0 Läs mer >>
(null)
Promenad i går i Kråketorp och Slagdala, i otroligt vackra omgivningar. Drygt 3 km i lite snabbare tempo, så jag kände det i vaderna senare på kvällen (sååå otränad!). 
Vacker runda. Fåglarna tycks tävla om vem som sjunger vackrast, och högst. Angenäm tävling för lyssnaren.
(null)

(null)
Kände mig skum igår kväll, lite frusen och varm om vartannat men har sovit gott och länge. Känner mig hyfsad idag, som vanligt trött med ännu lite bättre röst med mer normal rosselhosta. Halsen dödar mig dock. Denna jävla hals, rent ut sagt. Hoppas få odlingssvar idag, och besked om det ska göras nåt avseende halsen....
Får jag svaret att "det kan ta tid...." skriker jag nog. Som en väldigt ouppfostrad och frustrerad patient. Och mänsklig.
(null)
Tusse går sina rundor här på landet. Följer gärna med till toa där jag sitter med öppen dörr på morgonen, sen vill han ha lite käk. Motionsrundan består i att klättra upp i träden, någon meter och sen hoppa ner, kuta som en jagad hundra meter innan han sen finner ro i uterummet igen. Gärna i knät. Livet på en pinne enligt Tusse Dahlberg Lukas.
(null)

(null)

Det är en mysig lunk här. Och lyxigt att ha ett riktigt kök (Ikea är bra!) som inte utgör hinder för vad en kan laga. Ljuvligt bra.
(null)
Och musiken.
Året var 1990, då Marie Fredrikssons Efter stormen och Ulf Lundells Evangeline blev mitt livselixir, som gav mig mod och kraft att göra något åt min livssituation.
Hösten -89 till maj -90 gick jag en bibelskola (jag har väl berättat den resan...?) i Smålands Jerusalem, uppe i Aneby. Det blev slutet på min religiösa bana då det var väldigt regelstyrt och fanatiskt på så många sätt. Det fick mig att omvärdera och verkligen otrivas med livet och sättet jag levde på. Jag kände mig inlåst, fången.

I denna process sökte jag mig tillbaka till musik som kunde grunda mig i livet, och det blev mycket musik i min gula Opel kadett. Under en praktikperiod rymde jag fältet mitt i natten och Låt mig andas av Marie blev signalen. Gå därifrån. Den gav mig mitt kaxiga jag och beslutsamheten tillbaka.
Väl hemma så började jag lyssna på Lundells Evangeline och framförallt Gå upp på klippan, som fick mig att tänka till om att det finns nåt annat utanför murarna. Som gav tröst och mod att leta upp alla pusselbitarna av mitt utspridda jag.
(null)

Musik är ibland livsnödvändigt, tänker jag.
För att börja reflektera, börja tänka och omvärdera, få mod, kraft, ilska eller glädje som kan vara startskottet. 
Startskottet för förändring.

En tämligen stor uppgift.

Kram ❤️ Joey

En tämligen stor uppg...

0 Läs mer >>
(null)
Efter att ha varit hemma två nätter och kollat till det, släppt in fönsterputsare och sambon jobbat, så är vi åter i stugan.
Fotade vår blommande klematis på garaget innan avfärd, så ljuvligt vacker blomma!
(null)

Somnade till stillheten, mörkret.
Vaknade till tystnaden. Sovit som en stock. Fågelkvitter när uterummet öppnas upp. Vyn med korna precis utanför, nyfiket kollar de in varenda rörelse en gör.
Tusse kollar på håll. Ganska nöjd att inte välja andra Sudan staketet, tycks det.

(null)


(null)

Tänkte igår på att jag snart passerat datum där det inte längre är ok att på frågan "hur är det" svara "sådär, faktiskt". Då slutar folk att fråga, för en orkar inte längre höra det dåliga. Det är nog inte bara ett drag jag har utan det är nog mänskligt, att en till slut värjer sig för tråkiga nyheter. Tittar bort, slutar lyssna och framför allt slutar fråga. 

