0 Läs mer >>
 
Att bara gå ut i den här vackra skogen efter jobbet, en solig dag, det är en ynnest. 
Det är som att det mesta av dagen rinner av steg för steg, av vattenkluck och vindens brus. Som att skit åker ut och bra grejer får plats, fylls på.  Som att en kan andas djupt igen.

 
Varit en bra dag, en effektiv dag när hjärnan fått jobba på med det jag gillar. Mycket bokningar, mycket telefon, lite fix här och där, lite dokumentationsmöte med redigeringar av rutiner...det är ju alldeles ljuvligt kul!

En lugnare dag på fler plan vilket också är bra, för hjärna och hjärta. 

 
Vissa sjukor måste ju vara djävulens påfund liksom (Ett uttryck, jag tror inte på hin håle). Hur den förvanskar, förändrar, gör om och som ibland låter en tro att det nog var inbillning, en ond dröm. För att i nästa drämma till rejält för att  åter får ner en på jorden liksom.  Som att intryck och händelserikedom ställer allt på ända. Roliga saker straffar sig liksom, blir ogripbara och obegripliga. 
Det är svårt att hänga med, men småningom kommer det en acceptans. Något slags normalitet.

 
Lite tevekoll, Hjälp vi har köpt en bondgård och återträffen på Love is blind. skön avkoppling där jag återigen slås av modet att vara med i det där sociala experimentet. Att sitta där och vända ut och in på sig, obegripligt med underhållande.
 
Nu boken Mrs Sinclairs resväska. En vacker och vemodig historia.
 
Kram Johanna ❤️

Rinner av.

0 Läs mer >>


Ännu en bra jobbdag, en full rulle-dag.
Skönt att ha fokus på annat, att lösa problem som liksom är görbara, där en ser resultat med en gång liksom. 
Efter jobb stack vi till maxi, maken och jag, för matinköp.
Packade upp och satte oss på balkongen direkt.
Med ett glas vitt och en öl...så jäkla gott!
 

Så otroligt fint nu, när våren poppar. 
Om en bara lyfter blicken, ser sig om lite extra så finns det så mycket fint. 
Att sitta på balkongen idag var det bästa.
Som en lång utandning, att få sitta där och bara vara. Njuta av det som är precis just där och då.
En ynnest.
 

Tittar på Husdrömmar på SVT play, sista för säsongen. Tycker det är ett så roligt program, som dels visar historien bakom de gamla husen som ska renoveras. Också kul att se fiffiga planer och lösningar, och så resultatet. 

 
En bra dag. 
Med sol. Fokus. Vårkänsla.
Ändå så. Mitt i allt. 

Kram ❤️ Johanna

Som en lång utandning...

0 Läs mer >>
 
Känns som att dagarna går för fort, och så lite en hinner med.
Gäller dock att ta vara på de där små stunderna som ger det lilla extra, som ger den där energin som en så väl behöver.
Solljuset. 
Blommorna.
Färgerna som börjar komma.
Den värmande solen mot ansiktet. 


En stressande period med så mycket nytt.
En hjärna som går upp i varv, och ser saker som inte existerar i världen utanför, som tror saker som inte är sanna.
Som anklagar, svär och hotar, som utstrålar en oerhörd stress, oro och osäkerhet. För allt som händer som verkar obegripligt, 
Det måste vara djävulskt att vara där, i det virrvarret. 
Må det lugna sig, må det lägga sig och låta ron komma. Acceptansen. 
 
 
Satt här igår. På en träbänk istället för en sten.
Gick bra även det. 
Satt där och lyssnade på fåglarna. 
Lyssnade på ett avsnitt av Paus, som jag fick rekommenderad. Vet inte vad jag riktigt tyckte, blir mest stressad av sådana som tycker att de sprider lugn, någon slags pseudotrygghet. Fåglarna är bättre. Solljuset.
Andningen. Att finna min egen ro.
 
 
Lilla nyckelpigan som satte sig på brallan, så fin. 
Kanske en hälsning om att det vänder, att snart blir det bättre. 


Gick till gymmet för ett pass, var ensam där med mina tankar och min träning. Så oerhört skönt.
Också jobbet är skönt då det gör att tankarna har fokus på annat.
Det är en märklig tid, så mycket som är upp och ner och en sorg som blir till något annat just nu. Något mer obegripligt, när förändringen är så påtaglig, och så blandat med alla dåliga besked.  

