0 Läs mer >>
 
I natt har jag toksovit!!!!
Så skönt och ovanligt. Somnade runt 24 i natt, vaknade pigg 05.45 men tänkte neeeej....jag behöver sömn efter dåliga nätter så jag lyckades somna om efter en stund, o sov till 9.15:-)
Låg kvar o småpratade med Pärlan före dusch o frulle, verkligen njutbart!
 
Kaffebesök av Suz, några timmars prat on sommarpratare, tonårsbarn, förväntningar, kärlek och semester, jobb och drömmar ❤.
 
Precis kommit hem efter ärenderunda med dottern, och en längre raggarrunda med goebilen förbi mitt födelsehem, och sen förbi de ställen där Fridis och jag bott. Håkan Hellström i stereon. Prat. Och jag gillar't!
 
Funderar på att packa lite kanske, men tar det senare.
Funderar på att lyssna på dagens sommarpratare, vars blogg jag läser: Kristian Gidlund. Som slåss med ett monster: cancer. Som gör att han väntar på det ofrånkomliga. Han vet att döden är oundviklig.
Inte bara så som vi alla vet, utan han vet att den verkligen är bakom hörnet och lurar.
 
Perspektiven på ens egna bekymmer och funderingar får ett annat värde. En annan botten och en vidare himmel.
 
Och jag andas.
Och jag njuter.
Jag lever.
Och jag älskar.
 
Och jag önskar er en god söndag.
 
Kram Joey ❤

Jag andas. Njuter. Le...

2 Läs mer >>
 
Mannen i mitt liv har jag träffat.
Tänk att det ibland tar fyrtio år!!!!
Så kan det va, men sent är bättre än aldrig som bekant.
 
Jag tänker på det ofta, på att mycket liksom måste va på viss plats för att vi skulle se varann där och då, för att fortsätta hålla kontakten och för att slutligen leda till det som gjorde att vi blev vi.
Omständigheter.
Lyckliga omständigheter.
Och som bekant, gott kaffe och chåååååklad:-)
 
Jag är så glad och tacksam för kärleken i mitt liv.
För det jag får uppleva, för murarna jag vågat riva och för känslorna jag vågar släppa in och ut.
För livet med min Pärla.
För mitt mod, att våga släppa in och bli sårbar.
Det är nog bara så kärleken kan få plats.
 
❤
Johanna

Kärlek som får plats.

0 Läs mer >>
 
 
 
Nedanför scenen står de, publiken.
Och skriker för full hals.
Och väntar.
Där står jag i platåskor, blanka kläder med läppglanset på och micen i handen.
Jag- Anni-Frid.
Bredvid mig står Agnetha och Benny och Björn.
Strålkastarna på.
Konserten drar igång....
Dancing Queen, Mamma Mia, Warerloo....
 
Jag öppnar ögonen.
Och står på trappan mellan mammas och pappas vardagsrum och matrum, där jag har MIN barndoms scen.
I handen har jag ett hopprep och ibland en minimic som tillhör stereon.
Den skrikande publiken är ett tomt vardagsrum och ibland snäll mamma o pappa.
 
Fick såna minnen idag!
ABBA-museet, där jag liksom for tillbaka  till min första Idol. När jag kanske var 5,6 år och framåt.
Och älskade dem. Och framför allt Frida.
Jag tyckte hon sjöng snyggast och hade alltid andrastämmorna.
Och så var hon motsatsen till mig: mörkt hår, krulligt. 
 
Och idag har hela familjen gått o gnolat på ABBA-låtar, lekt audition i studio, dansat till musiken och sett filmer och klipp. Fantastiskt roligt!
Rekommenderas varmt.
 
kram❤
 

Anni-Frid & jag:-)

0 Läs mer >>
Det är nåt konstigt med mig...!
 
Ibland bara hakar det upp sig på vägen.
Med sömnen, ron, vilan...
Ibland bara virvlar allt som nånsin funnits i mitt huvud runt, runt likt en tvättrumma som gör att man kommer tillbaka till samma läge, samma utgångspunkt hela tiden.
 
