0 Läs mer >>
 
De flesta har nog sett Yeonmi på youtube, där hon berättar om flykten från Nordkorea för att kunna överleva.
Hon beskriver livet i diktatorstyrt Nordkorea på ett målande sätt, där oliktänkande är det grövsta brottet, hur fattigdomen gjorde ett helt folk lidande utan att de ifrågasatte ledaren.
Kritiskt tänkande var något en inte kunde yppa, inte ens viska eftersom även fåglar kunde höra. Hörde människor riskerade en straff. 
Hårda straff.
Flykten till Kina var en tid kantad av trafficking och också ohyggligt lidande, för att ändå få stanna och inte riskera att skickas tillbaka.
 
Det är en hemsk bok, en stark berättelse om en flicka och hennes familj som trots rädsla beslutar sig för att lämna ett land som står för fasa.
 
Rekommenderas.
För att vidga sina vyer.
För att få ta del av en berättelse, från någon som beskrivit väldigt målande om flykten för att kunna överleva.
 
/Johanna

Boken För att kunn...

0 Läs mer >>
 
 
 
 
 
 
 
Intensiva dagar med ett gäng huvudhandledare på VFU-konferens i Stockholm är till ända.
Godaste maten jag ätit på restaurangen Farang på Östermalm, promenader från Queens hotel till Münchenbryggeriet för ännu mer god mat, galej och dans, föredrag från fysioterapeuter, sjuksköterskor och lektorer om hur de jobbar med student-handledning, skratt och härliga samtal. Väldigt härliga dagar!
 
I eftermiddag var det dags att skiljas åt när resten av gänget åkte hem, och jag stannade kvar för lite bror- och dottermys.
Är nu på söder, bubblar in mig lite efter uber-sociala dagar...dags att klappa om min introverta sida lite innan nya äventyr imorgon.
Halloumibiffar, potatis i ugn och jordnötssås i broderns kök blir ikväll lagom socialt:-)
 
Stockholm visar sig från sin vackraste sida, sol och kyla, blå himmel och så alla dessa ljuvliga hus! Någon gång behöver jag nog bo här, gillar verkligen denna stad. Undrar om jag bott här i nåt tidigare liv eftersom jag mår så väl...?
 
Puss på er!
 
Joey ❤️

Härliga dagar o ti...

5 Läs mer >>
 
 Jag funderade några dagar.
På om jag skulle eller inte skulle.
När jag bestämde mig för att göra det kändes det självklart. 
 
Självklart för att stödja alla andra kvinnor ute i samhället, i världen, som har liknande erfarenheter.
Självklart för att det måste få ett slut. 
 
För att kvinnor och män ska stå sida vid sida.
Och självklart för att jag önskar att män som vet med sig att de utsatt någon för kränkningar, förminskningar, trakasserier eller våld inser det.
Att det förlupna ordet, den hastiga klappen eller det muntliga förslaget var fel. Gjorde någon kvinna kränkt. Rädd. 
Att de inser att när polaren gjorde så att någon kvinna blev arg, ledsen, kränkt och rädd så borde de höjt rösten, visat var de själva står och gått fram för kvinnans sak. 
 
Jag är en av de som blev utsatt.
Ung, full och försvarslös blev jag utsatt för övergrepp.
Så lätt för honom, och så vidrigt för mig.
Jag minns fragment.
Jag minns att jag, efteråt, på nåt sätt vaknade till utomhus, med skrapsår på kroppen och med delvis trasiga kläder. På något sätt gick jag ändå hem. Hem. Till mina föräldrar. Till tryggheten. De anade nog verkligen att något var verkligt fel, utan att förstå vad. De fanns där, tog emot mig och gav mig värme och kärlek.
 
Ingen mer än jag, och förövaren visste då. 
Senare fick någon veta, innan jag blev tyst.
Tyst ända till vuxen ålder, då det kröp fram i en ny relation.
Då det blev omöjligt att hålla inne med det.
 
Jag skrev ett långt brev då, till förövaren.
om mina känslor, från mitt perspektiv, om mina upplevelser. Jag skickade aldrig det, men jag skrev för min egen skull. För att bli fri. För att gå vidare.
 
Och jag vet att det är många med mig som blivit utsatta.
Att många unga och äldre kvinnor lever med en hotbild från män i sin vardag. Där kvinnor upplever att de inte kan gå trygga hem genom stan, eller stå tryggt i en kö på krogen eller ens vara i skolan eller på arbetet utan att va rädda för någon form av trakasserier. 
 
Det är ju helt sjukt!
De män jag känner tycker också att det är helt sjukt, och kan nog inte heller föreställa sig vad kvinnor har fått gå igenom sedan tidernas begynnelse. 
 