Inget av detta är lätt.
Verkligen ingenting. 
Jag hoppas bara så innerligt på något positivt snart.
 
Förutom det vackra vårvädret, blommorna och värmen då.
Tack och lov för det!
 
Kram ❤️ Johanna

Må det lugna sig.

0 Läs mer >>
 
Ett veckoslut som aldrig tidigare, 
Fullt av huller om buller i kropp och knopp. 
Från firande till flytt, till påhälsning, fika, samtal och mess. Hoppas det landar in snart, att det infinner sig en slags vardag och ett lugn. En acceptans av det nya läget.

 
Natten igår var inget vidare.
En oro i kroppen, ångestriden som bara kunde lugnas genom att gå upp, sitta där i mörkret eller tända lampan och läsa en stund. 
Det behöver nog landa in i oss alla.
 

Var och tränade på förmiddagen, tog en promenad i regnet (tänker att regn är roligare med gul regnjacka?!) innan jag stack till boendet och hälsade på en sväng. 
Bakat grötbullar i eftermiddag, och sprang sedan till tåget och sa hej då till min unge som for hem till Malmö.
Så skönt att ha fått henne hemma så hon också kunde vara med i flytten, och få hälsa på ordentligt. 

 
Önskar några goda arbetsdagar med fokus, så att jag kan få koncentrera mig på det och göra lite nytta. 
Tanken är en trevlig lunch på stan, vilket är ett skönt avbrott. 
Träning efter jobb, och så pappa på lite middag.
 
Och så önskar jag lugn för den som mest behöver det. Ett lugn och en vetskap att det är bra där, att omsorg och det som behövs finns där. 
 
Kram ❤️ Johanna

Landa in.

0 Läs mer >>

Sovit bitvis, vaknat till och tänkt.
Hur känns det...
Hur är förståelsen för det som händer, vet hen varför situationen, sammanhanget har förändrats.
Vilka tankar går, eller är det mer stilla acceptans. Att det som givits bara är. 
Vem vet. 
I alla fall lugn natt, efter samtal med de omkring. Inte velat ha hjälp i natt men fått tillsyn. Trodde sig vara inlåst men det var bara en okänd dörr. Allt okänt men varmt och ombonat på något sätt, och det ger tryggheten som behövs.

Gick och handlade kardemummabullar på nya bageriet, gjorde kaffe och packade ner servetter för att så åka ut med pappa, make och barn för att säga hej. 
Feber av sjukdomen, trött och en märkbart påverkad hjärna. Av att kanske släppa på garden, av feber, av det nya som ändå verkar bekant. Andningen påverkad och kroppen så trött. En timma med småprat, kaffe och samtal med den som hade hand om. En fin omsorg, som känns trygg.
Sång önskades så då sjöng vi lite ihop innan vi lämnade. Den blomstertid blev det. 


Hem för bilbyte, och övningskörning runt öster och Gamla Norr. Kul och bra kört, tycker handledaren. Utveckling är coolt onekligen. När en märker att känslan blir tryggare, och det liksom sätter sig i kropp och knopp. 

 
Fin bild från igår.
Barnbarn tillsammans med sin mormor, gör mig varm i hjärtat.
 

Trött idag.
Efter flyttankar, konstig natt och cava igår- allt i en rörig kombo. Nu vila ett par timmar innan det blir lite festligheter hos kär vän som fyllt ett år till. Så värt att fira!
 
Kan bli en nap i fåtöljen.
lite läsning.
Samla ihop mig inför kvällen.
 
Imorgon tänker jag träning på förmiddagen.
Och så en redig söndag, det är en liten tanke som vi får se om den håller: 

 
Kram ❤️ Johanna

Känns tryggt.

0 Läs mer >>

Efter jobb igår åkte jag till maxi för hämtning av beställda smörrebröd. Hem till mamma och pappa, med Fridis och maken, för att fira 60-årig bröllopsdag och för att hjälpa mamma att packa.
Onekligen en märklig bröllopsdag, men livet är bra märkligt just nu. Det är nya kapitel som skrivs, som vi inte riktigt vet hur de kommer att se ut.
 