I min enfald trodde jag inte behöva hamna där, i den mindre kul fållan. Jag tänkte att ett par veckor skulle va nog för att åtminstone orka hälften av mitt vanliga tempo. Att jag inte längre skulle ha besvär av konstig art, att hostan kanske till och med skulle låta normal (ja, vad ÄR normalt för en med 48-årig astma...?!). Men nä.
(null)

Jag klarar inte hälften av mitt tempo. Förvisso klarar jag betydligt mer än för ett par veckor sedan. Kroppen känns ändå ganska stadig nu, senaste dagarna har den hämtat sig muskelmäsdigt känns det som. Promenaden igår kändes mer som vanligt fastän hälften så långt som när jag är frisk. Men: framsteg.
Halsen: okul. Ond. Hes.  En jävligt seg historia!!!
Hostan låter nog så här på en med så lång diagnos. Det är nog bara att inse men så länge det inte känns som att nån sitter på en eller trycker ihop mig så är det vad jag har att förhålla mig till. Gäller att lära sig nyanserna av hur den låter och när fara är på färde typ.
Jag får flytta mitt utgångsläge något, helt enkelt. Vilket tar emot men just nu inte så mycket annat att göra.

Ni är nog mer tålmodiga än jag. 
Tack för att ni finns❤️
(null)
Och så musiken som betytt nåt genom åren.
Det har varit så mycket...! 
Cortex från början av 80-talet med Freddie Wadling som leadsinger älskade jag. Första gången jag hörde det var när min bästis och jag cyklade till skogen där snyggaste, mest spännande killen bodde. I eget hus på föräldrarnas tomt...bara det! Dör samlades vi, åt kebab och pizza, drack cola och lyssnade på cortex. Den rösten satte sig för alltid som en storfavorit hos mig, älskar hans platta Efter regnet med så oändligt vackra texter.
(null)

Och samma bästis och jag lyssnade mycket på Noice. För den snygga sångarens skull men mest för attityden, kaxigheten i både musik och text. Än idag älskar jag I natt e hela staden vår, går igång på alla cylindrar och tokskuttar som om vore jag blott femton år:-).

Jojomen.
Kanske vore en låt att göra om tills jag kan (om jag kan) sjunga igen? Undrar om någon kan ta sig an det med mig...! 
Vore kul. Mina favoriter i ny tappning. Tio-i-topp, nästan en hel konsert:-)

Kramis ❤️ Joey


Passerat datum & näst...

1 Läs mer >>
(null)
Inväntar alvedonens effekt. Omöjligt att sova när det känns som ett köttsår i halsen. Förmodligen svampinfektionen som orsakar smärtan långt ner i svalget. 
Ska invänta samtal från lungläkaren i förmiddag också. Väntan och inväntan.
Livet på paus, känns det som.
Lungorna är bättre, det är bra. 

Fick en bli-frisk-växt av äldsta bonusdottern idag, sockerärt. Så fin! Ställt den i fönstret i köket så den får feta till sig lite innan utflytt.
(null)
Det börjar komma vinbär....älskar färgen, smaken. Ser fram emot att sitta där i hörnan på bänken och plocka av. Frysa in. Ta vara på. Inväntar blåbär och krusbär också, många bär ser det ut att bli även där.
(null)

(null)
Gjorde nåt jättegott till kycklingen ikväll. Receptet fick jag av buffé. Koka färskpotatis, lägg på fat och tryck till med gaffel. Häll på riven västerbottenost, smörklickar och hackad gräslök. En delikatess verkligen, och det ser ju mysigt ut också:).
(null)

Fortfarande blommar nytt i trädgården, så fint på täppan över cykelstället. Kommer inte ihåg, men är detta malva tro...? Help me!
(null)

Fick en kedjebrevsfråga på Fb idag.
Jag ogillar det egentligen då jag tycker att det är pretentiöst arbetsamt på nåt sätt. Och ganska tjatigt liksom. Men iden var kul då den innebar att en skulle lägga ut de tio plattor som betytt mycket genom åren, en för varje dag. Så istället för att göra det på Fb och utan att "tagga" någon så tänkte jag lägga ut två per dag med förklaringen varför här på bloggen.

