0 Läs mer >>
 
Lyssnar på Rigmor Gustafsson just nu, en blandad jazz-lista på Spotify som  jag älskar.
Har städat till den så att jag just nu är ganska nöjd med lördagens insats, efter att ha varit på festligheter med god mat, gott sällskap och gott rödtjut.
Långmorgon idag, så otroligt skönt!
 
Det gör dock ont i min själ idag, har väldigt splittrade känslor då Väderlek går upp på scen utan mig ikväll.
Jocke och Eka kör duo, vilket ju är helrätt, för att också få ut Hand i hands budskap. Men det gör ont, det är tråkigt och det är näst intill deprimerande att inte få vara med. Att inte få eller kunna sjunga, att låta tonerna fylla min kropp och hjärta och få ur det...det är tungt.
Jag känner att det är på gång, men det är en slöja på mina stämband som gör att jag blir trött i halsen efter några takter, och tonerna finns bara i ett lägre register än så länge.
Men det kommer.
Jag får nöja mig så, som det ser ut.
 
Veckan har varit bra, rolig, tung, stimmig, ombytlig.
Ungefär som det brukar kunna vara fast med lite mer torktumlande i svängarna.
Saker att fundera på, att ta ställning till, att försöka klura ut hur det ska kunna bli bättre.
Saker att ta tag i, praktiska saker som gjort att jag varit överallt och ingenstans. Typ.
Uppsats och uppstart med intervjuer, inläsning av denna teknik.
Goda chokladbollar, espresso, och kvällsmys.
Goda kolleger, besök på Bishop`s, planering av fest med jobb,  tunga känslor och tankar och peppande och lugnande samtal. Motion och latande. Matlagning, tvätt och städning. Kärlek.
Livet är en virvlande dans ibland.
 
Kram Johanna
♥
 
 
 

Virvlande dans och be...

0 Läs mer >>
 
Vi har otroligt vacker utsikt från plan 9.
Det är nästan lite magiskt...:-)!!
Flytten har förflutit över förväntan och mina kolleger har slitit som galningar!
Vi har fått belöningar i form av äppelpaj, kladdkaka, smågodis...sååå otroligt gott men onödigt. 
Nu får det va nog ett tag!
Sötsuget måste bort igen...massor av vatten och mindre besök i personalrummet....:-)
 
Efter skön och varm cykeltur hem sitter jag nu framför Pretty Little liars med min älskelse.
Helt ok chill!
 
Det har virvlat funderingar i mitt huvud idag.
Återigen om mod.
Tydlighet och att stå upp för vad man vill och vem man är.
Och jag ser en utveckling, ett nytt jävlar anamma och lust att våga ta för sig, att välja bort och välja till.
Det är något som måste komma inifrån.
Från hjärtat.
 
Som i så mycket annat så behöver hjärtat vara med, för att det ska bli riktigt bra.
 
❤
Joey

Med hjärtat.

0 Läs mer >>
 
Det är så sant.
Vissa saker blir kanske aldrig lätta men efter lite övning blir det åtminstone lättare, mer hanterbart.
Med åren, eller kanske mer av erfarenhet, blir det lättare att säga ifrån, våga stå för det man upplever och tycker.
 
Att säga ifrån och stå upp för andra är oftast lättare. När det kommer till sig själv är det lite tuffare, och mer känsligt.
Med åren blir känsligheten mindre.
Eller, som sagt, beroende på de erfarenheter som format en.
Modet sätter sig i kroppen och att stå upp för sig själv ses senare som högst naturligt.
 
När det behövs. Inte bara för att man kan.
Att backa kan oxå vara mod.
Att inte alltid göra sin röst hörd eller att hävda sin åsikt har absolut en modig och mogen poäng.
 
Men för att komma dit behöver man få öva på varianterna.
Träna lite i taget, efter reflektion och genom efterreflektion- när man ska och när man har uttryckt sin tanke, upplevelse.
För att hitta sitt sätt, känna sitt värde och få respons på att sättet man sa det på var klokt, väl avvägt men ändå tydligt.
 
Mottagaren bör ta budskapet på det sätt det var tänkt. 
Utan missuppfattning.
Klart och tydligt.
Ibland är det väldigt svårt, ibland är det störningar på vägen som gör det allt annat än lätt.
Kanske lyckas man inte helt, men med övning så kan det gå lite, lite lättare.
Och taggen av att inte nå ända fram sätter sig inte lika hårt. Den blir mer sporrande än nedslående.
Och ibland får man inse att nä...det är lönlöst.
Det kommer inte att landa på nåt annat, klarare sätt oavsett hur välformulerat och tydligt budskapet var.
Ibland får man inse att begränsningar finns, åt vilket håll de vara må.
 
