0 Läs mer >>

Tidig morgon av väckarklockan väckt.
Lite dubbla känslor.
Av nyfikenhet, tacksamhet, förväntningar och så saknad och vemod.
Fram - och baksida.
Fast nu ett överskott av fram liksom.

Det är ju bra.
Att tanka sig med goda saker, energi och upplevelser
För att få ny kraft.
Ny styrka.
Att dela med sig av senare.

Att uppleva, få nya saker att drömma om är gott.
Att lite kasta sig ut utan plan för egen del är också gott.

Jag är i oerhört tryggt sällskap med mannen i mitt liv.
För några år sen hade jag nog spjärnat emot av all kraft och inte velat följa med.
Rädd för det mesta, kanske mest för mig själv?!

Inte nu.
Jag står med fötterna stadigt även om det blåser rätt hårt.
Greppet har jag inte alltid men tryggheten om att det ändå ordnar sig,
Den har jag.

Det är gott nog.

Kärlek till Dig.
Till dig själv.
Du är absolut tillräckligt bra.
Tro på det.

Johanna

On My way.

0 Läs mer >>

Love you bäjbi!
Kommer sakna dig.
Vet dock att du kommer att ha det kanon hos mormor och morfar<3!

Tack för att ni finns!

Johanna

Älskelsen och jag.

0 Läs mer >>

Nu är jag ägare av en one piece:-), som jag fick av våra Goa tjejer!
Ser onekligen rätt kul ut när en 40-plusare går runt i sparkdräkt?!

Men jag erkänner: den är värsta skön!!!

Så tack mina tjejer, ser fram emot soffhäng efter bubbelbad iklädda våra sparkdräkter:-)

Puss på er såhär på Juldagen.

Snart bär det av till käraste mammsen för att fira hennes födelsedag<3

One piece.

0 Läs mer >>

Tyst och stilla efter en härlig dag med Goa människor...!
Det är gott att samla alla i Taikonfamiljen under samma tak.

Julen är över.
Maten inte slut, men bra påbörjad, klapparna utdelade och det goda rödtjutet urdrucket.
Fortfarande lyser dock granen med sitt sköna sken.
Fort går det!

Tystnaden råder, mannen plockar och städar undan och här sitter jag...
Förvisso efter en del plock innan dag:-)

Det är en skön stund nu oxå.
Med dottern intill och en spinnande katt.

God Julekram
Johanna

I julenatten.

0 Läs mer >>

Det är ju inte bara min kostym som ska bli ren och fin till Jul.
Min käre plåtpärla måste ju oxå få julbada:-)!
Så i kön t badet skriver jag en rad.

Är så glad!
Har många, Goa barn som jag ska få se i jul...
Har världens bästa man, fina och rätt välmående föräldrar och en god bror...
Frukosten avnjöts med god skinka och julsenapen vi fick från jobbet...
Gott o mysigt!

Litet besök hos gammal, kär jobbarkompis, och snart en promenad innan sista förberedelserna.

På måndag bär det av.
Hemligt mål med Pärlan.
Nyfiket och spännande!

Jag har ett gott liv.
Med snart ren bil.

Kram och God Jul

Julbad!

0 Läs mer >>

Mitt i schemakoll, Tilda, journaltabell o annat sitter det fint med en chokladbit.
Eller två...:-)
Det är ju ändå snart jul!

Ja, det är verkligen snart jul!
Det går otroligt fort, och det går fortare för varje år.
Precis så känns det, så som man hörde sin gamla mormor el farmor säga när man själv var liten.

Nu är det tydligen jag som skulle vars vuxen...?
Ja, i alla fall med tanke på tidens rusande och rasande fart så är jag benägen att hålla med.
Annars känner jag mig som om jag var rätt ung.
I sinnet.

Barnsligt vuxen, helt enkelt!
Känns helt ok!

Puss till er o god kväll!

Johanna

Barnsligt vuxen?

0 Läs mer >>

Änglarna i snön.
Tack för tips, Mille!

Tänker på alla som lämnat,
Men som i olika form ändå finns hos oss.
I minnet, i tanken och hjärtat.
Som änglar runtomkring oss.

Jag tror på det.
Min älskade, vackra, brunögda farmor finns här ändå.
Hon ser och är med, ser att min älskade unge vuxit till en underbar tjej med många kloka tankar och ett varmt hjärta.

Hon ser mig lycklig,
Och skulle verkligen gillat Pärlan.
Skrattat o dragit fräckisar, skålat och gnuggat med min näsa...!
Med bus i sin varma blick!