Hamnade här i mellanrummet efter packning, tog ett glas southern comfort med barnet mitt, och pratade om livet. Hur det känns och är just nu, på flera plan.
En välsignelse att hon är här och delar detta med mig, med oss. 

 
En klump av ångest vaknade jag med, som att alla känslorna satt utanpå. Gjorde som anhörigstödjaren tipsade om: skakade lemmarna för att få loss ångest, släppa gråten ut ur skakande händer Och armar.
Till mamma och pappa för att få med allt, och så gick turen till boendet. 
Vi möttes av varm, fin personal, varmt och ombonat ställe. Packade upp kläder, egenstickad pläd, morgonrock och foton. 
Fikade ihop, handlade lite godsaker som hon kan snaska på och fick prata med sjuksköterskan. 
Det kändes bättre än jag tänkte mig, lättare att lämna än jag vågat tro, och som en trygg plats att vara på.
Nu hoppas jag att lugnet, inboddheten ska komma naturligt, och att de som behöver ron får den.
Det nya kapitlet har fått Sina första rader idag.
 

Blev en tur till Moshi moshi för mathämt som intagits på balkongen. Först till vackra fågelläten, sedan till måsskrin. Det börjar bli deras tid tydligen. 

 
Fick sommarfotslängt och målade tassarna.
Njuter här i solen, tar in dagen.
 

Ikväll blir det laxpasta och något gott vin.
Kanske en runda biljard eller bara häng. 
Strax en sväng ner på stan för inköp.
 
Och nu kaffe besök av bästa bonussvärdottern!
 
Kram ❤️ Johanna

Nytt kapitel.

0 Läs mer >>

Även idag kaffe och frukost på sängen, läste nyheterna och kollade ett avsnitt av Love is blind innan uppstigning.
 
Suttit och sjungit ett tag, rösten är inte superbra just i dagarna men skönt ändå. Att öva lite, att bara köra låtar för att rensa ut och få energi. 
Pratat i telefon, med människor som varit nära min älskade mamma många, många år. Det är fint. Fint att höra deras Berättelser om åren som varit, om likheten mamma och jag haft i att allt skulle gå fort...jo, men kanske det ja!


Var och lunchade på Kök11, med maken. Gott käk, som ju var en vinst från mordgåtan vi var på för ett par helger sedan. Då klurade jag ut vem som var mördaren och vann då två lunchbiljetter. 

Tog en skön promenad till bokhultet. Satte mig denna gång på en annan plats där det fanns en trädplanka att sitta på. 
Solen kom fram där jag satt. Änderna simmade tillsammans, och vattnet var otroligt stilla. 

Pratat med anhörigstödjare i kommunen, vilket jag gjort ett tag. En fantastisk sak att kunna få, dessutom kostnadsfritt. Tycker att det är skönt att denna period prata med någon utanför alltihop, som kan ge stöd och tips, och som bara kan lyssna. Pratar hål i huvudet på dem i min närhet så ibland kan det vara skönt att få ha någon som liksom inte är involverad känslomässigt på det sättet. Tacksam att det finns hjälp att få.
Och så galet tacksam för alla fina människor runt mig. Utan dem - ingenting. Gud, vad jag hade varit på botten då... 
 

Fick vackraste blommorna med blomsterbud idag. Så fint och värmande! Tack du vänliga, fina vän!!
 
 
Och så blev det en lag, som gick förbi alla för att remisshanteringen tydligen gått i rekordfart. Förmodligen på grund av rädslan för superprotester om det gått i vanlig takt.
Men galet. Galet att en sådan lag, som i rubriken kanske låter klok men som innebär att människor som tidigare kunnat hänvisa till sin yrkesetik, och sekretess, kunnat komma undan, men som nu kan tvingas att ange. 
För det är vad det är - att ange någon en misstänker för något...och plötsligt går ingen säker. 
Det går ju säga att det inte är någon fara för en själv inte har något att dölja. Det kanske de som levde i forna Östtyskland eller andra diktatorer också tänkte, men vad som helst kunde leda till avlyssning, till osäkerhet, till att ingen faktiskt går säker för granskning.
Lagen uppmuntrar också att vi frivilligt gärna får tipsa också... Så vidrigt.
 