En, ibland, hård resa.
 
Joey 
 
 

Kanske aldrig lätt.

0 Läs mer >>
Att känna lugn och frid i sitt eget hem är en självklarhet, men är inte alla förunnat.
Det vet vi.
De flesta misshandels- och våldtäktsdomar sker mot närstående till de drabbade. 
I deras hem.
Och även om det inte sker fysisk misshandel eller våldtäkt kan det röra sig om annan typ av överfall. Verbal, psykisk med diverse elakheter av förtryck som gör den drabbade svagare och svagare. 
Kanske till slut så svag att de inte ens försöker stå upp för sig Själva, eller streta emot.
De kapitulerar. Orkar inte kämpa.
 
Men ibland kommer kraften från något osynligt väsen.
Själen och kroppen, hjärnan och hjärtat skriker NU RÄCKER DET!
Och vågar, likt en isbrytare, slita sig loss och bana ny väg.
På egen hand.
 
För att de ska få uppleva den nya vägen och det nya hemmet på det sätt alla borde få uppleva det.
Som en fristad.
Att längta till.
Att få lugn i.
Att få detta är som en stor magkramp som släpper.
Luften sjunker ända ner till lungblåsorna och ner i magen, andningen får en lugnare rytm, musklerna mjukare och endorfinerna gör sig påminda. 
Helt plötsligt dansar kroppen i takt med hjärtat.
Av välmående.
Av känslan att yes, hem ljuva hem!
Det är härligt!
 
❤❤❤
Joey

Hem...ljuva hem...?

0 Läs mer >>
 
Denna lilla docka fick min farmor när hon fyllde 80, har jag för mig, av sina vänner.
Den satt sen i alla resterande år på hennes kretongsoffa i det s k finrummet. Hittade henne bakom min målarlåda, där hon hamnat i flytten till min sambo.
Hon sitter nu på mitt nattygsbord.
Som ett minne av min kära gamla farmor med de pliriga bruna ögonen, och mjuka kinder.
Det är 10 år sedan hon dog, sedan hon lämnade sin kropp med sin själ efter kämpiga dygn och en kämpig sommar när det stora monstret intog hennes kropp, bit för bit.
När hon tog sitt sista andetag så sa min far och jag att nu, nu cyklar hon nog i himlen och tar sig sen ett glas rödtjut och käkar köttfärspaj med farfar och goda vänner...
 
Jag tänker väldigt ofta på henne än.
I nära nog varje dag, vi pratade ofta i telefon och hon var en sån att man kunde berätta det mesta av funderingar för henne. Hon dömde aldrig, intresserade sig och var öppen i sinnet. Mer öppen än vad många i min egen generation är.
Hon var en galet skön och kärleksfull och härlig farmor!!
Och hon skulle gillat att se mig nu, se Frida och höra hur hon ser på livet, på könsroller, musik och intressen...hon hade gillat alla bonusar och intresserat sig för dem.
Och hon hade gillat Patrik, och skojat friskt med honom.
Jag är väldigt glad att jag fick vara hennes barnbarn.
Känner fortfarande hennes doft.
Hennes omsorg, och längtar efter hennes fantastiska mat.
Hennes skratt, när hon berättade något ur hennes och farfar Tages liv.
Jag älskade höra henne när hon berättade saker.
 
Jag har hennes tal sparat när jag fyllde 30. Tar fram det ibland och bevarar det djupt i mitt hjärta.
Hon var så väldigt glad att hon fick ett barnbarnsbarn, min kära farmor, och hon älskade verkligen Fridis och skämde bort henne med söta små serviser, dammsugare i miniformat och fåtölj som var anpassad till henne. Hon målade små porslinsfigurer till henne, och pratade med henne. Dansade till Magnus Uggla och skrattade med henne.
Ja...shit du farmor.
Jag hade gett mycket för att få krama om dig igen.
Få höra din röst, och prata skit med dig igen.
Minnena finns kvar, och jag vårdar dem ömt.
 
Tack världens bästaste farmor.
 
♥
Johanna
 
 
 
 
 

En docka full av minn...