Å jag undrar, vad beror det på?
Att det ibland bara är totalt omöjligt?
Jag har mina teorier men undrar om det verkligen stämmer. Eller om det bara är en del av sanningen.
Ibland har det visat sig ha djupare förklaringar, vilket jag hoppas mig slippa inse denna gång.
 
Det är en hel del som jag funderar över. Om hur det ska bli med vissa saker, vilken riktning jag kan förvänta mig att livet liksom tar. Vilka möjligheter och svårigheter som kommer att finnas och vilka känslor som kommer att infinna sig väl där.
 
Jag har väl en grubblande, funderande läggning. Nåt som alltid funnits där, som i perioder blir bättre och i andra perioder sämre.
Det är så det är, det är den som liksom blivit jag- även om det blivit bättre då jag med logiska inre argument kan lugna mig eller med statistisk sannolikhet kan liksom skjuta undan.
Men ibland så är det bara där.
Tankarna som flyger lätt och tungt, hit och dit i en icke bestämd ordning.
 
Men det får va så.
Jag accepterar min ibland oroliga ådra.
Vad annat kan jag göra?
Jag försöker lära mig hantera den, och lyckas ofta bra.
Och Ibland är oron där, och behöver kanske malas för att kunna hanteras...?
 
Just nu hör jag bilar och större lastbilar, några killar som sjunger "sommartider" utanför.
Och har en lust att gå ut och gå.
I bekant och lugn hemmiljö, vid vattnet, i ron....:-)
Samtidigt som jag har det gott.
Jag hör barnen o mannen andas lugnt.
De sover fridfullt.
Sängen är skön.
Jag har haft en go dag.
 
Vi har varit hos goa vänner, pratat massor och ätit gott. 
Jag får träffa min gode broder, umgås med mina godingar och ha Frida närmre mig pga ledighet och tid....så skönt o mysigt.
 
Att försöka förklara hur det funkar kan jag inte.
Det är bara så här det ändå är ibland. 
Och en annan natt sover jag himmelskt gott!
Nåja, John Blund, liiiiite taskig är du allt. Enligt mitt sätt att se strejkar du lite för ofta nuförtiden.
 
kramar Joey 
 

John Blund's strejk.

0 Läs mer >>
 
 
 
 
 
 
Efter en heldag på stan ligger vi nu här och tar igen oss. 
Mina förskräckligt klena skoskavande fötter tar igen sig och så även min hjärna. (Hur kan man va så klen och få skoskav i två månader vid nya skor?! Blir galen och efterlyser elefanthud NU tack!!!!!)
 
Jag är nog inte särskilt kvinnlig i mitt shoppingbeteende, tror jag.
Jag går in i en affär, scannar av snabbt och bestämmer mig för "om" eller "om inte".
Vilket innebär att jag så stannar kvar eller går ut.
Idag blev det mer koll och scanning då Frida behövde shoppas upp, på tröjor och leggings.
Och lyckades således med en hel del:-)
Till mig blev det två par jeans och ett läppglans, riktigt nöjd!
 
Avslutade detta med en lååååång stund på Per sounds, en förbaskat bra skivaffär med typ ALL musik, där min bror shoppade upp Frida med "måste-musik" och så lyckades hon själv hitta lite Hellström:-)
 
Medan vi roar oss i den kungliga huvudstaden tar fina svärfar hand om huset. Jag tror att jag har den snällaste svärfar en quinna kan ha!
Så otroligt hjälpsam och mån om alla. 
Så....här är han, när vi förra veckan satt i Solen och njöt.
 
Jag upprepar det igen: denna semestern var sååååå välbehövlig! Gode Gud vad skönt, mysigt, roligt, härligt på alla sätt och vis!
Jag njuter, vill utnyttja tiden och suga in varenda ögonblick i mina sinnen❤.
 
Puss o kram
Joey
 

Elefanthud efterlyses...