Tipsar igen, om ni inte sett filmen De andras liv - gör det. Den visar så tydligt vad som händer i ett samhälle som övervakas och där människor uppmuntras att vara vaksamma mot varandra, tala om ifall de ser något mystiskt. 
Det samhället är inget trevligt samhälle. 

 
 
 
 
Nej en kan verkligen undra som JO skriver...är det verkligen önskvärd förändring...? 

 
Trots remissvar träder lagen i kraft den första april i år.
Och jag känner ännu tydligare, att så långt det är möjligt, så kommer jag att idka civil olydnad. För min egen persons och moraliska kompass skull, för min yrkesprofessions mångåriga etiska yrkeskods skull. 
Det är galet.
 
 
Torskrygg, stompad potatis och sandefjordsås (tack för tipset geillgänget från förra veckan), till middag, jäkligt gott! Är dock så mätt nu, så det är tur att maten hinner sjunka lite innan läggdags.
 
Imorgon är det jobb, så får vi se hur det är.
Brukar aldrig känna stress inför det men det gör jag faktiskt. Det har varit skönt att vara ledig ett par dagar, få vara skör för mig själv och utan krav på att ändå behöva prestera. 
Hoppas på en bra dag, att jag får känna mig stark, närvarande. 

Kram ❤️ Johanna
 

Och plötsligt går ing...

0 Läs mer >>
 
Att få gå på konsert ikväll och lyssna på Isabella Lundgren och eminenta musiker, det var en sådan lisa för själen. Så jäkla bra, så skönt sväng, ibland som suggestiva ljudmattor så att hela livet kom i gungning. Hennes röst kan vara så spröd och så fullständigt maffig, som små regndroppar kontra en stor flod som dånar. 
Med mig hem fick en vinyl följa, signerad och fin.


En omvälvande dag, med många tårar.
Den började med sovmorgon, två koppar kaffe på sängen och så ett styrkepass på gymmet. 
Semester idag och imorgon, för att jag behövde det. Hela min kropp skrek efter ledigt förra veckan. Kände att helgen gjorde gott men behövde fler dagar. 
Känslorna är utanpå, och liksom dallrar hela tiden så då är det bra att få vara precis så fast hemma. Utan prestationskrav. 

Och så det där samtalet som vi väntat på.
Ett nytt kapitel börjar nu.
En flytt fysiskt och en resa mot det okända.
För mig så bekant ändå, efter alla år i kommunen på äldreboende men ändå okänt när det gäller de jag har nära mig. 
Att liksom behöva flytta fastän en inte vill, det är så tungt. Tungt att vara drivande i det, tungt att vara den som det berör. 
Om sammanhanget, skälen tycks oklara så är ju allt än svårare. Om en inte riktigt minns, eller kanske fullt förstår.
 Tror ändå på att det blir bra. Med omvårdnad 24:7, människor som valt yrket, som vill någons väl och som kan symtomen på  det som är i kroppen. På det som är ofrånkomligt.
Som behöver bemötas, med kärlek och kunskap. 
Ett nytt kapitel, en ny tid. 
Som jag hoppas på ska bli så bra det bara går.
Som jag så innerligt hoppas.
 
 
Vårdar kvällens konsert i mitt inre.
Behövde den så väl. 
Ett glas bubbel i pausen och en alldeles sällsam värme inombords. Tack livet för detta.


Känner mig svagstark. 
Ömsom det ena, ömsom det andra. 
Saker måste lösas, obekväma, svåra och tunga beslut som liksom måste tas för att det ska bli bra för fler, för att andra inte ska rasa och för att det behövs mer omvårdnad för någon. 
Och jag löser, jag driver på och jag är stark.
Och så rätt som det är så faller jag en stund. 
Som det får vara. Just nu får alla känslor bara finnas just så, huller om buller.
 
Må livet vara vänligt en stund, och omfamna oss. 
Jag ber en liten bön om det, till stjärnorna, till moder jord.
 
Kram ❤️ Johanna
 

Ett nytt kapitel, en ...

0 Läs mer >>
 
Gårdagens solnedgång var magisk. Igen.
Så många sådana kvällar vi bjuds på här, så ljuvligt.