0 Läs mer >>
 
 
 
Bilder från dagen, och på Julafton med böckerna som jag skrev om:-)
Via datorn går det ladda upp bilder, men mobilappen har varit trög både igår och idag....!
 
Det är kväll nu.
Och en skön dag är snart till ända.
Känns skönt att ha haft en aktiv fm med städning och tvätt och sen bara chill med glin och goa människor <3
Kallentoft har gjort mig sällskap i glasrummet en stund, snart färdig med första boken som är riktigt bra,
Tur jag har fler av honom!
 
Jag har en del tankar i mitt huvud som snurrar.
Kanske jag formulerar de i morgon.
Om minnen, kärlek och mod.
Vi får se om tankarna landar tills dess.
 
Puss & kram
Johanna♥

Bilder och om tankarn...

0 Läs mer >>
Lite sovmorgon, frulle och liiiite kaffe (värsta detox att va sjuk, kaffe smakar liksom inte), smp och små samtal. 
Skjuts till Cats-rep, matinköp, tvätt och städ...
och jo, jag har ENERGI igen!!!!!! Tjoho!!!!
 
Rigmor Gustafsson sjunger gott med vissling och kontrabas som ackompanjemang. Älskade Spotify och älskade apple-puck!
 
Lunchplaner med äldste bonusen idag då, och min bonussvärdotter samt hanses ömma moder, min yngsta bonusbrud och min äkta unge:-)
Det ser jag fram emot, jag ser det som en oerhörd Lisa för själen och en stor glädje att vi ses, att de vill träffas, och att vi har det så okomplicerat ihop. Är såååå glad för det:-)! Älskade ungar och annat löst folk i mitt rika liv❤.
 
Jag skulle lagt in en bild på min egen lilla julafton tänkte jag, men det tyckte inte bloggen. Inga bilder kan laddas upp just nu....
Nåja. Då berättar jag, att jag efter jobbet igår nyttjade mitt presentkort jag fått från min kära svärfar och hans ängel till fru- på bokhandeln! Fick 8 böcker!!! Underbart, fantastiskt kul! Köpte så jag nu har hela serien av KnausgårdS serie Min kamp, plus en annan roman av honom, en bok om hur olika familjer ser på livet i Nordkorea: Inget att avundas, heter den.
Biografi över Amy Winehouse samt två böcker till Frida blev det oxå:-).
Kan man inte sjunga får jag väl läsa och måla mer då....!
 
Och så ska jag njuta av vädret!
Det är makalöst härligt! Låt det ALDRIG bli höst, snääääälllla!
Detta väder är så bra för hela min existens.
Ljuvligt är ordet.
 
Ha en skön lördag!
 
❤❤❤

Jazz, bonusdejt o jul...

0 Läs mer >>
En dag med schemaläggning och ivägskick av demsamma samt övrig information till studenterna som kommer härnäst.
Flytt av pärmar, datorer och annat smått och gott är nu flyttat till vår tillfälliga arbetsplats för några veckor.
Blir säkert bra när första förvirringen lagt sig:-)
 
Cyklat fram och tillbaka idag, skönt att lungor hängde med! Skönt att rensa lite i hjärnan samtidigt.
 
Det är fredag.
Jag har jobbat tre dagar och fredag känns redan väldigt skönt!
Satt på vår lilla utesoffa i solen med mannen i mitt liv, fångade liksom in dagen som varit.
Småpratade där i solen, så gott.
Fredagen bjuder på lathet ikväll, blir kebabsallad ikväll!  Lyx att ibland Pausa matlagningen, även om jag oftast gillar det.
Själva skapandet och "hitta-påandet" liksom. Av smaker och dofter, kombinationer.
Det är lite som att måla en tavla!
 
Nördar nu ner mig i Tv4Fakta innan mat. Finns alltid spännande saker att glo på:-)
Det är helg.
Och jag ska imorgon luncha med äldste bonussonen och hans flickvän samt sönernas ömma moder.
DET ser jag fram emot!
Det ger mig energi och kärlek i mitt bröst.
Tjoho!
 
Kram ❤

Det är fredag!

0 Läs mer >>
 
 
 
Jag börjar vänja mig.
Vid landet alltså. Som jag halvt på skämt, halvt på allvar skojat om att jag flyttade till.
Det är inte landet, det är bara lite längre från stan än vad jag senaste 22 åren varit van vid.
 
