det är så gränslöst och skitigt så en verkligen skulle kunna tro att det är helt igenom en fiktiv story. 
Så respektlöst på alla plan....
Vet inte varför jag kollar egentligen. 
Känns väl skönt att se något helt vrickat just nu bara. 
En overklighet kontra verkligheten liksom.
 
Idag har mannen min landat i Oman. Sista dagarna för nya äventyr innan färden hemåt. 
Ser fram emot det!
Få landa i hans famn.
 
Och så kommer min älskade unge hem snart också, det ser jag också fram emot.
 
Kram ❤️ Johanna

Skulle vilja veta.

0 Läs mer >>

När någon slutar sitt liv och livet bara fortsätter så är det en märklig känsla. Att det ens är så liksom.
Att inte allt stannar av. Att klockan inte slutar ticka på.
Benen går, larmet väcker en, påminner om en ny dag.
Uppgifterna på jobbet ska göras, patienter ska mötas i telefonen, och tider, provtagning och röntgen ska ordnas. Råd om olika saker ska ges.
Kaffet ska drickas, lunch ätas och möten sker.
Allt som vanligt fastän inget är som vanligt.
Fingrarna vill skicka iväg ett mess, kolla läget. 
Och så hejdar de sig.
Det funkar inte.
Dit hon är funkar inte våra vanliga kanaler.
Det går inte nå. Kanske via tanken. Hoppet.
Men inte fysiskt.
Men i sinnet. I minnet. 


Skulle gått till gymmet efter jobb men gick in, och såg att det för den lilla ytan var alltför många människor för ett bra pass.
Gick hem, bytte om och körde ett pass i tvättstugan a la pandemitider. Då var det där jag körde alla pass förutom promenaderna. 
Det går även det men är inte lika kul.
imorgon blir det promenad med kär vän. 
ombyte och socialisering förnöjer.
 
Blir en omgång knäck, som stått och puttrat i evigheter. Kom på, för sent, att laktosfri grädde är ett Aber när godis ska kokas. Nåja. Det blir godisar, och goda blir de men det tar åtta gånger så lång tid typ.
Min älskade unge kommer hem nästa vecka och hon älskar knäck - så då vill jag ju ha en omgång klar i alla fall.
Blir det någon mer omgång så får det bli med annan grädde.

 
Börjat med vinterjacka nu, riktigt skönt då det viner kyliga vindar. Kanske kommer det lite snö imorgon också! Hoppas det, och hoppas på mycket snö som ska ligga i många veckor. Det och typ tio minus - det är härligt! 

Nu snart dags för knäck i formarna.
Kompani Svahn.
Och så en natt sömn Inför ny dag.
 
Kram ❤️ Johanna

Allt som vanligt fast...

0 Läs mer >>
 
Igår var sannerligen ingen pigg dag. 
Någit skit följde med både mig och en av oss andra som hängde i fredags, så det var en lång, frusen, olidlig natt som ju gick över! Vilken Tur!
Satt bara hela dagen, kollade på filen Flykten från DDR och De andras liv. Båda otroligt bra filmer om tiden i forna Östtyskland med rädslan för Stasi och oliktänkande. Om rädslan för att tankar, aktiviteter skulle avslöjas av grannen, att avlyssning skedde. Otroligt skrämmande sätt att leva på. 
Rekommenderas starkt!
Något bra med måendet var ju att det var mycket som blev sett på streaming-tjänsterna! 


Sov i över nio timmar i natt.
Fortfarande inte kaffesugen men tvingade i mig en liten kopp och en macka och pep bort till mamma och pappa.
Dags för det årliga, traditionsenliga pepparkaksbaket.
Precis som förra året blev det köpedeg vilket går lika bra. Peppisar blev det, lunch åts, munlädret tränades och dagen fick med beröm godkänt.
Inga figurpeppisar i år, men Gläds storligen att det ändå blev en bakdag. Har sparat figurerna sedan i fjol tror jag så ska leta lite sedan. Gillar det pyntet mest av allt, att ha i röda band i fönstren.

