Johanna Roth

Och nu blir det mer reklam....:-)
För min dotters blogg, så klart: www.lifeoffellan.blogg.se


Vem skulle vilja ha en jul utan jul?

Julen är härlig för stora och små
men om man är ärlig så är det väl ändå så
att vi stressar för mycket för att hinna få tid
koppla av i lugn och frid
Det är ju så tråkigt när julen blir nåt
som vi våndas inför när vi kunde må gott

Vem skull vilja en jul utan gran utan ljus utan barn runt omkring
Vem skulle vilja ha en jul utan allt som vi minns och finns här ännu idag
Vem skulle vilja ha en jul utan fat utan gris utan äpple i mun
Vem skulle vilja ha det så det kan jag inte förstå vad är väl en jul utan jul

Hur ska jag klara av att hinna allt som jag ska
Hos vem ska vi vara så att hela släkten blir glad
Vi stressar från mormor till farfar och bror
och till mammas nya man
till pappa med barnen familjen är stor
vi gör så gott vi kan


The real group.
Sitter och lyssnar på en väldigt finstämd och vacker julskiva just nu, mitt i schemaplanering inför vårens studenter.
Musiken ger mig frid.
Texten säger en del om hur människor man möter tänker och har det. Som far runt, stressar som tokar för att hinna med, för att ANDRA ska må bra och vara nöjda.
Men egentligen...blir inte andra nöjda om DU är nöjd?
Sprider inte du bättre känsla runt omkring dig när du själv är tillfreds?
Självklart blir andra glada för att du faktiskt vill göra de glada, det är inte så jag menar. Men så länge du gör saker för att du måste så finns inte känslan med. Om du springer runt till alla och älskar det - fine! Om inte - tja, kanske du ska göra nåt åt det då? Kanske finns det något bra med att tänka att det kanske finns andra sätt att göra på. Om inte annat får man ta del av andras roliga mattraditioner:-)

Så länge du mår bra i det du gör så fungerar det. När hjärtat är med♥.
Om det så är att ställa till med storkalas där alla är välkomna, man ordnar lite mat var och har en salig röra av traditioner och en uppsluppenhet om att det inte behöver vara på nåt särskilt sätt. Där man drar av en jullåt på pianot, sjunger och skrålar ihop, spelar ett spel, sitter och pratar och slökollar TV...
Eller om man föredrar den lilla skalan. Kanske sitta hemma i lugnet, lyssna på musik, ta en god kopp kaffe till sin julgodis (köpt eller egen, vad spelar det liksom för roll?) och bara vara.
Kanske ha ett par vänner på middag, eller på en kaffe när de ändå är ute och går av sig lite julmat.
Kanske unna sig en godis och en glögg när man kommer hem från jobbet, krypa upp i soffan med en filt och kolla in lite juste julTV.
Vi väljer hur vi vill göra. Med de förutsättningar som finns.
Vi kan göra det bästa i alla situationer även om det finns något annat man längtar till, när människor inte längre finns hos oss. Människor man starkt förknippar med olika saker försvinner, nya tankar och traditioner tar vid. Det är liksom så livet är. Men i hjärtat finns de med oss, så länge vi själva vill det. Min farmor förknippar jag starkt med julen. Att vi i alla år alltid fick en förmiddagspaket med något hon målat (porslinssak med julstämning), när vi blev äldre har jag få kort där hon inte lyfter glaset med ett stort leende mot kameran. Ser henne sitta och förtjust tjoa över de fina julklapparna vi förärat henne. Känner hennes doft. Det bär jag med mig, saknar henne men har henne nära mig trots att hon inte är närvarande fysiskt. Men kanske kosmiskt....:-)?

Jag kommer säkert att göra julkola (den är sagolikt god, min julkola:-) och knäck (Fridas favorit)...för det är nåt särskilt med doften, med själva görandet.
En del köper jag färdigt, en del gör jag kanske. Beroende på hur det känns då. Jul blir det oavsett.
Och den är rätt skön!
Det är en anledning att ses, att liksom bara vara med människor som finns i ens närhet...
Inte så dumt alls.

I kväll kommer min broder hem, från Sthlm.
Ska bli oerhört skönt att se honom! Längtar!

I morgon ska Väderlek förhoppningsvis sprida ett uns adventsstämning.
En stunds lugn & ro.
En timmas konsert i adventsstressen är inte fel.
I alla fall inte för mig:-)!

Blott en dag, ett ögonblick i sänder....

Stor kram!
Johanna