Nr 1 är ABBA, från 1976. Det var den plattan som på nåt sätt triggade mitt sångbehov. Stereon stod precis nedanför trappen till vårt stora vardagsrum med heltäckningsmatta. På trappan stod jag med lilla microfonen till stereon i handen, låtsades att det var scenen och att jag var Frida med sitt mörka, vackra hår. Sjöng och sjöng och levde mig in i de stora scenerna!
(null)

Nr 2 är Wizex, från 1978. Kicki var min husgud med sitt blonda hår och klara stämma som både behärskade Miss Decibel och Joddlarkärlek med samma självklarhet. Oj, vad jag sjöng. Och ja. Typ joddlade. Också på min trappa, eller förlåt, scen inför storpublik (oftast ingen alls, då jag stängde dörren in till detta mitt kreativa rum). 

Nu börjar alvedonen sätta in.
Dags att försöka sova lite.

Kramar ❤️ Johanna

Musik av betydelse oc...

0 Läs mer >>
(null)
Hemma ett par dagar då sambon har en del jobb. Sovit 10 h, det är kanske så kroppen vill läka ihop nu. Sömn, sömn, sömn...
Bara att lyda. 
Fortsatt trött nämligen.

Ska ta mig en liten promenad efter kaffet och frullen, blev ingen igår. Sen blir det vila med bok.

Halsen känns fortsatt som ett sår, bihålorna tjocka men andningen är bättre. Det är ingen som roar sig med att dra åt och sitta på bröstkorgen. Hesheten är tydlig men att andningen funkar - det är jag väldigt tacksam över.
(null)

(null)
Sambon har svårt att bara sitta still när vi är i stugan. Då kommer pill-uppfinnare-genen fram.
Belysningen fixade han i lördags, och igår blev  det nyuppsatt stereohylla i uterummet, så bra så! Nu kan vi tävla om vem som hinner sätta på vilken radiokanal först (förmodligen jag och då blir det P1:-))....!
(null)

Katten var helt förundrad igår.
Regnet vräkte verkligen ner, och åskan mullrade i utkanterna av Virserum. Korna sökte sig mot stugan, stod lugnt och idisslade medan regnet föll över dem. 
Tusse var inte intresserad alls av att sällskapa dem. Konstigt! Hade jag varit lite pigg hade jag gjort en nakendans i regnet.
Hoppas på fler tillfällen i veckan.
Och jag lovar, DET kommer inte läggas ut på bloggen!

Kramar ❤️ Johanna 

Nakendans i regnet.

0 Läs mer >>
(null)

Återigen så kommer det fina små meddelanden. Som små uppmuntrande ord av kärlek. Ni vet vilka, och jag är så tacksam. För er. För fina, varma hjärtan. Omtanken ni sprider. Tack❤️!

Virserum överraskar. Här finns konsthall, örtagård, telemuseum, vinylförsäljning, café i fantastiska omgivningar som vi kollade in på sightseeing igår. Det nya fiket invigs midsommarhelgen så då får vi bege oss dit tänker jag.
(null)

(null)
Kanske kan en hitta nåt fynd till vinylälskande dottern, hon som gillar allt som luktar mögel som jag brukar skoja om. En förkärlek för det gamla och lite nötta. En fin egenskap. Hon är bra på återvinning, både vad gäller böcker, skivor, kläder. Och hon hittar så mycket fint och bra. Tänker att hennes tålamod är bättre rustat än mitt, som tar sig tiden att liksom leta lite mer. Det är klokt.
(null)

(null)
Nya lampor sattes upp av mannen igår, höll på större delen av dagen tills lite soffhäng lockade med vila och avkoppling (och chat/spel med sina polare världen över).
Fint blev det! Väl värd vila var han!