Jag tror att vi behöver stå upp för varann.
Både kvinnor för kvinnor och män för kvinnor, för att markera gränser för varandra för att det ska bli en tryggare omvärld. 
Våga säga ifrån, våga visa sina polare att det de gör väcker avsmak när de vräker ur sig sexistiska skämt, eller beter sig illa i vilket sammanhang det vara månde.
Ingen man vill att deras dotter eller fru, väninna ska råka ut för övergrepp.
 
Då behöver alla ha mod att börja förändra, genom att säga ifrån. 
Att inte skratta med när de råa skämten dras.
Att istället beskydda, stå upp för den som blir drabbad.
Det behövs mod, klarspråk och ett gemensamt mål för att förändra.
Det behövs avsteg från sin egen komfortabla zon, för att våga vara obekväm.
 
Är du med?
 
#metoo
 
❤️
 
 

#metoo

0 Läs mer >>
Märklig teknik....

....

0 Läs mer >>
 
Det virvlar runt.
Löven flyger runt.
Upp som lätta virvlar.
Ner som blöta filtar på marken.
 
Svårt att vilja men inte få.
Att vilja så mycket.
Hållas tillbaka.
 
Lära och lära om.
 
Inget är självklart.
En mun. Två öron.
Blixtlås och nätta fötter. 
Steg tillbaka.
Vänta in.
 
Kanske väntan utan att få.
Inse begränsning.
Låta va.
 
Virvlande löv.
Svåra att fånga.
Härliga att se.
 
I sin speciella frihetsdans.
Älskvärda, färgsprakande.
 
Som det ska vara.
Dans. Vara. I frihet.
Fri. 
Och älskad.
 
❤️
Joey
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Virvlande dans.

0 Läs mer >>
 
En skön dag verkligen.
Sovmorgon, lite läsning innan uppstigning, sen frukost med mannen, i lugn och ro.
Promenad med två olika vänner i två omgångar. Gäller att passa på i sol och värme! Promenerat 1 mil, och njutit varenda steg av både motion och vacker natur.
 
Dammsugning av lilla bilen.
Call the midwife på Netflix. 
Lite jobb för att förbereda inför morgondagens slutexamination för en termin 6-student där praktiskt prov ska utföras. Funkar inte för mig att förbereda imorgon bitti (kan inte gärna väcka patienten för att fråga kl 06:30) när examinationen ska börja kl 7, så så fick det bli.
För en gång skull kändes stämningen på jobbet lugn, så skönt. Unnar de verkligen det, mina kära kollegor.
 
Imorgon är det måndag igen.
Har en annorlunda vecka framför mig med två examinationsdagar, sen konferens i Stockholm. 
Blir kul!
 
Puss på er!
Joey ❤️
 

Skön dag o annorlu...

1 Läs mer >>
 
 
Det är höst, liksom på riktigt.
Duggregn, fint regn som lite är som en blöt filt över stan idag. Grått verkligen. Grått men faktiskt varmt.
 
Piffade upp livet med blommor och dörrkrans, som ger glädje när en går och när en kommer hem. Fikat med föräldrarna, också en stund av glädje att få sällskap som smakråd vid vinterkapp-köp och kaffe på ett av stans gamla fik. Samtal och samvaro med två av de viktigaste människorna i mitt liv. 
 
Mitt humör blir annars också lite som en grå, blöt filt när det är mörka dagar. 
Försöker se det ljusa med goda stunder, goda inköp av färg och mys, av vänner och närhet till det som betyder något. Att också få bubbla in mig, i bok och ensamhet för att ge själen näring...det är viktigt. Att ibland bromsa och backa även sånt jag gillar, när det blir obalans på något sätt.
 
Igår kväll var jag hemma själv.
Var verkligen asocial med katt och Call the midwife under filten i soffan.
Så välbehövligt.
 
Sitter nu efter stadstur, tvätt och strykning, soppfix i fåtöljen och myser med katten.
Några timmar i bokbubblan innan umgänge med goda vänner - det är bra!
 
Kramar ❤️ Johanna
 
 

Piffade upp livet.

0 Läs mer >>
 
 
 
 
 
 
Utbildnings- och nöjesdagar med bästa kollegorna slutade nu i soffhäng med katt.
Är lätt trött, men också mycket nöjd med allt.
 
Vackert Öland.
Fint boende.
Fantastisk mat.
Roliga lekar.
Härliga kollegor.
Bra samtal.
Många skratt.
God blandning av utbildning och umgänge.
Så himla glad att jag jobbar med alla dessa människor!
 
Öland visade sig från sin bästa sida idag, blå himmel och solsken, vackra vyer.
Hade gärna gått en långrunda innan hemfärd men tiden fanns inte. Får nog besöka Öland snart igen!
 