 
 
 
Sovit lite eftermiddag i min fåtölj.
Är inte hundra men ändå hyfsad.
Ska snart samla ihop mig igen för konsert i Domkyrkans.
Mozart Reqieum ska spelas där med Oratoriekören. Skönt att få sitta och bara ta in detta vackra verk av herr Mozart. Han kunde han!
 
Kram ❤️ Johanna

Gläds storligen!

0 Läs mer >>

Må solen skina där du är, du som lämnat den mark vi går på.
Må plågorna ha lämnat dig, och du få ro.
Kanske på en varm sommaräng, vid en strand, likt den du älskat att vara på.
Eller vid en alptopp, drickandes en öl med solen i ansiktet.
 
Så overkligt.
så tomt, när någon vandrar över till andra sidan, så tomt. Så förfärligt när det också sker alldeles för tidigt. När livet liksom inte är färdiglevt.
En hustru lämnar sin make, en mamma lämnar sina barn, och sina barnbarn. I ett tyst tomrum. 
Fuck cancer. Vilken jävla skitsjukdom det är.
Som ibland tycks stävjas, fastän den lurpassar där någonstans för att i det lugnaste skedet, när hoppet börjar lysa,  visa sitt avskyvärda tryne igen.
 
Älskade du.
Scrollat igenom vår konversation senaste åren, följt förloppet, tankarna, måendet, pendlandet mellan hopp och förtvivlan. 
Ett liv är borta. 
I minnet kvar så länge vi lever. 
Barndomen, ungdomsåren och så tiden som vuxna när vi hittade tillbaka. 
Du är kvar hos mig.
Tack älskade du, för det vi fick ha. För den du var. Ditt skratt och din omtänksamhet, ditt sköna sätt att prata om allt som var svårt -det bevarar jag.

 
För att få lite ljus åkte belysningen upp. 
Sjöng mig lugnare igår, i duschen, vid pianot. Fick ur mig en del av det som tynger. 
Det får vara så här. Ta tid. Göra ont. Det måste levas igenom.

 
Träffade dessa vackra kvinnor igår, Maria, Åsa och Sanne. För en bit mat och dryck, goa samtal. Så värdefullt att få prata allvar, skratta ihop, diskutera. Så tacksam för att ha dem i mitt liv. 
Vi skålade för livet, för vännen Ulrika. 
Ett tack till Moder Jord.

 
En väldigt seg natt, och morgon.
Har nu gjort mig iordning, satt mig i fåtöljen under en filt.
Kollar tung film, som passar sinnet. 
Flykten från DDR.
Det blir det och hämtmat. En tur till Maxi senare.
Gott så.
 
Kram ❤️ Johanna

Du är kvar hos mig.

0 Läs mer >>

landade här i tjugo minuter mellan jobb och Izakaya Moshi. 
Plockade lite med tvätten, sedan en kort meditation, och så ner på stan. En dejt med goda vänner på Izakaya moshi, för god mat och prat. Ett par fina timmar.
En lite kylig men härlig promenad hem, och så kläder på vädring och mysbrallor på. Gillar inte lukten av matos i kläder så de åkte av direkt.


Fastnade i Wahlgrens värld där de vakar över pappa Hans.
Hans sista dagar i livet där de alla samlas, där han ville avsluta sina dagar. 
Sorgligt, starkt och vackert på samma gång.
Livet.


Mätt som en plätt nu.
Sitter med massagebältet och lyssnar på tacksamheten Pernilla Pratar om när det gäller sin pappa. 
Det är ju det en vill ha med sig mitt i sorgen.
Tacksamheten att få ha haft den där personen i sitt liv, att få ha känt den där starka kärleken, samhörigheten. 
Det bästa i livet, att få haft de nära riktigt nära liksom.
 