Stugan är en rekreationsplats verkligen, med sitt lugna tempo, dofter och ljud från gök, småfåglar, näktergal. Traktor och åkgräsklippare och en och annan bil per dag. Just nu är det vad jag orkar och behöver. 
(null)

(null)

Göken låter även nu.
Efter riktigt ösregn sjungs det i skogen, förhoppningsvis blir mark och grödor lite lycksaliga för näringen. 
Åskan mullrar. Givetvis ställer sig korna under eken i hagen. Sådär lagom korkat, men nedärvt. Katten tittar ut. Skeptisk. Sträcker på sig och lägger sig i stolen igen. Spinner högt.

Ny bok ska påbörjas, efter senaste Som om du inte fanns - en mysig och lättläst bok.
Det har blivit några böcker dessa tre sjukskrivningsveckor även att jag inte orkade läsa alls första veckan då febern slog ut mig.
Men vilken tur att böckerna finns, som bjuder in till andra spännande liv, reflektioner över stort och smått. Livet hade varit så fattigt om inte böcker fanns, tänker jag. Det utvecklar den egna tanken, reflektionen och funderingen över det mesta. 

Min kropp är märklig.
Den är otroligt svag, igår hade jag en känsla av att den var som ett slappt gummiband som liksom inte lydde riktigt. Promenerade igår ändå, 3 km är ju inte mycket men det upprätthåller kanske ändå någon slags stå-upp-utan-att-ramla-ihop-funktion. 
Försöker ändå att upprätthålla just det, för att inte bli sämre. För att lungorna ska få ventileras, med möda - men ventileras. 

Min röst är fortsatt väldigt osnygg.
Att sjunga känns som en utopi just nu, men kanske blir det möjligt igen. Om stämbanden läker, astman kommer till sitt bästa läge...om det är möjligt kanske det är ett tecken att i så fall hitta en konstellation att sjunga i. Med kreativitet och skapande, av kärlek och glädje till musiken. Till texterna. Som bär, tröstar, glädjer, upprör, manar...

Just nu är smattrande ösregn och muller nog.
Ny bok. Och mannens pill med att få upp en hylla till stereon. 

Kramar ❤️ Johanna 

Smattrande ösregn och...

0 Läs mer >>
(null)
Kvällssol, brus av svag vind.
Fågelkvitter. Näktergal, gök, skogsduvor och små andra som sjunger vackert.
Samma ljud bäddade in mig i sömn till förmiddagen idag.
Bästa medicinen antar jag, vilan. Lugnet. 
Soldis och kossor.
Bok och stol som sambon satt ut för att jag ska finna vila. Kaffe, vatten. 
(null)

Om korna velat hade de kunnat pressa sig mot staketet som inte är det stadigaste. Tur de är lite fega, liksom jag. Bra med ett par bräder emellan.
(null)
Mannen hälsade på de, som traditionen bjuder, då de kom till huset igår kväll.
(null)

Hörni.
Det går så ofantligt långsamt.
Tredje veckan, fjärde sjukskrivningsveckan börjar på måndag.  Fortfarande andfådd, tjock i hals och bihålor trots mycket mediciner - fortsatt i dubbeldos. Fortfarande hes även om en kanske kan ana rösten bakom.

För första gången i mitt 48-åriga liv med astmadiagnos börjar jag tvivla. Misströsta. När svaret på om det inte finns nåt annat i kombination som kan få mig bättre blir att "nja, du har ju en svårbehandlad astma"....varför ju föranleder min fråga förstås.
Så här vill jag inte må!
Jag vill bli så pass bra att andningen inte hindrar mig i vardagen, inte gör mig trött som gelé och som låter mig jobba, promenera, träna, leva med allt vad det innebär. Träffa vänner, ha middagar, umgås, prata...LIV!!!