0 Läs mer >>
Att ha semester är verkligen såååå skönt.
Det kändes att min kropp och själ skrek efter vila, lugn, mys och ro...!
 
Efter skjuts av älskelse till dansskolan stack jag förbi affären för tidningsinköp, nötblandning o choklad att ha på biltrippen i veckan. Det är en tradition som jag tycker är lite vardagslyx och som jag gärna bibehåller. Hänt Extra för den större bonusen, Veckorevyn för min egen, äkta och Frida för lilla bonusen. Mannen i mitt liv får illustrerad vetenskap o jag själv tidningen Tara.
Gött mos!
 
Blandningen av hemma- och bortavaro blir nog bra i år. Att hälsa på brodern och goa vännen Maggan är hög mysfaktor. ABBA-museet ska betittas och Gröna Lund besökas. Middagar ska intas och promenader avnjutas i den Stockholmska, underbara atmosfären:-)
En tur till London blir det även i sommar för mannen i mitt liv och mig, och dagar i stugan.
 
Kontrasterna skapar balans, känner jag. Storstadsliv och puls mot total frid och ro.
Det är ju ljuvligt!!!
Att få tid med barn och man är oxå ljuvligt.
Hinna se varann, prata och kramas - inte bara i förbifarten i stress på väg.
 
Jag har för avsikt att suga in semestern i blodet och sinnet, för att få vilan i själen efter hektisk vår.
 
Och, som det känns, blir livet på lasarettet inte mindre tufft till hösten.
Jag klagar sällan offentligt men det som just nu sker i sjukvården är INTE bra.
Och förhoppningsvis drabbar det inte patienterna, men det drabbar helt klart oss. 
Undetsköterskor, sjuksköterskor och läkare.
Med massor av övertid, ej uttagna raster och en inre stress som ibland, faktiskt, är rent djävulsk.
En inre bön om ett uppvaknande till politikerna är på sin plats....!
 
Men nu.
Nu är det semester.
Och vädret idag är underbart behagligt. 
Knausgårds bok del 2 em njutning att läsa.
En Flisa som är nöjd och go, har klättrat upp i sin trädkoja.
Och själv sitter jag här med lagom mål: hänga tvätt ute på torkvindan, fixa lite lunch....
och läsa lite till:-)
Som en lisa för själen!
 
Stor kram o god dag!
 
Johanna

Som en Lisa för själe...

0 Läs mer >>
 
 
Här sitter jag på en parkbänk.
Efter kaffe och flera timmars snack hos god vän.
Sitter på bänken, i halvsoligt väder, och lyssnar på Sveriges Radio P1.
Maja Ivarsson.
En ny dimension, ett helt annat perspektiv.
Hon reste sig med besked och gav sitt gamla liv en spark i baken.
 
Och jag tänker.
Med den suggestiva punkiga musiken i öronen.
Jag tänker, att OJ, vilket bra liv jag levt ändå.
Som ändå var lite som ett gungbräde i perioder.
Som halkade rätt snett, men som ändå var förnuftig i samband med tur kunde vända om.
 
Allt vi är med om, om vi lever över, ger andra perspektiv. Ger kraft och styrka och målmedvetenhet. Om nåt annat. Nåt bättre.
 
Många vägar, snåriga stigar och öppna ängar ligger där framför.
Ett val kan leda till kärlek, liv och roliga utmaningar, ett annat till bakgården med ruffig yta och vassa väggar.
Magkänslan, tänker jag, är inte alltid så identifierad i unga år. 
Hur veta vad den menar...?
Det tar ett tag.
Och den kräver lyhördhet. Mod.
Om vi lär oss att lyssna inåt, blir stegen så mycket lättare. Förankrade. I jorden.
 
Den känslan vill jag så gärna förmedla.
Känns det inte bra? GÅ!
Känns det bra men pirrigt...? Anta utmaningen.
Lugn o bra känsla? Stanna. Vila.
Erfarenheter till trots finns en inbyggd magkänsla som är värd att ta in.
 