 
Idag har den blå himlen synts, och solen har värmt in genom fönstret. Så himla härligt!
Gillar den höga luften när det blir lite krisp.

Så mycket känslor idag.
Från gråt på jobbet då min chef, sedan 21 år, gick i pension. Hennes sista dag idag. Hon har varit en fantastisk människa att ha som chef, varm, inlyssnande, stöttande med ett ledarskap som ger frihet, och som ger lust att prestera för att tyglarna är lösa. Ansvaret har varit mitt, vårt och det har blivit ett gemensamt mål. Det var tungt att krama om, att inse att det faktiskt var så idag. Sista dagen.
Så tacksam för att ha fått ha förmånen att ha henne som chef, 
Nu är det nya tider och det kommer också att bli bra. 
Lite annorlunda så klart, men också bra.
 
En bra dag.
 
Kram ❤️ Joey

Lite annorlunda men o...

0 Läs mer >>

På väg hem från frissan gick jag in i Domkyrkan, bara för att tända ett ljus. Bara jag och det stora rummet och ljusen. 
För de jag saknar. 
För de som kämpar.
För världen.
 
Det går inte så bra där ute just nu.
Ryssland som försvårar för de kvinnor som vill göra aborter, samtidigt som de förbjuder folk att sprida information om att en inte behöver skaffa barn. 

I USA hotas det med nationellt abortförbud. 
 
I Irak verkar det bli lagligt att 9-åringar får giftas bort.
 
Det pågår sjuka krig, på så många håll.
Utrensning av folkslag, hjälpkonvojer som hindras, sjukhus som bombas, och som det ser ut för att svälta ett helt folk.
liksom världen över straffas oliktänkande (även i länder r det inte pågår öppet krig), journalister förföljs och hat är vardagsmat. 

En undrar ju.
Då är det skönt att bara gå in i lugnet.
Tänka på beskydd, ljus, förbättringar. 
Hoppas på att det kan vända.
För den nära. 
För människor runt om i världen.
 

Ett par timmar  i frisörstolen.
Klipp, färg, te, tidningar. Lagom prat, massage i skallen, lugn musik. 
Öm i båda armarna efter influensavaccin och covid. Känner mig lite ruggig, sitter med tjockaockar, ylletröja under filt.
Sömnen låter det vända, tänker jag.


Hidden figures på HBO nu.
På tal om crazy värld.
Varför detta måste att kategorisera, utesluta beroende på oliktänkande, olika hudfärg, olika pronomen, sexuell läggning...vad som. För att det skulle visa att det också är olika på det innanför skalet eller varför?
 
Film till ett glas äppelmust.
Vila i soffan med massagebältet.
 
Kram ❤️ Johanna

En undrar ju.

0 Läs mer >>

Kunde inte somna efter att ha läst ut boken.
Stormande förälskelse.
Någon som ser, som säger sig vara den hon behöver. 
För att bli fri, för att han kunde fixa det trasiga hos henne. 
Det som familjen, och falska vänner hade orsakat.
Men han skulle vara riddaren som kom med frälsningen, för att hela och ge ett vackert liv. 
Och så den där känslan.
Sakta smög sig en känsla av fel in, skam.
Över att säga fel, tycka fel, se fel ut. 
Säga fel saker om vännerna, som skulle kunna uppröra, bli en diskussion.
Som att tycka fel, uttrycka som hon kände i stunden men som enligt honom var fel och som ledde till diskussion, kyla. Iskall, utestängande kyla. Som ett långsamt straff, som att stängas ute från allt som betyder något. 
Genom att så split, få henne att tvivla på barnens välmående, på att det är hennes trasighet som ställer till det för dem.
Medan han, frälsaren, kunde få allt  att bli bra, relationer att bli hela. 
Tvivlet på vännerna, som egentligen bara var ytliga och inte var värdiga deras umgänge. 

