Traditionsenlig fika med mor och far, men utan sambo (som är och njuter livets glada dagar med vinklubbsherrar).
Blev bjuden på otroligt god lax efteråt, med mysiga tillbehör. Saftigt och gott!
En skön eftermiddag hos fina föräldrar.
Som vanligt hade mamma piffat!
Detta åt vi således till lunch! Ska absolut efterapa det.
Fick läsa ett brev som jag skickat till dem.
2012. Där jag uttrycker tacksamhet över att få ha de som föräldrar, som alltid funnits. Alltid ställt upp. Trots att jag nog inte alltid gjort det de helst skulle önskat genom mitt lite krokiga liv.
Från vildsinta ungdomsår till kyrkoår där jag fullständigt tappade bort mig själv.
Blev en färglös grå mus, utan vilja eller uttryck. Där jag till slut själv vaknade ur min dvala och rymde från den där bibelskolan, fängelset avstängt från yttervärlden.
Skrev om de relationer jag levt i, med människor där saker och egenskaper, olikheter skavde och blev för uppenbara som gjorde att jag valde att gå. Ibland förr än senare, och så också i rejäl uppförsbacke.
Ibland var det valet lättare, ibland betydligt tuffare beroende på andra inblandade.
Men även där, genom allt, fanns de - min kära mamma och pappa.
Stödet fanns när jag som nyskild, nyflyttad varannan-veckas mamma ville plugga för att byta tjänst. De gjorde att jag vågade och kunde, liksom nära vänner som verkligen fanns. Såg och stöttade.
Tankar om den resa jag gjort som landade i att jag fick må bra. I mig själv, med min älskade unge, bonusbarn, vänner och min nya kärlek.
Att jag fick bolla tankar om att vara tonårsmamma, där dottern och jag diskuterade regler och kontrollbehov. Där vi kom överens om att ifall jag fick lite insyn, så kunde jag också backa. Även om jag inte älskade allt så var ärligheten grunden för att
jag skulle kunna säga "fine, gör’t".
Jag valde vilka fighter jag ville ta. Vad som var viktigt.
Kanske var det just det som även de ville ha när jag var tonåring. Öppenheten. Stunden mitt i natten då jag och brorsan satt på sängkanten och pratade om hur kvällen varit. Förtroendet.
Att kunna få ha såna föräldrar, de absolut bästaste någon kan ha - det är en verklig ynnest. Många gånger har jag önskat att min egen älskade unge ska få känna så. Att hon alltid har mig. Oavsett vad, så älskar jag - förbehållslöst.
Det absolut största någon kan få.
Köpt register, gjort i ordning en vuxenpärm till dottern, med viktiga papper så att hon kan ha koll på försäkringar, bankpapper, anställningsbevis, räkningar och sånt där. Okul men bra!
Efter träningspass sitter jag och har det skönt i mellanrummet.
Tänker att vi bor för jäkla bra.
Älskar våra dörrar. Inbyggda bokhyllan. Mellanrummet. Och fönstren. Älskar det här gamla huset, fyllt av själ.
Höjden i taket. Luften. Närheten till skogen. Till stan. Och till vår egen lilla trädgårdsoas.
Så gott. Så tacksamt.
Ska sitta här nu och läsa ny bok, när jag tålmodigt får invänta tredje boken av IQ84.
Hoppas ni får en skön lördagkväll!
Kram ❤️ Johanna