Det har gått tio år sen sist jag blev inlagd för lunginflammation. Jag minns att jag hämtade mig betydligt fortare då, började jobba och träna igen. Tio år sätter visst också spår.
Men ändå. 48 år. Det är ju ungt! Jag vill ha massa bra år kvar, inte fyllda av såna här seglungor....:-(

Vår lille pälskelse kommer att flytta till äldsta bonusdottern o sambo efter semestern. Det är sorgligt, vill inte ens tänka på känslan när vi lämnar av honom och alla tillbehör. Får ta det då för att inte gråta ihjäl mig nu...
Men ändå, kanske kommer jag efter ett tag och några bra städningar få en upplevd känsla av förbättring. Det vore så skönt, så efterlängtat och så livgivande liksom...ber till stjärnor om förbättring....!

För att leva så här, det är faktiskt motsatsen.
Ja. Jag har en lite misströstans dag idag.

Kram Joey ❤️

Misströstans dag.

0 Läs mer >>
(null)

Min älskelse har lagt ut ny profilbild på Fb. 
Älskar hennes leende. Hon, liksom!!
Ibland kan jag se likheter mellan oss men i profil är den inte så märkbar. Här är hon lik sin käre bror Dante tycker jag!
(null)
Lungorna känns som igår, och jag fortsätter njuta av att ingen drar åt min bröstkorg!
Vaknade med bihåle- och halsont, fortfarande hes men det går ändå framåt. Lite mer röst än för två dagar sen är alltid nåt.
Började dagen med frukost och så en promenad runt söder. Ingen lång men från 94 till 4400 steg på 1 vecka får en vara lite nöjd.
Har tappat alla muskler, verkligen.
Tänker på om jag inte hade varit tjurig, om jag inte hade tränat så som jag ändå gjort - då hade utgångsläget säkert varit ett annat. 
Är väldigt tacksam för tjuriga ådran ibland!
(null)

(null)

(null)

Så vackert ute. 
Hästarna vid stallet, blommorna och fågelkvittret. Idag är en skön dag.
(null)

Vi ska byta miljö idag.
Ta oss till stugan på landet, katt, jag o man.
Känns skönt att se nåt annat efter tre veckor. 
Katten får hänga på, springa ut och in och ligga i uterummet som han gillar.

Det är nedräkning. Nedräkning tills vår älskade katt får flytta hemifrån. Känns tungt och ledsamt men också som en nödvändig åtgärd för att kanske kunna ge mina lungs en bättre chans. Jag har kommit till vägs ände efter alla år med försämring och vill försöka att om inte förbättra, så åtminstone inte försämra det ytterligare. Inget katthår överallt, som triggar redan dåliga lungor. Vi hoppas på lösning efter sommaren, och att han kommer att få det bra (till och med bättre) där med några som alltid kan ta upp honom för att kela. Som inte puttar bort, stänger dörrar och stänger ute om det inte sker utomhus. 
Det blir en tröst om planen håller.

Om en liten stund skolavslutning för lillbonus, i gröngräset vid BG. Blir aldrig var det varit när skolan hade avslutningarna i gamla parken med tårt-långbord och alla glada människor på gräset. Åttonde klass klar. 
Fort går det!

Kramar ❤️ Joey

Miljöombyte och nedrä...

0 Läs mer >>

(null)
(null)
Det blev en fin kväll i studenttältet, med god mat och trevliga människor, en glad och nöjd Fanny som öppnade presenter och log lika brett för allt hon fick. Härligt att få vara med om, och jag orkade faktiskt hålla ut en stund!
(null)

(null)
Lavendeln börjar blomma, äntligen!
Älskar den. 
(null)
Fortsatt sketaont i halsen av jäkelvirus-skit....MEN. Idag är det inget brett band som någon knutit hårt över mina lungor. Det är första gången på tre veckor som jag känner att ingen sitter på min bröstkorg för att förhindra normal andning, och det mina vänner....det är outsägligt skönt. 
Hes är jag, svamp har jag men ändå...
Hostan har ändrat karaktär till min mer normala sådan, och jag känner mig inte obstruktiv (tilltäppt andning). Nu må det vända!!!! Tack & lov!!!
(null)