Så mycket snedvridna känslor, känslor som trycks ner, som förlöjligas för att framhäva sin egen förträfflighet. För att vara den som skulle sitta på piedestalen medan hon skulle krypa ihop på golvet, tittande uppåt. Med känslan att ingenting kunde hon åstadkomma utan honom.
 
Så tung läsning, ångestskapande.
Om den här våta fläcken, nästan utplånade personen som ingen längre kände igen.
 
Och så kraften. När för mycket av tryck, negativa påhopp och kylan, liksom kokar över. 
När hon reser sig, säger ifrån. 
Och avslutar relationen, slänger ut och stänger ute.
För att öppna upp för sig själv, sina nära och kära och låta livet levas igen.
 
Skönt att den är slut, denna viktiga men tunga bok.
Ikväll börjar jag med en ny bok, förhoppningsvis en trevligare och lättare historia.

 
Kram ❤️ Johanna

Han, frälsaren.

0 Läs mer >>

Blommorna jag fick i fredags är så fina.
När de slår ut så där så är de som vackrast. Ibland orkar de liksom inte slå ut, de bara skrynklar ihop sig innan de orkar ut i ljuset. 
Men dessa orkar.
Sträcker sig upp.
 

Så där skulle en behöva tänka på morgonen när mörkret är tungt över oss. Idag som en våt, tung filt. 
Det får nog vara dags endera dagen att ta fram balkongbelysningen, för att lysa upp både in- och utvändigt. 
När ljusen kommer upp i fönstren och på balkongen så blir också världen lite vackrare. 

 
Varit pigg ändå idag, som att jag kunde skölja bort tröttheten i duschen. En bra dag, fått mycket gjort.
Var på synkontroll idag, efter glaskroppsavlossningen. Lite förändring men så lite så en inte behöver byta glas eller linser. Ändå bra. Mitt högra öga är ju lite knas med sina svarta små spöken som flyger förbi men det är som det är. Det är något jag vänjer mig vid, säger de. Vi får väl se.
 
 
Tog en extra promenad, gjorde lite matinköp på vägen hem.
Pratade med mamma och pappa.

Kollar en helt vrickad serie, byggd på sann historia, om bröderna Menendez i serien Monster. Så känslostörd familj verkligen.  Både mamman, pappan som styr med järnhand, som utsätter sönerna för vidrigheter.  
Som det utmålas hittills i alla fall.
Vi får se vad som kommer fram när skruvandet är gjort från åklagarsidan. 
Skrämmande är den. På så många plan.
 
Snart dags för Kompani Svahn. 
Då blir en lite varm i hjärtat och får lite hopp igen. Om mänskligheten.
 
Kram ❤️ Johanna 
 
 
 
 
 

Lite hopp om mänsklig...

0 Läs mer >>
 

Beställde bord och frukostbricka på bästa Askelyckan idag. 
För att fira Fars dag.
En riktigt bra frukost som vi verkligen njöt av, mysigt att sitta i lugn och ro och snacka om ditten och datten, få ge presenter och fira.
Pappa Boje, världens bästa pappa sannerligen.
Brorsan och jag säger det ofta, att vi har haft en sån jäkla tur som fått sådana föräldrar. Som varit oerhört kärleksfulla och stöttande, de bästa supportrar något barn kan ha. Och som alltid sa hej och välkommen till vänner som kom och gick i vårt hus. 
Så båda är värda allt fir, och idag var det pappas dag.

Tog en sväng på stan också, köpte en julklapp och pappa köpte en snygg skjortjacka. Skickade med dem en stor portion kvarvarande chili con carne, creme fraiche och några frallebullar också så har de kvällen räddad.
 

Min kära Mamma Maria.

 
Ni ser hur fina brickor? Snyggt serverat med smoothie, juice, brie, ost, skinka, fralla och croissant, marmelad, färskost och marmelad...oj så gott!
 

Och så en snygg prinsess-stubbe.