På jobbet idag var det en stor skål godis som det bjöds på. Inte så dumt efter lunchen med en näve smågodis onekligen. 
Var iväg ett par timmar på förmiddagen, möte hemma hos mamma och pappa med sjukvården. För att återigen fokusera på att göra det bättre i den situation som är. 
Önskar att min älskade nära får just det , det bästa som går att få i en tid som denna. 


Fin promenad till och från jobb. Så skönt väder verkligen, så stilla utan blåst. 
Och att gå utan att lyssna på annat än naturen, och just idag bilar, är väldigt bra för min skalle. Det ovanliga i det som snabbt blir vanligt och något bra. 
 
Avslutade jobbdagen hos bästa massören. 
Så galet bra att gå dit idag efter att ha haft en knasig kropp ett tag.  Fick beskrivet för mig det jag själv har svårt att förklara. Att min hud ibland blir überkänslig för beröring, att det gör fysiskt ont. Tydligen så känns det också i muskeln därunder, att den inte blir så där hård som muskler kan bli utan mer "fluffig", som en tvättsvamp. Coolt att en kan känna det i massagen, den där märkliga känslan i huden. 
Det kändes som en riktig genomkörare, ska lägga mig med värmedyna om en stund för att mjuka upp det ytterligare.


Vetskapen om att jag nu har semester i två dagar känns nu väldigt skön. Dagar utan planer, bara att jag ska träna, ut och gå. Göra det jag vaknar med, liksom. Det som poppar upp i huvudet. 
Kaffe på sängen är ju mitt vardagsglitter, typ det bästa jag vet. Det ska jag fira in semestern med imorgon.
 
Kram ❤️ Johanna

Det som poppar upp i ...

0 Läs mer >>
 
Fått sova ordentligt i natt, tack och lov.
Var så lättad när jag släckte lampan då jag insåg att det skulle bli en bra natt. 
 
Vaknade utvilad, hämtade mig en kaffe och en tallrik med Yoggi, hallon, jordnötssmör, cashew och havrefras. Intog det i sängen till ett avsnitt av Love is blind Sverige. Fastnade för det när ungen min var hemma, då såg vi ett avsnitt fast engelskt eller amerikanske. 
Lätt att fastna i, verkligen ett socialt experiment som jag inser att jag inte skulle gilla att vara delaktig i. Inte alls. Men det är kul att följa dem som är med, deras relationer med någon på andra sidan väggen och sedan hur det går. 
En och annan obehaglig typ har smugit sig in också såklart, men de flesta är ändå så kallat normala människor som vill finna kärleken. 

 
Tog mig till gymmet och körde ett styrkepass, sedan direkt till vännen Ulle för en fin promenad på skogsvägar. En pratpromenad som verkligen gjorde gott för själen. 
Så tacksamt. Så skönt i solen. Så bra återhämtning.
 

Dusch och fix, en andrakaffe till resten av avsnitten som ligger ute. Lite lättnad över när vissa relationer avslutades, och så lite förhoppningar om de en unnar att landa i sina relationer. 

 
Har reorganiserat i bokhyllan, då jag bara lagt vissa böcker ovanpå. Nu är det fint och så finns det plats för fler! Hurra vad bra!
 
Satte mig i fåtöljen i musikrummet, satte på aretha Franklin på vinyl och njöt. Lyssnade och bara tittade på böckerna, på alla musikmojänger som gör så att musiken låter fint.
 

Helgen har gett mig en extra bra liten plats, som en kan finna ro på. En liten sten att sitta på, för ljudet av vågskvalp och fågelkvitter, och liksom bara för att hämta andan. Vänta in ron. Kanske själen rentav, som känt att den rusat. 
En tänkarsten, rent av. Det känns bra. 

Det har varit en bra helg, en helg av laddade batterier. I veckan som kommer har jag ett par dagars semester, vilket också ska tjäna det syftet. 
Att hämta andan. Komma i fatt. 
Det har rusat för fort,  under lite för lång tid.
 
Kram ❤️ Johanna

Rusat för fort, under...