Tog inte vanliga Coop nära-turen utan faktiskt till maxi idag. Största utflykten på egen hand dessa veckor. Handlat lite mat men mest rosa saker...i behov av rosa helt enkelt. Nya muggar till stugan, och så dukar och handdukar hit till ordinarie hemmet. Tror rosa är bra för själen.
Började älska den färgen när jag mötte pärlan. Innan dess hade jag aldrig rosa. 
Så kan det gå!
(null)

(null)

Älskar lilla kunskapsäpplet. En fin gåva från fina människor som minne.
(null)

Fick vackra blommor av bästa kollegorna igår!

Nu blir det vila.
Slängt in handdukarna i tvätten o muggarna i disken. Maten inplockad och hall, kök o matrum dammsugat (dammsuger dagligen pga katthåren nu...). 
Bok. En morot. Honungsvatten.
Och glädje över lugnare läge, och djupare andning.

Kramar ❤️ Johanna


Glädje över djupare a...

0 Läs mer >>
(null)

Det är inte sämre idag. 
Det är också en utgångspunkt. Att det i alla fall inte går bakåt.
Bjuden på goe-frukost hos fina vänner, så mysigt att sitta ner och äta gott, prata och ta in varandra. Är så otroligt tacksam för alla som finns omkring mig. Så fattigt och meningslöst livet vore utan dessa människor!
Jag älskar er❤️

Fick samtal från blomsterhandeln, att det kommer blombud...spännande och fullt av kärlek! Tack vem nu avsändaren är! Du/ni är guld värd!
(null)

Idag är det äldsta bonusdotterns studentdag (ni minns väl bal-bilderna?). Lillbonus och sambo har gjort sig fina för detta event för att ta emot henne vid utspringet. Jag vilar mig stark till kvällens festligheter så länge.
Hon var 11 när vi blev tillsammans, hennes far och jag. Mycket har hänt på 8 år. Från ung tjej till flygfärdig.
Hon är rotad i sitt hästintresse, i sitt liv med sambo och tryggheten i det. Hon är stark, vågar vara sig själv och har vuxit som människa senaste tiden då hon blivit med sambo och hus. En häftig resa. Kul att få vara med på den resan, lite vid sidan av.
Önskar en fin dag och ett gott liv!!
(null)

Lite läsning och sömn en stund.
Sedan fest i trädgården hos studenten själv.
Blir bra det! Må vädergudarna vara med oss!

Puss & Kram
Joey ❤️

Också en utgångspunkt...

0 Läs mer >>
(null)

Väntan.
Min absolut bästa gren.
Eller inte.
Precis pratat med min lungläkare. Finns inga genvägar, inga bättre mediciner än jag redan har. Troligen en virusinfektion i efterförloppet av lunginflammationen eftersom jag är så nedsatt, så fortsättning följer med dubbeldosering av mina vanliga inhalationer plus tillägg av cortisonkur och specialmaskinen (som jag redan kört sen jag blev inlagd)...det finns ingen Quick fix. 
Det är budskapet.
Hesheten och andnöden är bara att tugga i sig tills det med tiden läker ut bättre.
So help me tålamod.

Glädjer mig ändå för vackra blommor på mitt bord. 
För att jag sovit i natt.
För att jag har min fina sambo hemma igen.
Och att vännens barn tar studenten idag, att det må bli en ljus dag på något sätt mitt i allt.
Sambons dotter (således min äldsta bonusdotter) tar studenten imorgon.
Min älskade unge går ut tvåan på sin skola i Stockholm. Om 1 år då har vi student. Overkligt och spännande.
Gläds åt att jag är bjuden på frukost hos goda vänner imorgon. Får samla kärlek och energi.
Åt att jag, trots allt, är hemma och inte på sjukhus.
Och solen skiner.

Fortsätt med det.

Kram Johanna ❤️

Min bästa gren.