Det är viktigt att ibland tänka på även som vuxen, för att fortsatt vara förankrad.
I myllan.
 
Kram till dig.
❤
Joey

Magkänslan.

1 Läs mer >>
 
Jag är nybörjare.
Fast jag varit med en hel del år.
Det självklara att jag är den som vet, som får alla förtroenden- det luckras upp.
Andra får del av dina innersta tankar.
Ljusa som mörka.
Vissa, valda delar ger du mig.
Såklart.
Det är ju i sin ordning, det är så gången i utveckling är.
Jag är oerhört tacksam de gånger du vill öppna din inre dörr för mig, när jag stilla får lyssna in.
Frigörelse och utveckling innebär också smärta.
För båda, på olika sätt.
 
För dig - en ibland  svår och tung, sorglig värld som ska upptäckas.
Upplevas.
Förhoppningsvis har du trygghet inom dig som gör dig klok och stark.
Som gör att du vågar säga ja men också nej.
Livet gör dock ont ibland.
Det är så det är.
Och för att hitta verktyg att hantera livet med är erfarenheter nödvändiga.
Erfarenheter som man som förälder samtidigt helst skulle vilja att du slapp...
 
Hur är man som klokast här på den här sidan?
Vilka spelregler är viktiga, 
Vilka är värda att ifrågasättas?
Hur visar, och får jag, förtroende?
 
Respekt att du är du och jag är jag.
Du måste utvecklas.
Och lära dig.
Jag är jag, och jag har också varit ung.
Kanske har jag liknande erfarenheter som du...?
Jag måste dock lyssna, och ödmjukt lära om. Lära nytt, och ibland komma med min livserfarenhet . I en balans. När du vill och behöver den.
 
Jag vet att du måste göra egna misstag, precis som jag gjort och gör mina.
Jag vill att du ska veta att det är ok.
Tala dock om dem!
Jag finns för att hjälpa dig.
Om det händer nåt ,med vänner när ni är hemma här eller hos någon, eller ute.
Tala om - vi hjälps åt.
 Livet gör ont. 
Dela din sorg och din smärta med mig. 
Alltid.
Jag finns.
Kanske kommer jag inte springande i 190, kanske bedömer jag det annorlunda - men dela med dig så pratar vi.
Kanske kommer jag susande- helt beroende på situation.
Jag finns.
 
Och jag älskar Dig enormt.
Jag tycker att du är en fantastisk människa och gläds över att du utvecklas och vill pröva dina vingar.
Jag är också otroligt rädd om dig då du är det absolut bästa och finaste jag vet.
 
Då ingår det också att jag bryr mig, lägger mig i och vill veta.
Du är mitt ansvar, älskade unge.
 
Jag försöker blåsa luft under dina vingar.
Du måste ju flyga själv så småningom.
Du flyger längre och längre allt eftersom.
Vidare rundor, modigare loopar och gör oxå klokare och mer medvetna val I de alltmer vidare svängarna.
Emellanåt dyker du ner i boet, för att låta fågelmamman putsa dina vingar.
Och för att få ny kraft under de, för att sen flyga än högre.
 
Jag älskar dig så!
 
Din Mamma❤

Putsade vingar.

0 Läs mer >>
 
Efter god frukost med sill, ägg, yoggi o jordgubbar, kaffe o macka tog Louise o jag oss en promenix på ca 8 km, förbi ladugårdar, kossor och kalvar, ängar och befolkade och obefolkade hus.
Väldigt skönt! Och väldigt svettigt!
 
Väl tillbaka körde vi ett galenrace med en satans massa grenar som männen sågat ned...vilket blev jättebra men fy......vad tungt och jobbigt! Kände mig som en kyckling släpandes på bulldozers...helt feldimensionerad!!
Lär va lite blå om benen i morgon om alla revor på ben o armar. Snyggt?!
 