0 Läs mer >>
 
Efter skön dag och trevlig kväll med grill och vänner så har jag hittills inte sovit många minuter på grund av kill och asjobbig hosta. Gav upp nu, tills nyss intagen stark hostmedicin gjort verkan, och satte mig i fåtöljen. Kanske får mannen sova gott då i alla fall.
Det där omisskännliga killet i bröstet som kom igår, som jag så starkt ogillar. Det brukar signalera om att en ny knasperiod är på väg. Kanske också därför jag känt mig så trött, kanske har det förra stöket inte riktigt släppt eller så smög det på något nytt. Nåja. Det är bara att se vart det tar vägen. Hoppas på det bästa, och vara nöjd med lugna dagar framför mig.
 

Nåja.
En skön stund på balkongen igår, med inlyssning av bästaste Lisa Nilsson. Så underbart med solen som värmde mina kinder medan jag satt rätt inbäddad i övrigt. 

Grannen bjöd på god mat, gott vin togs fram och kvällen var som gjord för att bli bra. Mat, vin och vänner liksom!
Och koltrastens ljuva stämma över husen, så vackert!
Gick in efter ett par timmar då kylan bet efter en stund.
 
 
Så nu är det lördag morgon, om än väldigt tidigt.
Hoppas på några timmars sömn snart, så jag kan få återhämta mig. 
En helg utan planer förutom en fika hos mamma och pappa idag. Blir bra det. Kanske en promenad till bokhultet och till den där stenen som var bra. Som en vänlig sittsten för reflektion, tankar eller bara att få vara tom på. 
Sitta där och bara vara. Höra de där ljuden igen, naturen som omfamnar.
 
 
Kram ❤️ Johanna 

Som en vänlig sittste...

0 Läs mer >>
 
Lite mer energi idag trots svårt att somna igår. Kill i bröstet och inhalationer, så läste ut en bok.
Ändå en lättare dag.
Ljusare på insidan liksom. 
Inte lika tom, uppslukad.

Gott med ljuset ute, att en inte behöver tända upp för att vakna eller hitta ut ur sovrummet. 
Ljuset mot blicken på väg till jobbet. 
Så efterlängtat. 

 
Haft roligt möte om dokumentationsrutiner. Sådant jag går igång på, och också kul med omväxling från det vanliga jobbet. Roligt att gå igenom hur det varit och hur det nu ska vara, när förutsättningarna ändras. 

Maken och jag stack till maxi för matinköp efter jobb. En bra tur, och sedan fin belöning här på dammig balkong.
Kanske borde torkat bordet men det fick låg prio. Filt och lyssning av Lisa Nilssons nya platta var betydligt mer prioriterat. Ett gäng fina låtar, på Uteblivna vi.
Hade önskat att jag kunde gå på konsert när hon kommer till stan till hösten. Det får bli en annan gång! Men lyssnas på i etern, det görs redan och mer ska det bli.
 
 

Ska börja på ny bok, då Jojo Moyes lästes ut igår. Fördelen med utebliven sömn. 
En timma till här, i njutet.
 
Sedan njut i trädgården med bästa kollelktivet och vänner. En eftermiddag och kväll att vårda ömt. 
Ljuset in i ögonen är nog bra för bättre själ. 
En själ och ett hjärta som behöver vara starkt, i dessa tider där marken svajar. 
Men det fina finns kvar.
Livet vill levas. Också. Mitt emellan sorgsna tankar och ledsna stunder. 
Allt ska samsas, för allt är liv.
 
Kram ❤️ Johanna 

Allt ska samsas, för ...

0 Läs mer >>
 
Tisdags kväll, och vacker himmel.
Att sitta på sittbänken och titta ut är ett fint kvällsnöje. Förvisso även dags nöje men då lite andra himlar att betitta.
 

Just nu känns det som att orken nästan är slut, som att ballongen pyser ut luft sakta men säkert. 
Som att skallen blir helt tom, och kroppen går på autopilot.
En lite bättre dag i går än förra dagen, säkert tack vare att jag bara gick hem. Ut. I naturens ljud. Återställde mig lite.
 
Är så galet tacksam för mina fina kollegor, herregud vilket fantastiskt gäng det är. Utan dem hade denna tid varit så mycket tuffare. Kanske är det så att de också har så nära att prata om jobbiga saker, ingen räds liksom sjukdom och död på det sättet utan allt är naturligt att prata om. 
Blir varm i själen när jag tänker på det.
 