Men jag har funnit mig till rätta här, och tycker att vi bor otroligt fint.
Nära naturen, sjön, promenadvägar och riktiga landet.
På våren och sommaren är det ju fantastiskt här.
 
Efter utbildningsdag och stillasittande gick jag en poewerwalk, eller kraftpromenad som jag säger, och jag gick på bra. Jag hade kraft i benen och gladare lungor, så otroligt skönt!!!
Tjofuckingho:-) (ja, jag vet...vackert uttryck!)
Då gick jag runt i vår sköna stadsdel och NJÖT.
Av god musik och vacker omgivning!
 
Tack livet❤

Vant mig:-)

0 Läs mer >>
 
 
 
Så har jag då smugit igång att jobba.
Det har gått riktigt bra även om lungorna inte är helt 100. Jag har gjort schema, felanmält datorer, kollat upp vad jag ska ha med i avdelningens flytt på måndag (renovering på G), pratat med goda kolleger lite emellanåt...varit hyfsat tyst ändå.
En bra dag.
Hade lite energi så jag tog cykeln en runda efter jobbet.
 
Nu är jag trött!
Sitter på uteplatsen i solen en stund, bloggar och läser en stund innan matlagning.
Det är en värdefull energipåfyllning, i alla fall för mig.
Inväntar mannen som kört på sin moder idag, och själv varit på läkarbesök på grund av fnas i ögat. Skrapning av hornhinna och antibiotika bidde det för hans del.
 
Barnen är spridda med kompisar.
Just nu kom en himla kylig vind genom kroppen.
Det är inte riktigt sommar men det är ändå behagligt att va ute en stund.
Är väldigt tacksam för denna ljuvligt långa och varma sommar som passar mig så väldigt, väldigt bra!
 
Förflyttar mig till bästa rummet, där man liksom är inne fast ute. 
Njuter en stund till.
Dags för Mons Kallentoft och Midvinterblot- en spännande läsning med lite annat perspektiv än krimiinalare brukar ha.
 
Passa på och njut ni oxå en stund.
Av lugn före käk, tvätt och dammsugning.
Det är förtjusande gott:-)
 
Kram Joey ❤
 
 

Passa på!

0 Läs mer >>
 
 
 
Berättelserna från första skoldagen var glada:-)!
Så skönt!
För som ni vet är det ju rätt tufft att börja på nytt ställe, med nya kompisar, nya rutiner och nya inlärningsmetoder. 
Inte lätt för en vuxen, och inte lätt för en snart 10-årig unge.
Å andra sidan, ungar är mer på bettet bara av sig själva på nåt sätt. Utan krångel.
Jag håller tummarna att det ska sätta sig ett lugn och en trygghet i det nya!!
Det är hon så värd, det lilla livet❤
 
Även de stora glinen var nöjda, men trötta, efter sin dag. Bra start!
 
Jag har målat igen.
Det går att försvinna i det liksom, i dragen med penseln och lekande med färger...
Som i en bok fast med en annan egen kreativitet istället. 
Jag hittar foton eller bilder och målar av, jag kan inte måla sådär från huvudet.
Men ska sätta mig ute någon dag, o åka till stugan för att måla av direkt...ser fram emot det!
 
 Det är dags att vakna till, och försöka jobba igen. Varit uppe och inhalerat i natt, är inte hundra i mina lungor fortfarande men dock. Allt är relativt, och jämfört med för 21/2 v sen är det piece of cake:-).
Inväntar Telefontid m läkaren på vårdcentralen idag. Jag hoppas på definitiv vändning alldeles typ jätteNU!
Tänker att imorgon är jag nog ändå redo för jobb.
 
Ska uppdatera mig genom att läsa igenom senaste versionen av vår uppsats, det börjar bli dags att ta tag i det på allvar igen.
Vi behöver korta ner ytterligare, och det var liksom där vi slutade innan semesteruppehållet.
Och det är svårt! 
 
The byggjobbare är här igen, för byte av plasttak. Det låter som att de river ner och förstör mest men det blir nog bra i slutänden:-)
 
God tisdag till er!
Kram Joey ❤
 
 

Berättelser och redo.