En andrakaffe i trädgården innan städning av gäststugan gick färden hemåt.
Käre lille Tusse har verkligen funnit sin plats och går runt omkring stugan och mellan våra knän, nöjd och kelen❤.
Hemma fortsatte sen städning i 210 knyck ...ångan var liksom uppe. 
Rent och fint blev det.
Och nu är det gjort för denna vecka:-)
 
Nu en lugn midsommardagskväll efter lite handling.
Tacosbröd med skinka och ost får bli kvällsmat.
Tidig sovtid får det bli för nya krafter imorgon.
Lugnet på landet gör både mig o dotera helt slut,  vilket då förmodligen är otroligt välbehövligt och välgörande.
 
Lite läsning i goaste fåtöljen nu. Andra boken av Knausgård - klart läsvärda böcker!
 
God kväll till dig!
 
Johanna

Välbehövligt & välgör...

3 Läs mer >>
 
 
 
Det var en väldigt stillsam, lantlig och harmonisk midsommarafton vi hade!
Sill & potatis, jordgubbar & glass o grädde, grillmat på kvällen...så gott.
 
Promenad för blomplock, skratt o fniss när vi föreställde oss att bonden som ägde träden o blommorna skulle komma o vi skulle komma på vad vi skulle svara. LåtsaS va från annat land...Ryssland? Hm, lite svårt att härma...
Danmark? Norge? Danska är INTE lätt....Vi lät nog som svenske kocken i mupparna ungefär.
Som tur var kom ingen bonde som ifrågasatte oss...:-)! Och blomsterkransar blev det!
 
Vi hälsade på kossorna.
Stod där en lång stund och lät oss bli slickade på fingrarna. Sällskapliga och lugna. Fridis blev förtjust (ja, det var ömsesidig kärlek) i speciellt en ko som hon gav namnet Leja.
Säkert en klok och vis ko som förstod skönheten i att bli klappad o kliad.
Och att notera: min forna koskräck var bortblåst!!! Det var riktigt mysigt!
 
Nu är det tidig midsommardag.
Lite duggregn utanför, fågelsång och en traktor som börjat arbeta långt bort.
Det är en slags annorlunda ro här.
En ro som inte, på samma sätt, känns hemma.
Det ät en slags andra andning här, där syret går djupare i lungorna.
 
Och jag tänker på mina tankar när jag var ung vuxen.
Att jag såg mig själv på landet, i ett rött litet hus med vita knutar, ängsblommor precis utanför och hög fågelsång.
Var det detta jag såg då, djupt i mitt inre?
Var det detta lugn jag liksom kände då?
 
Vad vet jag...?
Nu vet jag att det snart är dags för god frukost.
Med kaffe och ägg, sill och juice.
Och insupa dagen.
 
Ha en fin dag kära ni!
 
❤
Johanna
 

Kossan Leja och ro.

0 Läs mer >>
vet ni vad bruttan på bilden gör nu?
Hon går på semester !!!!!
Den är galet efterlängtad....
Att veta att klockan, om den alls ringer, inte ringer vid halv 6 - DET är lyx!
Så otroligt superskönt!
Att liksom göra det som faller en in låter som musik:-)
 
Besök hos min käre bror, musikaler och promenader i London, stugslappemys med många goa böcker...
Ett väldigt härligt schema för semestern fast utan uppstyrning inom ramarna.
Jag har det bra!
Verkligen otroligt bra!
 
Jag önskar att du får en bra sommar!
Med godsaker att se fram emot och att se skönheten i.
Oavsett var det är.
Oftast finns det där.
Precis framför näsan!
 
kram ❤
 

Precis framför näsan.

0 Läs mer >>
 
 
På min kvällspromenad i solen igår såg jag en gammal man sitta utanför hemmet.
Han satt på sin rollator med huvudet böjt.
Och han var så fin där han satt.
 