All styrka till dig som kämpar.
Varm kram till dig!

Johanna

Änglarna

0 Läs mer >>

Så mysigt...!
Om man vill.
Musik som ger ro och glädje, hopp och förtröstan.
Mat och dofter.

Att tillsammans möta en morgon när granen lyser, adventsstakarna likaså, planeringen viskas och livet liksom känns är otroligt mysigt.
Att ha Pärlans armar omkring mig,
Att få uppleva detta....
Tacksamt.
Förunderligt o förtjusande.

Ja, jag är väldigt tacksam.
För det är inte självklart.
Att få möjlighet till glädje, frid och bus i sitt liv.
Att få möta morgonen med ljus i hjärtat.
Om hopp om en god dag.
Om gott liv.

Det är en ynnest.
Att inte ta för givet.

Jag suger på den som en god lindtchoklad....!

En lång, varm kram
Johanna

Förunderligt och fört...

0 Läs mer >>

Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Kom hem och skulle ta packningen och se efter min lilla lägenhet lite.
Väl här låg min dotter och sov sött, så hjärtat att väcka henne för att tvunget åka hem fanns inte.

Det blev istället att åka o julhandla lite skinka och diverse mat, griljera skinka och slå in lite julklappar medan mannen fixade lister i nya klädkammaren.

Inte enligt plan, men oplaneringen var helt ok!
Det finns en dag imorgon oxå när jag kan fixa det jag måste:-)

Just nu doftar det lite gran, lite god julskinka och lite eld från spisen.
Typ väldigt hemtrevligt.
Och det doftar hemligheter i huset...
Typ oxå ganska mysigt hentrevligt sådär.

Kram på er!
Johanna

Enligt plan oplanerat...

2 Läs mer >>

Långmorgon med Tv, mannen i mitt liv, kaffe på sängen och bubbelpool....
Livskvalitet.

Lisa Werlinder på Spotify, en ny skatt jag fått tips om o varmt rekommenderar!

Shopping med bästaste dottern, så mysigt med engagemang o planering från hennes sida;-)!!
En go stund.

Glöggbjudning, julgodis o prat om livets olika delar.

En stund i soffan innan kvällsmat.
Oxå livskvalitet!

Underbara tjejer, underbar man, musik, julpynt o mys....tack livet!

Kram i söndagskvällen.

Skönt.

0 Läs mer >>

Herr Dahlberg fixar granen.
Det är skönt med lite julmys efter fysisk ansträngning i form av bärande av brädor, isolering o takpannor...
Varit på tippen och fått världens bästa träningspass vill jag lova!

Nu är det stiltje.
Och det är verkligen helt ok.

Kram

Nu är det jul igen

1 Läs mer >>

Sömnen lyser med sin frånvaro.
Tänker på dagen.
På det väldigt vackra avskedet i kyrkan.
Med tända ljus, fin musik och så mycket vänner och släkt som ville vara där.
För att säga farväl.

Det är gripande,
Ofattbart.
Helt galet fel.

Att en mamma förlorat sin älskade son, något som borde vara det djävligaste av djävliga....
känns det som om inälvorna slits ur kroppen...?
Som att det går så höga vågor som gör det omöjligt att se eller ta sig över.
Som att morgondagen finns långt, långt där borta.
Varje sekund utan känns som en evighet.
Utan sitt älskade barn.

Syskon har förlorat sin bror.
Så mycket fina minnen med galenskaper, bus och livssorger på olika sätt.
Som att en del av en själv försvinner.

Barnen en älskad pappa...
Pappa.
Mitt i livet.
Som alltid funnits där med kloka ord och handling.
Med stöd, tröst och peptalk när livsfunderingar kommer.
Som varit så självklar.

En älskad make.
Som inte längre finns.
Att älska. Krama. Dela vardag och fest med.
Att bolla tankar, livskraft och framtidsplaner med.
Som inte längre finns att krypa upp hos och ge eller få styrka och tröst ifrån.

Hur fixar man det...?

Jag vet inte.
Jag har inga svar.
Mest funderingar.
På hur fruktansvärt ont det måste göra.
Och på hur långt borta nästa dag säkert känns.

Förmodligen, när nästa dag kommer, så undrar man hur man klarade det så långt...?
På nåt sätt går det säkert.
Ens egen livskraft är stor, och tvingar framåt.
Minitid. En liten bit i taget. En liten bit i sänder.

Som din dag, så skall din kraft och vara...

Må det vara sant.
För mycket kraft, kärlek och en begynnande sol behövs.

Kram<3

Johanna

Hur fixar man det...?