0 Läs mer >>

Det finns hopp!!
Kände att igår, igår kom lite röst tillbaka. Lät inte som en galen tonårspojke med noll koll på stämbanden längre...:-) Idag ännu bättre.
Dock är det nåt fel som är trasigt för stämbanden vill absolut inte ta en enda ton. DÅ är jag tonårskillen igen, utan någon som helst koll på en enda ton eller luftgenomsläpp. Låter verkligen helt störd...!
Väntar på VC, önskar en check av stämbanden och ett råd hur jag ska förhålla mig.
VI HAR SPELNING OM 2 VECKOR!!!!!!! Lite smått panik känner jag, och jag VILL VILL VILL!!!!!!
 
I går förmiddag fick jag, som från en ingivelse, inspiration till att sätta mig med blyerts och akvarellfärger igen. Efter att inte ha suttit med nåt sånt sedan 1998 (bortsett från lite småkluddande med Fridis såklart, men inte så där på mer allvar), kändes det onekligen lite rostigt. Men oj, vad roligt, rogivande, underbart skönt för själen!!!!!
Det VILL jag också göra mer. Min målarlåda får stå på en köksstol så det blir lätt att ta fram det närhelst lusten pockar på. Ett tag i alla fall.
Jag behöver mer färg och ton i mitt liv.
 
Känns idag, för första gången sedan semestern, en viss panik över uppsatsen och kursen jag måste få klart.
Inte fullt lika inspirerande som att sitta med penseln eller notbladen framför sig, det medges.
Men det börjar bli dags att återuppta och sätta igång på allvar för att bli klara - så är det bara. Långbänk tröttar nog mest, men en lagom takt behövs för att inte helt glömma mellan varven.
Det är det här med balansen i livet. Att göra men i lagom takt, att få gjort men inte stressa, att vara effektiv utan att gå upp i atomer...det ÄR inte helt lätt.
Beundrar de som kan detta och som läser sin magister dessutom. Hur gör ni, utan att gå sönder av stress? Utan dåligt samvete? Jag är inte där än. Det är bara att inse.
Det hänger över mig som en grådisig slöja hela tiden...gör klart, gör rätt, gör bättre....
Men JA. I min takt. Jag ska inte sväljas, slukas av det. Jag blir inte lyckligare då - tvärtom. Jag måste försöka jobba effektivt när jag sitter med det för att sedan försöka släppa det - med en sång, en målning, en promenad...rensning av tankar. I will do my very best.
 
Nu ska jag sätta mig med penseln förresten.
Och sen gå en promenad för att samla kraft.
Och invänta berättelser från barnens första skoldag i 4:an, 7:an och 8:an. Den lilla som börjar ny skola, på samma som min egen unge och med tusen fjärilar i magen med bussåkande, nya lokaler, nya kompisar, ny pedagogik och nya rutiner....spännande! Håller tummarna för en god första dag!
Mellanglinet börjar 7:an förvisso men kanske inte så mycket nytt, och största på ny skola delvis. Så att ta det av det här i eftermiddag ser jag fram emot.
Liksom att börja jobba igen för egen del.
Det ser jag också fram emot nu!
 
Fet kram och god måndag ♥
 
Joey
 
 
 

Med pensel i hand.

0 Läs mer >>
Så otroligt skönt att sova gott, utan avbrott för tantsvett eller inhalationer! Tack John blund!
 
Känner att kroppen är en smula mer på bettet, kändes som en liten vändning igår kväll, och jag hoppas att det är bestående!
Rösten är fortfarande belagd med dunkel whiskyheshet och några toner finns inte. 
De är verkligen HELT borta....:-(
Och jag blir trött i hela halsen när jag pratar lite.
känns som att stämbanden är helt stela...?!
Kanske dags för remiss för koll av mina stämband om det inte sker ett mirakel i natt?!
 
Idag är det söndag.
Dottern fick lite senare reptid, Vilket ju var gott. Hon är dock enormt taggad och lycklig över att få va med, att få ingå i en härlig ensemble och att få göra det hon älskar! Härligt!
 
Såg Små citroner gula igår- vilken underbar film!
Smått galen, pinsam, rolig, sorglig, glad och alldeles ljuvlig! Den värmde verkligen upp med sin passion runt maten och kärleken.
 
Dags för morgonritualer...
Fixa pestspastasallad till min unge bland annat (hon mobbar mig o undrar hur jag har tänkt att NÅGON ska orka äta allt jag skickar med:-))
En promenad med nåt gott i öronen ska det bli oxå...
Robert Plant o Alison Krauss kanske?
Behöver återhämta kraft av nyttig mat, lagom vila och oxå lagom påbörjan av motion i Iungornas takt.
 
Hoppas din söndag blir skön.
 