Min tanke var...vad tänker han på där han sitter?
Vem längtar han efter, eller saknar?
Vad tänker han tillbaka på, eller ser fram emot?
Tänkte han på att kvällsmaten var extra god, och att kvällskaffet skulle smaka fint...?
Om han kanske skulle få en bulle till kaffet eller en extravagant räkmacka?
Han kanske längtade efter ett litet glas rödtjut, och tänkte tillbaka på festligheter han själv varit med om.
Med sin käresta, i solskenet.
En god middag, en god fika med 7 sorters kakor och glada skratt?
Drömde han tillbaka när han gifte sig kanske, med sin kärlek i livet?
Har livet varit hårt eller snällt...?
Finns någon kvar i livet att längta till?
Barn, barnbarn, vänner....?
 
Är han nöjd med livet han levat eller vill han ha ut mer?
Han kunde gå, ta sig utanför hemmet och njuta av solen.
Är det nog?
Tänkte han på att han försakat, jobbat för mycket och älskat för lite?
Eller var han nöjd, glad och tacksam - för det han gjort och varit, mot de han mött?
 
Vad har han för drömmar, tänker jag.
Vad handlar det om så där på senålderns höst?
I min värld är man ändå ung i sinnet om man så varit genom livet.
Kanske är man, som min farmor sa, alltid 25 "här inne" då hon la handen på sitt bröst.
I själen och tankarna finns drömmar om resor, kärlek, älskog, god mat och härligt rödvin, njutning, skratt, sång...
Och till viss del går det ju att uppfylla såklart.
Men inser man, känner man när det liksom är mer drömmar för sinnets ro än att de faktiskt går att genomföra?
Kroppen blir ju äldre. Tröttare. Vill inte som man själv kanske vill.
Så viktigt då att göra goa saker medan kroppen orkar.
 
Mötte en gammal dam idag, som sa "Gör det du tycker är viktigt. Ta vara på livet. Mitt liv har varit min trädgård, att odla och se det växa. Det är en sorg att inte längre kunna göra det men jag njuter fortfarande av vackra blommor och dess dofter!".
 
Så att njuta i det lilla.
Kanske är det det som är svaret...?
Kanske var det så han tänkte, mannen på rollatorn?
Han njöt av solen där i kvällningen.
Av ensamheten, av rätten att få drömma.
 
Vem vet...?
 
♥
Johanna
 
 
 
 

Vad tänker han på...?

1 Läs mer >>
 
Varit på handledning av min och min kollegas uppsats idag. Nuuuuu går det framåt och det är väldigt skönt! 
Fick energi till denna, och TID, förra veckan vilket gav en skjuts framåt.
Godkänd för att efter semestrarna påbörja intervjuer- kul och gött!
Lite rättningar behövdes, och helst förkortning av en stor del i bakgrunden som jag suttit med resten av dagen....svårt dock!
 
 
 
Vill bara påtala att jag om två dagar är med i ledighetskommiten fyra veckor framåt...sååååå skönt.
Behöver det!
Vädret kan vi inte styra, men visst vore solsken väldigt ljuvligt:-) men å andra sidan är LEDIGHET oavsett otroligt skönt.
Sittande med bok i knät.
Ljuvlig musik.
Promenader i rask takt.
Umgänge i lagom dos, och Framför allt tid med de närmsta. 
Tid för samtal, god mat och lugn!
Och kanske ett gapskratt på Gröna Lund:-)
 
Skönt är ordet.
 
Liksom vetskapen att Väderlek ska vara med på Växjös visfestival 31/8:-)
 
Kram❤Joey 

Skönt är ordet.

0 Läs mer >>
 
 
Det går inte att ta över någon annans sorg. Eller att bära någon på sina axlar.
Det går att visa medmänsklighet.
Värme.
 
Det går att lyssna.
Pusha, liksom i rätt riktning.
Bolla tillbaka för att säga "jag finns här men jag kan inte gå dina steg".
Det går att gå bredvid, att vara någon att
Luta sig emot.
Men någon annans steg kan du inte ta.
 