En fin förmiddag!
Liksom kvällen igår, då grannfrun Åsa var hos mig på käk innan promenad till Vida Arena för konsert. En fin uppstart innan musik.
Let the musical speak där musiken av Björn Ulvaeus och Benny Andersson hyllades av Peter Jöback, Petra Marklund, Linnea Henriksson och Tomas Andersson Wij. Otroligt fin kväll, bra arrangemang, grymma musiker. Det grep tag, rysningar uppstod av välbehag och glädjen spritte till. Underbart!
 
 
Så jäkla bra!
Det som grep tag mest var när Peter Jöback sjöng Pity the Child, herrejävlar vad känslor. Linnea Henriksson som Ulrika i Västergöl: otrolig tolkning. Thomas Andersson Wijs version av älska mig, så skört, så vackert. Och så Marklund som sjöng en fin, för mig okänd visa som var rysligt vacker. 

 
Vilken ljuvlig helg detta har varit.
Fina vänner, party, dans, musik och härligt firande med och för min älskade pappa. 

Blir snart ett pass på gymmet när frullen sjunkit ner.
 
Kram Johanna ❤️

En så ljuvlig helg!

0 Läs mer >>

Så himla rätt att vara ledig i går.
Vaknade samma tid som om jag skulle jobbat men låg kvar, läst tidningarna på telefonen, hämtade en kaffe, tog det lugnt ett bra tag innan jag steg upp.
Toh en hyfsat lång runda i morgondiset, så härligt ute och riktigt vackert när en kan ana trollen och älvorna där bak dimman.


Gjorde klart det mesta av förberedelserna i torsdags kväll men hade en del även igår att göra. Som att stödhanda, ta fram skålar för olika ändamål, hälla upp, och liksom piffa. 
Chiligrytan har fått småputtra i timmar, blir godare så.


Och vilken kväll det blev, helt underbart fint att få samla ett gäng underbaringar för snack, mat, dryck, dans, trams och allvar.  

 
Sanne, Corina och AK.
 

Maria, Fanny och Felicia.


Ladies in action, AK, Åsa, Ulle och Kamilla.
Ett av de bästa rummen förutom kök och matrum, skulle jag säga. Att alla kan hänga tillsammans och göra olika saker samtidigt. Så nöjd med hur det blev, att det verkligen blev ett sällskapsrum.
 

Sanne, Helena, Jessica och Corina kollar in biljardspelet.
 
 
 
Connie och jag. Eller Conny, som hon vill stava det som hon gjorde när hon var ung. Då i Tyskland. Som hon ändrade eftersom Conny i Sverige var givet en man. Och jag har haft svårt för att ta till mig ändringen, av oklara skäl och tänker "skärp mig". Så nu gör jag det. Skärper mig.
Här är bästa Conny och jag.

 
Fem timmars sömn är för klent, men just nu går det inte mer. Ska upp och ta en kaffe, bre mig en fralla och bära in det på min nya vackra kattbricka.
Kanske se ett avsnitt av Lidia på Netflix.
Chilla ett tag innan det är dags för städning.
allt annat är klart, plockade ihop, rensade, lade dukar på tvätt och diskade allt innan jag lade mig. Men golv och toaletter får blir rena idag, det blir bra det!
 
Ska ladda i eftermiddag för att ikväll gå på konsert, Let the music speak med Jöback, Petra Marklund, Tomas Andersson Wij och Linnea Henriksson. 
Ser jag fram emot!
 
Det blir bra det här!
God morgon!
 
kram ❤️ Johanna 

Vilken kväll det blev...

0 Läs mer >>
 

En bra dag med tempo, fått massor gjort av olika saker vilket är precis det jag gillar bäst. Variation, avbrotten varvat med samtal, att kalla, diskutera olika saker med de läkarna som är aktuella, pussla ihop på olika sätt. 