Är också djupt tacksam för alla vänner, för de som jag vet finns där alltid. För familjen. 
Människor i min närhet som tidigare kanske inte haft för vana att prata om jobbiga saker, som livets slut och svåra sjukdomar, gör nu det utan att det blir konstlat. Som att när allt ställs på sin spets, och verkligheten förändras så ändras även behovet av att sätta ord på sin egen rädsla, sin sorg. De där öppna samtalen älskar jag ändå. När en kommer nära, nära livet som ju är både födsel och död. 

 
Hade önskat att det hade varit en klarhet, som gjorde att samtalet kunde beröra det svåraste i alla fall.
För att få veta, hur det känns. Vad som tänks. Om rädsla finns, eller rent av en lättnad? Kanske nyfikenhet?
Känner en vad som närmar sig, och hur det i så fall verkar bli? 
Jag tror på lugnet efter döden.
På en slags vila fastän en ändå kan vara med, i vinden, i solen, i blommorna runt omkring. 
En smekning av de som lämnat, det tror jag på.
 
Kram ❤️ Johanna
 

En smekning av de som...

0 Läs mer >>
 
Varit tom idag. Tom och trött.
Som att all energi runnit av. 
Kände mig som ett urladdat batteri där jag gick efter lunch.
Hem för att hänga av mig väskan och gå.
Ut till Bokhultet. Utan lurar i öronen.
Bara fågelkvitter och vågskvalp. Vindens sus i träden.
Satte mig på en sten vid vattnet. Lyssnade bara. Såg ut på vattnet. De små vågorna vid kanten. 
Solen på himlen. 

Satte mig hemma, blundade i tystnaden. 
Tittade mig omkring, landade. 

 
En så bra plats att landa på. Ladda. 
När en vet att saker är på väg att lösa sig, gå in i en andra rond på något sätt så kanske luften går ur. 
En lång tid av anspänning som gjort att varje cell går på högvarv gör till slut att proppen går. 
Så kändes det idag.
Många lugna timmar idag av omladdning gjorde nytta. Känns bättre ikväll. 
Hoppas på en bra natt sömn som ger energin åter. 

 
Tänkte på en sak. 
Människor som sparkar och slår i saker efter en förlust. 
Det är att ha  problem med aggressioner, och något en bör söka hjälp för. 
Om någon är närvarande när saker kastas i väggar eller knytnäven slår i dörrkarmar - då är det samma som att utsätta någon för våld. Hur tror ni det känns att vara i det rummet, i närheten av den som Slår omkring sig - om så på döda ting. 
Det är inte ett beteende som ska försvaras eller ursäktas. 
Sådana saker vandrade genom huvudet där bland träden.
 
Under den blå himlen utan ljud i öronen så vandrar tankar fritt.
Det borde jag njuta av oftare. 
Tankar behöver få plats. 
Andra tankar än det som mest fyller mitt huvud nu.
 
 
Tänker på det min pappa brukar säga.
Att vore makthavarna i världen kvinnor så skulle det vara färre krig. 
Det är värt att fundera över, reflektera kring. 

Nu ett avsnitt av säsong 2 av 1923.
En utmärkt bra serie på Skyshowtime med bland annat Harrison Ford och Helen Mirren. 

Imorgon en ny dag.

Kram ❤️ Johanna

På en sten vid vattne...

0 Läs mer >>
 
En bra dag, men lite splittrad med möten hit och dit. 
Fått gjort det jag hade föresatt mig så det var bra.
Hann landa en liten stund med bok innan det var dags att ge sig iväg ikväll.
Nyfiken måndag på Nygatan 6, med ett syskonpar som heter Molly & Elliot. En mysig duo med skön repertoar, som gav en go känsla i måndagshjärnan.


Vännen Helena och jag var i god tid så att vi hann snacka och käka innan konserten, en god västerbottenpaj. 
Det är verkligen ett mysigt ställe, gamla församlingshemmet, som nu är en fin konsertlokal för olika typer av gig. 


Lunch på stan med bönan Sanne idag.
En lyxig måndag onekligen, sköna avbräck och samtal. 
Fisksoppa på Kafé de luxe- så gott!
 