Kram och härlig fredag till dig!
Joey❤️

Så himla glad!

0 Läs mer >>
 
Idag lyckades jag verkligen...!
Skulle vända mig och spola på toa då mina läsbrillor, som hängde i tröjan, slet sig loss och flög rakt ner i toastolen där vattnet spolade med full kraft och slukade dem helt...
Haha, skulle varit kul med en dold kamera i det ögonblicket för jag såg nog hyfsat snopen ut:-)
Skrattade högt när jag ut från toa över denna ovanliga händelse som på nåt sätt ändå förgyllde min dag. Hoppas att även rörmokaren framöver får sig ett skratt över upptäckten.
 
Nåväl. 
Bestämde mig att sluta tidigt och göra nåt åt saken, så det blev promenad fram och tillbaka till maxi för glasögonköp i vacker höst. Köpte två när jag ändå var igång ifall det slumpar sig så att fler brillor tänker rymma från mig.
 
God natt❤️

Hyfsat snopen.

1 Läs mer >>
 
Rödtjut en vanlig tisdagskväll var så gott, och så rätt. Så njutbart.
En väldigt lång arbetsdag, med olika fokus och mental anspänning där det ändå blev så bra det kunde bli...det avslutet förtjänade ett glas rött i all enkelhet med mannen min. 
 
Tänker på sociala medier, och dess konstigheter och dess skojigheter, värme och glada tillrop en kan få. Just ikväll slog det mig så tydligt, att de en har på sociala medier inte nödvändigtvis behöver vilja prata IRL utan kan te sig ganska besvärade av mötet. Sådär i verkligheten, ansikte mot ansikte.
Märkligt, tänker jag.
Och slutar följa. 
Ibland är världen lite plastig. 
Jag vill nog hellre vara i ett flöde där människan bakom "gilla"-knappen gillar även i det mänskliga mötet.
 
Kram och God natt
❤️

Rödtjut o mänsklig...

1 Läs mer >>
 
 
Ny vacker höstbukett från mor & far igår. 
Älskar färgen, den ger energi tycker jag, vilket i mitt fall behövs denna mörka årstid.
 
Dagen har varit energikrävande, så att komma hem till vackra blommor var bra....
Ibland når en inte ända fram.
Oavsett hur god vilja en har tycks det ibland nästan omöjligt. Kanske kunde jag inte helt sätta mig in i det, ha ett annat perspektiv, någon annans känsla framför mig. Kanske blev uttrycket inte som jag hade hoppats. 
Kanske var jag inte tillräckligt tydlig, och nådde därför inte. 
Jag vet bara att det inte gick fram, att mötet aldrig blev.
Jag kunde säkert gjort annorlunda, lagt upp det bättre, eller...så hade det inte hjälpt ändå. 
Ibland går det nog faktiskt inte, och det är det allra svåraste tänker jag. 
Även om samtal kan vara obekväma och svåra så känns det ändå på nåt sätt ok om det på nåt sätt landar i någon slags förståelse. 
 
Jag insuper blomman i sinnet.
Tavlorna av Fiona Morley.
Träningspasset jag just kört.
 
Kanske blir det ändå något som landar ändå. En annan dag. 
 
Joey 
 

Når inte ända fram.

1 Läs mer >>
 
En hel hög med böcker är som flera olika världar att kliva in i.
Där allt annat blir mindre viktigt för en stund, och där jag kan tillåta mig paus i någon annans liv. Fiktivt eller i en riktig historia.
Yeonmi Park har jag velat läsa sen jag sett henne i media, om hennes liv i Nordkorea och sedan flykten därifrån. Precis börjat dyka in i denna.
 
Jag har ibland lite för lätt att hoppa in i filmer och böcker, identifierar mig så mycket att jag blir som den stämning som beskrivs.
Call the midwife, netflix-serien jag fastnat i - och älskar, är typiskt så. 
Precis suttit och gråtit över ett avsnitt.
Gråtit så tårarna rinner, och känslorna liksom väcker annat som finns där någonstans. 
Jag tror egentligen att det är nåt bra.
Att ha lätt att känna olika saker, men det är också jobbigt så känslan inte bara kan försvinna som genom ett litet trollslag.
Men, det är så jag funkar.
Alltid gjort.
Storgrät till Lilla huset på prärien som liten, och var ibland otröstlig efteråt.
Jag är således hyfsat känslosam.
 
Nu Ebbots ark som fyller mig med lite feel good. Det är bra!
 
Imorgon arbete efter en helg med mycket sömn, promenader och mysig em med mor & far. Hoppas på kreativa lösningar som ska göra jobblivet hanterbart från nu och framåt.
 
Kram ❤️

Hyfsat känslosam.