 
Ställde mig vid sjön mellan jobb och gym.
Ljuset. Så vackert.
I en värld som känns helt snedvriden, där länder går bakåt i tiden, där makthavare vill kväsa oliktänkande, ha ihjäl journalister så de inte kan rapportera om det de ser. Kvinnors hälsa hotas, och bakbinds då det göra omöjligt att själv få bestämma hur livet ska se ut. 
Det känns ibland som att allt kommer att rasa, pulvriseras till intet.
Ändå behöver vi se ljuset. Livet. Det som är vackert omkring oss. Det finns där, det glimmar till emellanåt. Det finns många som kämpar för en bättre värld.
Det finns de som vägrar ge upp, som driver framåt.
Som strävar efter ljuset. 
Hoppet.

 
Jobb, Gym. Fix av mat till en sisådär femton, sexton sköna bönor imorgon kväll. Verkligt goda vänner som jag håller nära mitt hjärta. 
Dukat, burit, skalat, hackat, rört, smakat av, burit lite till....
Till Teddy Swims, Bo Kaspers...
Skönt att ha gjort det mesta ikväll, och väldigt typiskt mig att liksom köra på. Liksom lika bra.
Suttit med massagebältet, och värmedynan nu ett tag.
Börjat kolla serien Lidia, målat naglar och samlat ihop mig.
 
En bra dag, tacksam för att jag haft drivet, sett ljuset. 
Att jag ser fram emot vardagsglitter och vänner, fest och en härlig fredag. 
Och det börjar dofta jäkligt gott här också!
 
Kram ❤️ Johanna

Det som är vackert.

0 Läs mer >>

En riktig mötesdag idag, så fick det bli, och så en del urringning och kalla patienter däremellan.
Kreativa möten med bra diskussioner, det gillar jag. 
Att ha möten där taket Är högt och där alla vill åt samma håll är inspirerande. Då kan det bli bättre, liksom.
 
Hem för att byta om och så gå en extra sväng innan det var dags för middag hos mamma och pappa. Mammas goda köttfärssås, som liksom smakar barndom.
Fina timmar med samtal, mat, lite datorfix. 

 
På tal om barndom.
Har sådana minnen av dessa telefoner, från det att jag låg mycket på sjukhus som liten.
Vet precis var en gick in, liksom baksidan av dagens barnakut, i hörnan.
Breda trappor i trapphuset med kapprum längst ner.
Så fick en upp typ två eller tre avsatser till stor hisshall. Där var den, den stora dörren med liksom knottrigt glas med små rutor som ingen vare sig såg in eller ut igenom. Handtaget som en stor platta i teak. Innanför det, salar där vi barn låg. Lektanten kom emellanåt så en fick göra pärlplattor eller små ringar. Och så fick en borsta tänderna med äckliga hårda tandborstar med förpreppad tandkräm. 
Och så längtan efter mamma och pappa.
Letandet efter tioöringar för att be personalen komma in med telefonen på hjul. Prata en stund med mamma, hålla inne med gråten och så PIIIIP när pengen var slut och samtalet höll på att brytas.
Det var inte alltid sjuttiotalet var så najs, om ser till barnens perspektiv. Noll barnperspektiv verkligen och som att föräldrarna skulle hem och vila upp sig när barnen blev inneliggande. 
Minns dofterna. Mörkret når en behövde gå på toa mitt i natten. Minns inga sköterskor, minns inga vänliga, varma händer eller mjuka ord. Säkert fanns det men det var nog väldigt torftigt på den fronten.
Tunga, lite märkliga minnen som sitter djupt. 
Hur mådde mamma när hon fick vända ryggen åt mig och åka hem...? Kan själv inte tänka mig något värre. 

 
Mätt som en plätt.
Stugdrömmar på teve. Orkar inte se den självbelåtne clownen over there.
Får andas djupt och hoppas att världen ändå ska hålla ihop.
Och så hoppas jag på världsfred ni vet.
Eller måste det helt fucka ur innan det blir bättre?
ja, vem vet. Inte jag.
 
kram ❤️ Johanna

Tunga lite märkliga m...