Så skönt att ladda batterierna mellan allt.
Försöka vara i stunden, vilket för mig är lättast när det bjuds på en bra bok eller musik. Det är det som ger mig energi mest av allt, för att orka lite till.
Försöker balansera livet så gott det går med något som alltid finns där i bakhuvudet. Något som behöver hanteras, direkt eller ofta indirekt, för att saker ska hända, ordinationer ska bli tydliga, samtal, messenger ska genomföras och sedan sammanfattas. 
Det kommer att bli bra, det tror jag.Det blir annorlunda, en omställning för alla, men jag tror det blir bra.
Professionella som gör sitt yttersta, miljöer som i sig vårdar, och omställningen som också kan hjälpa andra att få tillbaka balansen. 

Nu ska jag balansera sinnet med läsning före sovdags.
Jojo Moyes kan konsten att skriva böcker som en lätt kan suga till sig. Just nu vill jag dyka ner om slukas av det som berättas. Det är ren terapi!
 
Tacksam för kvällens musik, för mysiga timmar.
För solen, lunchen, livet.
Det är ändå så mycket bra mitt i allt.
Mitt i all galenskap som föreslås i vårt land, i världen. 
Mitt i allt så är det också mycket bra.
 
Kram ❤️ Johanna

Också mycket bra.

0 Läs mer >>
 
 
Ännu en välsignad helg, för att använda Karl-Bertil Jonssons ömma moders uttryck. 
En fin fredagkväll med vänner- min gamla doja och lite nyare vänner. Så fin konstellation och så mycket snack, skratt. 
 
En helg med sovmorgnar är så välbehövligt och gör så gott.
Kaffe på sängen och läsning för att sakta vakna upp. Absolut det skönaste som finns, och som jag verkligen anammat på senare år. 

Fikat hos mamma och pappa igår blev så mysig. Köpte goda grötfrallor med tranbär och kokostoscakakor. En liten cup blev det också, då barndomsvännen ville hänga på och säga hej. Totalt överraskade föräldrar som flera gånger sa hur fint de tyckte det var. Ett par härliga timmar med mycket prat, go fika och så överlämning av för tidig bröllopspresent: en ny version applepuck. I presenten ingick installation och evig support som Patrik står för. Tur för oss andra (brorsan som gillar stenåldern och inte teknik, och jag).
En uppskattad present så de kan kolla massa bra på SVT play framför allt. 

 
Hade en skön eftermiddag med läsning och vila, innan vi hämtade upp vännerna Suzanne och  Fredrik för att kolla in mordgåta och käka trerätters på Kök11. 
En trevlig och god kväll!
 

Vaknade rätt tidigt men låg kvar en dryg timma, och mannen hämtade kaffe till oss...oj, vad skönt!
Frukost och så träning. 
Ett gott pass idag, som kändes kul och skönt. Söndags intervjun i P1 i lurarna. Dels med Claes Eriksson från Galenskaparna och sist Beatrice Fihn. En hoppfull intervju ändå, när hon berättat att kärnvapen trots allt nedrustats, att det är nio länder som har det men att hon också tror att det är fullt möjligt att det kan läggas ner. I en så ofta dystopisk era så kändes det skönt. Skönt att höra någon med hopp, som också är väldigt kunnig, som vet massor som en själv inte har en susning om.
 

Träffat Patriks barndomskompis en stund, då han var på väg till sin mamma som nu bor på ett äldreboende i stan. 
Hon har först varit på ett korttidsboende som nu är det vi väntar på, och det var väldigt bra där. Känns skönt i hjärtat, att personal är driven och bra, att det händer saker varje dag om en vill vara med, och där är fysioterapeuter som brinner för sitt jobb. Hur härligt att höra! 
En vill ju att det ska bra, att människor ska vara engagerade och tycka att deras jobb är de bästa - precis som jag tyckt när jag jobbat i äldreomsorg eller på avdelningar. När en inte tycker att det är så kul längre, då är det dags att söka sig om efter annat. Människorna en möter ska få det bästa, den bästa omvårdnaden, det bästa bemötandet. 
Och det är ju underbart att höra att det kommer att kunna bli en bra tid. 

 
Nu blir det, efter tvättfix, läsning.
om ett par timmar ska jag träffa Eka och lira ett par timmar.
Det är fint!
 
Kram❤️Johanna

Ännu en välsignad hel...