Johanna Roth

Träningspasset idag efter jobbet var så otroligt skönt. Skönt att bubbla in sig, lyssna på USA-podden och köra mitt race. 

Andas in, andas ut.

Så många saker som hakade upp sig idag, ingenting som liksom bara flöt på. Så är det ibland, och det mesta ordnar sig med extra samtal, fix av vissa remisser och lite mer huvudbry. 

Hjärnan var rätt trött efter dagen så träningen  var  energihämtning.

Det har varit så skönt den här tiden som varit efter beskedet av den skelettröntgen som gjordes. Som en vila från ett ständigt surr.

Som en skön paus innan slutbesiktning i slutet av maj. Må det vara bra besked. Låt oss få vila i den här sköna känslan. Av hopp. Av liv. 

Skönt med hemmastund efter käk.

Lugn och ro.

Ser ett avsnitt av sjukaste Dahmer och förundras igen över denna helt vridna skalle, så stört känsloliv så det inte går att beskriva. 

Men det finns ju mycket sjuka skallar i världen, men en behöver sällan krypa in i dem på detta sätt som det beskrivs här.

Några rader i bokenShantaram blir det nu.

Får pausa den lite till förmån för en lånebok som nu finns tillgänglig. Ska hämta Lucinda Rileys Den italienska flickan, imorgon så då är det ju tidspress plötsligt. Så får det bli. Rileys böcker brukar vara så lätt som en vårflod att läsa, ser fram emot det!

Kram Johanna ❤️