0 Läs mer >>

Precis sett en film. Släpp taget av och med Josefine Bornebusch. En film som verkligen grep tag, av flera skäl. Av sköra relationer, bråk och en familj i kaos till små tillfällen som skapar hopp, värme. Tårarna har runnit, och jag är helt matt och svullen i ansiktet. Tagen är ordet.
Och också en känsla av att vårda.
Vårda det en har, vara rädd om sig själv och om varandra. 
Att släppa taget är inte alltid enkelt, det vet vi nog alla. 
Men ibland behöver en just det för att det ska bli lite lättare att gå.
 

Tränade direkt efter jobbet, så skönt.
Vågade ta i lite till idag, men gjorde inte precis alla övningar jag brukar. Bygger på efterhand, för att inte utmana ödet. Blev lite skraj när ögat krånglade och fortfarande gör. Det är oskönt med svarta som spöken i blicken, och det kommer jag tydligen få ha. Huvudsaken att inget händer mer med synen.
Men behöver träningen för lungsen, skelettet, för själen och min hjärna. 
Har mycket i skallen, så mycket som hanterats där detta sista år. Med vänner och familj som farit illa, där livet utmanat de sämsta sätt. Ni som vet ni vet. Hur många gånger min hjärna brunnit alla de gånger där det brustit i omsorg, planering, uppföljning. Det finns väl någon gräns kanske för hur många gånger den där hjärnan kan brinna, jag vet inte.
Övar på att försöka släppa taget om somligt.
 

Valet i USA...
En rysare. Hoppas på världsfred. HÖR NI? Fred på jorden! Hur svårt ska det va?
Hoppas på att kvinnor ska få bestämma över sina egna kroppar. På att svårt utsatta grupper ska känna sig trygga i detta stora land over there.
Men mest fred. Överallt. 
En naiv tanke, men som en av mina vänner brukar säga...fanns inga vapen så skulle heller inga krig finnas.
Så. 
 
Det var allt från denna tagna hjärna, som nu ska läsa en stund. i 1979 Johanna och Ingrid - ett familjedrama. Inte heller en dans på rosor men på ett annat sätt.
 
Just nu längtar jag efter att få krypa ihop i makens famn. Dra in hans doft, pussa hans kind. Vila där.
Jag gör det i tanken. Det är också bra.
 
Kram ❤️ Johanna

Släpp taget.

0 Läs mer >>

Vågar en säga att dagen varit lugn...?
Kanske inte. Det brukar straffa sig och bli helt upp och ner i nästa andetag. 
Men förhoppningsvis håller det sig.
Andningspausen så en hinner sortera annat behovs ibland.
Följa upp trådar en har från sådant som ligger,  väntar på svar.
I alla fall en dag som direkt följdes av besök på systembolaget och sedan matinköp på Maxi.
 
Uppladdning i förråden till fest på fredag, med ett gäng fina vänner. Vänner som gjorde mina möhippor till så fantastiskt trevliga tillställningar. Blir helt varm i själen när jag tänker på all planering, all kraft och energi, alla pengar som lades för att ordna det så fint - för min skull. Jag har så fina människor i mitt liv! Så tacksam för det.

 
Sista älgköttet uppätet nu, tillsammans med ett litet glas rödtjut. Tända ljus, 
En lugn kväll vid teven, efter uppackning.
 

Längtar efter maken.
Vet att han har det fint där han är, på sin långresa med goda vänner. Får uppleva massa härligt. 
Hem kommer han sedan med ny energi, ny glädje över det han fått uppleva.
 
Just ikväll är det otroligt skönt det inte händer så mycket här på min gata i stan. Tända ljus och teve. Gott så.
 
kram ❤️ Johanna 

Helt varm i själen.