Kram Joey ❤

Stela stämband o dage...

0 Läs mer >>
 
Mod.
Att stå för vem man är, hur man är.
I alla lägen.
 
En tyst men effektiv protest genom målade naglar, för att ge röst och stöd till alla människor som riskerar att hamna i fängelse om de visar vem de är.
Det är mod.
Det är medmänsklighet.
Och ja! Självklart ska idrottsmän- och kvinnor visa på andra värderingar, sina värderingar.
De är väl inga marionettdockor i idrottens tjänst med oförmåga att tycka eller uttrycka...?
 
De är förebilder.
För så otroligt många barn, ungdomar och vuxna.
Tack och lov att det finns de som tar den rollen på allvar.
Och vill ge sitt stöd att ALLA, oavsett härkomst och sexuell läggning är lika mycket värda.
Att det ens ska behövas är däremot sorgligt!
 
Underbart Emma Green Tregaro!!!!
❤
 

Underbart Emma!

0 Läs mer >>
 
 
Gick en runda igår kväll.
Och konstaterade åter att det nära inpå oss är väldigt vackert.
Med sjön, små bryggor, mycket grönt.
Det är nog bra för själen.
Mediterade under vår egen mäktiga björk, oxå bra för själ och hjärta.
 
Jag har ett speciellt förhållande till den där björken och gillade den första gången jag såg den.
Den är stor, hög med en trädkoja i. Den blommar tidigt och håller sig grön länge och den utstrålar lugn. Frid.
Det har gungats mycket i den björken, och sjungits massor från gungan.
Skönt för mammahjärtat.
 
Min älskelse har långsov idag, behövdes nog efter takläggaroväsen och några dagars bortavaro. Jag låter henne sova, hämta kraft och energi som behövs till stundande cats-rep!
 
Ska fixa pastasallad, som hon kan ta med. Det är tydligen nåt speciellt med den där pastasalladden också. 
Det var så min sambo och min unge fick kontakt, på sina rep med utomhusteatern. Han skojade alltid med henne att den ju såg så god ut och att han ville ha lite....
Givetvis gjorde jag ju en egen Bunke till honom nästkommande rep:-)
Som bekant var alltid fikakorgen fylld med kaffe, extra mugg och ibland en lindt-choklad....!
 
Det är inhalationsdags, känner jag.
Sopat efter att takläggarna tagit bort ställningarna, så två ton spik är nu ett minne blott.
 
Kram o god fredag!
Joey

Björk o pastasallad.

0 Läs mer >>
 
Filmer blir det en del just nu. Liksom böcker.
Sköna och berikande och vilande aktiviteter.
The Bucket list, Den store Gatsby, This is England, Niceville, och igår Lyckan, kärleken och meningen med livet.
 
Jag gillade den.
Dess sköna rytm, otroligt vackra miljöer (speciellt den period när de var i Italien), det kändes starkt att se människors berättelser och rädsla.
Då hon försökte ta kontrollen över livet för att liksom själv överleva, för att inte bli mer sårad.
I vissa bitar släppte hon men i andra stängde hon fortfarande dörren i tron att kärleken skulle förvränga henne. Göra henne till nåt hon inte var.
Den skulle göra att hon riskerade att tappa bort sig själv.
 
Så lätt att tänka så, efter tuff skilsmässa eller andra tragiska händelser. 
Att avskärma sig för att inte bli skadad igen.
Bygga upp en slags inbrottssäker skyddsmur runt sig själv för att känna belevat och artigt mycket, inte in-på-livet-mycket...
 
Men när man sen möter den där kärleken, hur otroligt avväpnande det är- om man vågar släppa in. Släppa taget om känslor som "inte ska väl jag" .
Tillåta sig att KÄNNA. 
Att tillåta sig det för att man faktiskt är värd det.
 
Att våga öppna dörren in, våga känna och våga vara sårbar.
Det är stort.
Och hur självklart det ändå kan kännas, att utan min fina pärla är jag halv.
Och jag tillåter mig både säga och känna så, eftersom jag har släppt murarna.
Jag behöver och vill inte visa mig stark, vill inte bevisa att ensam är starkast- jag vill känna på riktigt.
Älska på riktigt.
Jag riskerar att gå sönder  om något skulle hända, absolut.
Det skulle slita mig itu.
Men då får vi ta det därifrån, eller hur?
Jag lever ju NU.
 
❤Joey

Rivna murar.