0 Läs mer >>
(null)

Åter vill jag bara säga....WOW! Vilka vänner, vilken familj som finns omkring mig. Jag är så otroligt tacksam för era meddelande, samtal, besök, för gåvor, mat, kaffe...er kärlek och er vänskap är liksom det som gör livet. Tack❤️!!

Haft en dålig natt med mycket hosta från avgrunden där det känns som att luftstrupen är svullen dessutom. Tungt. Legat i min fantastiska säng som i en vilofåtölj med ännu lite högre under huvudet - tack och lov för denna manick! Och tack och lov kom mannen tillbaka igår. Så väldigt skönt att få ligga på hans bröst igen. Känna lugnet. Bli omfamnad.

Inväntar odlingssvar. Samtal från lungmedicin. Tredje veckans sjukskrivning börjar idag...och det går ju inte precis framåt. Finns det nåt ess i rockärmen? 
Jag vet inte. Vet bara att jag inte känner igen mig själv och min kropp, att den behöver ytterligare hjälp för att läka. Och jag hoppas på ett litet mirakel.
(null)

Tänker att allt är relativt. 
Det finns alltid någon som har det värre, där livet gungar ännu mer. 
Mitt i en glädjens tid med student och framtidshopp och härliga planer så möts en av tunga besked som släcker ljuset. 
Där hoppet dalat skoningslöst. 
Mitt i livet sker det, det vi är så oförberedda på  fastän vetskapen om, finns hela tiden. Att tids nog kommer det. Det undgår ingen. 
När det väl är dags, så vill vi inget hellre än att få lite mer tid. Kramas lite mer. Prata, dricka den där andra koppen kaffe i lugn och ro. Ta vara på. 

Det går inte att förbereda sig. 
Som ett slag mot bröstet som slår ut allt annat med en råhet som inte kan beskrivas. 
Fysisk smärta, som tar över allt. 
Önskar att jag kunde göra nåt, mer än att finnas. Skulle vilja lyfta smärtan, sorgen men vet att den som är i den måste igenom. 
Måste gå, känna, sörja, gråta och vara på botten innan ljuset visar sig igen. 
För på nåt sätt kommer det tillbaka.
Hoppet, tron på ljus och liv men det måste få ta tid.

Men en stöttande hand på vägen, en varm kram - ja, det betyder något ändå. På något sätt.

Kramar och tankar.
❤️

En stöttande hand.

0 Läs mer >>
(null)

(null)

(null)
Förstår inte att en kan bli så trött.
Känner mig 20 år äldre på två veckor, och det är ganska okul känsla. 
Åkte igår på sightseeing till Korrö och en liten fika, med mor och far, skönt att ändå göra nåt litet. Se det vackra som just nu är. 
Korrö är verkligen idylliskt, med alla sina små hus, lantbod, fik, vatten....ljuvligt.
(null)

(null)

(null)
Igår kväll satt jag länge i "ute-vardagsrummet" tillsammans med katten. Det var verkligen ett himla liv på mamma mås! Efter en stund förstod jag varför Tusses närvaro var så oroande då tre måsbäbisar dök ner i gräset. Lite spännande men lite osmart av mamma mås? De har varit ganska ihärdiga med skrin i natt också, vaktar för sitt liv så klart. Får se vad lilla hunden Cava säger om spektaklet i kväll.

Är på akutmottagningen igen.
Lovade vännen i Sthlm det om det inte var bättre idag. Vaknade igenkorkad. Segandad. Rosslig och med ljud som om någon håller för dammsugarröret typ. Tokhes, och svampfylld. Matt.
Ja, ungefär så är status.
Och jag är utled. Vill att det i så fall ska vara stormen före lugnet nu, att det nått sin kulmen och nu bara ska bli bättre. 
Jag är van vid ordinarie astmaproblem men det här är nåt annat, det suger musten ur mig och får mig att tappa hoppet. Kanske blir det lättare när mannen kommer hem ikväll. Lite mindre att själv oroa sig över, ha någon att dela oron med. Småprata lite (eller kraxa mer).

Vi får se vad som händer, helt enkelt.

Storm före lugn...?