0 Läs mer >>

I morse åkte mannen på en av sina resor med sitt lilla resegäng. Som alltid sådana resmål som jag själv inte ens skulle komma på tanken att åka till. Tur en får vara olika och att det finns lekkamrater som vill leka på samma sätt.
 
För första gången på FYRA veckor tränade jag på gymmet, efter frukost och kramkalas och en stunds läsning.
Så jäkla skönt att få börja igen. Tog det försiktigt idag dock, inte så tungt så här I starten. Tänker att jag snart är tillbaka där jag slutade, innan ögonknaset. 
Nu ska det vara läkt och fint. 

 
Tvättat.
Sjungit.
Läst.
Tog en promenad i skymningen för att se alla ljus. 
Tänka en tanke.


 
Rösten kändes bra idag. 
Gjorde som jag ville, lätt och ledigt. Ljuvligt!
 
Ätit rester från älgsteken, nästan godare idag.
nu The Diplomat på Netflix.
Ska börja ny bok, efter Städerskan. En fenomenal bok om en udda städerska som städar till perfektion men hamnar i ett läge där hon utnyttjas då hon tror gott om alla. Tror på att det folk säger är sant, som det borde vara men långt ifrån är. 
Hon är uppvuxen med sin mormor, och har ett gammaldags språk, men rättframt. Den handlar om städning, om perfektion, om lögner, svek och ett mord. Och om upprättelse och riktig vänskap. 
Väl värd att läsa!
 
Kram ❤️ Johanna

Träning, sång och lju...

0 Läs mer >>

Som pensionärers sätt vaknade vi tidigt.
Låg kvar och läste, jag hämtade en kaffe, läste lite till.
Steg upp och gjorde oss klara, så vi till elvafikat hade inhandlat både ny gravlykta, tvättmedel, tändstickor och gjort ett litet apotek till maken med hjälp av klok apotekspersonal. 
Askelyckan med mamma och pappa, en stunds snack och gott fika vid numera beställt bord på första våningen så vi är garanterade en plats utan trappor dit. Piffigt!


Varit och satt ljus på svärfars grav.
Sagt hej. Och tack, för att jag fick ha honom i mitt liv en tid.
Pappa satte ljus på farmors och farfars grav, och jag tar en promenad därom i morgon. 
Säger hej och tack. För att de båda fanns i mitt liv, farfar dock alldeles för kort tid. När jag var fem försvann hann till andra sidan, och farmor blev kvar tills jag var trettiotre. Hon skulle fylla nittio.
Fantastiskt att få ha haft henne i mitt liv så länge, älskade människa! Som jag läste idag, att jag har haft henne så jag kan inte förlora henne. Och lite så är det nog även om saknaden alltid finns. Som jag hade önskat att min unge fått ha henne ännu längre i sitt liv. De hade fortsatt bonda, se varandras sidor och älskat för det de var. 
Så tack. För att jag fått växa upp med så mycket kärlek omkring mig. 

 
Det börjar dofta gott i huset.
Makens och lillbonus jaktlag sköt älg, och en del av denna  skapelse utgör dagens söndagsmiddag.
Tackar alltid älgen när jag tillagar. 
Känns högtidligt på något konstigt sätt. 
Enligt mig det godaste köttet, så den är i ugnen med lök, vitlök, timjan, morötter, rödtjut.
Blir potatis i ugn och sås gjord på grädde, viltfomed, lingon och rödtjut till. Börjar bli hungrig efter ärenden, fika, promenad och lite fix.
 
 
Tar hand om min lördag, som liksom är som en söndag denna helgonadag.
Kanske blir det en promenad när det mörknar.
Tycker om att gå till kyrkogården just denna dag, när alla själar fått ljus vid minnesplatserna. 
Många jag tänker på idag.
Många jag hade velat ha kvar.
 
Nu ska jag ösa rödtjut på älgkött.
Förbereda för såsfix.
Fortsätta njuta av denna soliga, sköna dag.
 
Kram ❤️ Johanna

Många jag tänker på i...