Varje människa måste göra SIN resa.
För att finna sin väg, styrkor o svagheter.
Lära känna sin inre människa, eller ande.
För att lära sig på vägen.
För att bli den människa som på nåt sätt var tanken.
Bli stark av livets berg/ och dalbana i slutänden.
Så fallet blir lite mindre hårt nästa gång.
Bara genom att klara motgångarna kan livet levas fullt ut.
De är, tyvärr, en del av det.
Av själva livet.
 
Det är bara så det är.
 
❤❤❤
Joey

Det är bara så det är...

0 Läs mer >>
 
När beskedet om att det snart är slut landat, Vad finns för känslor och tankar?
Likt en aldrig stannad torktumlare där tankarna far vilt omkring...?
Vetskapen att tiden rinner ifrån en, att det snart är det sista andetaget. Det sista någonsin.
Hur hanterar man det...?
 
Tanken att lämna de man har runtomkring och som betyder mycket, kanske barn som ännu inte är fullvuxna, myndiga. Tankar om hur det ska gå, hur klarar de sig...? Vem finns där på samma sätt som man själv faktiskt gjort!?
Vem tar nu över och kommer det att vara tillräckligt...?
Sambon, make/maka...hur går de vidare? Får de tid att sörja, stöd att vila mot?
 
Känner man att kroppen sviker, halkar efter liksom, lite i taget...?
Känner man kapitulation efter ett tag när kroppen blir tröttare?
Orken försvinner, och ersätts av resignation? Acceptans?
Likt en blomma som sakta vissnar.
Eller finns det mest ilska, man vill ju vara kvar!!! Inte lämna utan verkligen finnas där. 
 
Finns rädsla?
För hur det ska kännas?
Rädsla för oanad smärta, för ovissheten om var man liksom tar vägen.
Efter det sista andetaget.
Vad finns?
Får jag träffa de som gått före, mina älskade släktingar...?
Eller är det, som en del tror, bara helt...svart?
Ingen som inte varit där vet ju.
Egentligen.
Fast tron finns.
Och hoppet.
 
Hörseln lämnar sist.
Öronen tar in det som sägs där man slutar.
Skapar det ångest...?
När älskade människor gråter sin sorg, viskar den och det känns som om de är inför en avgrund.
Hur släpper man taget?
Kan man ens välja...?
 
Hur hanterar man, och hur fortsätter man fram tills dess att kapitulation, resignation kommer...?
Det som händer är grymt, likt ett monster med tentakler som tar över mer och mer..
Ingen återvändo.
Och det går ju inte att komma undan det.
Beskedet finns. Sjukdomen kommer att vinna.
 
Ditt liv blev kortare än du räknat med. Du som ville så mycket mer...
Tiden.
Är oftast.
För kort.
 
❤

Hur hantera tidens sl...

0 Läs mer >>
 
Älskade promenad längs med två fina sjöar där vi bor. Det är energigivande och vackert. Också lugnande för själen!
Glittrande solrosor var dagens låtlista i öronen, med allt blandat tror jag. Håkan Hellström, Village people, Gyllene tider...en go lista!
 
Efter städ och tvätt, stekt torsk m äggsås så fick vi ett gäng goa vänner som hjälpte oss (Pärlan) att få ner båten i sjön. En go eftermiddag som blev en go kväll m bonussöner, bonussvärdotter och killarnas moder.
Mätt som en plätt efter grillat och gott!
 
Skönt att få en solig dag när jag nu sitter slängd i soffan och hör hällregnet utanför.
Är nöjd efter en go vecka!
Glad efter alla sköningar jag fått se i veckan, alla skratt.
Glad att min kära pappa varit på sin efterlängtade årliga mc-semester och sen var med på studenten.
Glad att ha hamnat på fin bild m honom oxå- det värmer i hjärtat.
Bilden på mina kära paranteser glädjer oxå.
 
Kort o gott: jag är glad över rätt mycket.
Livet är rätt bra!
Och om 1 vecka har jag semester!
Tjoho!!!
 
 

Kort o gott glad.