1 Läs mer >>


På en mottagning i stan satt jag med tidningen M Magazin.
Läste om en människas absolut största sorg, hemskaste förlust jag kan tänka mig (så hemsk att jag inte ens vill tänka mig den!!!). En kvinna som förlorat sin 19-årige son i lavinolycka för 4,5 år sen.
Som skriver om hur hon efter 2,5 år var på plats i Alperna, såg en orange fjäril som var som en  hälsning om att ta vara på livet. Att fånga dagen, göra sig så lycklig det bara går och fortsätta leva.
Två barn har hon kvar i livet, som nu är lika gamla som hennes son var när han dog.
För deras skulle måste hon vilja leva, de måste fortsätta drömma, se fram emot härliga saker...
och hon beskriver att hon ser lyckan starkare nu än innan traumat. Innan det ofattbara.

Ofta verkar det vara så.
Att människor som varit med om riktigt tunga saker finner en annan sorts glädje, lycka och en annan förmåga att ta vara på det som nu är.
Det är starkt, och det är livets hårda skola....
Och galna skola, att man ibland tvingas genomgå det svartaste av det svarta för att slutligen resa sig upp och gå framåt, på livets väg.
Det gör mig ödmjuk att läsa om.
Det hon beskriver att hon som människa var tvungen att förlika sig med att livet är orättvist, hårt och tungt för att hon skulle liksom förlåta livet för dess grymhet - då först kunde hon börja finna meningen igen.

Att se det vackra efter elände är en ynnest.
Och inte något som kommer av sig själv.
Men det går.

Stor kram!

Johanna

Ödmjuk

4 Läs mer >>
Skulle önska att människor vågade stå upp, rakryggade och stolta för vem de är, vad de tycker, vad de känner och står för i livet.
Att vara generös mot andra människor är en god sak, kanske inte alltid så lätt, men något att definitivt jobba med som person.

Alla fungerar dock inte på det sättet.
Det gör mig upprörd, speciellt när det inte drabbar mig själv.
Att inte alla älskar mig kan jag ta, så är ju liksom livet.
Men när andra blir drabbade, som står en nära och som jag älskar då blir jag den där Lejoninnan...!!!

Varför skriva saker i offentliga sammanhang om andra som är verkligt elaka saker?
Och dessutom i tron om att det inte går att spåra vem det är...?
Massor av kommentarer från till synes olika personer, men nä....
samma människa ligger bakom.

Se dig i spegeln.
Bara en gång.
Se dig i spegeln, känn efter: hur känns det?
Vad vinner du på att slänga ur dig elaka saker?
Känns det bra i ditt hjärta?
Kan du se dig i spegeln och känna att du älskar dig själv?

Jag hoppas det.
För det är då du kan få verktygen att arbeta med mindre goda saker.
För att kunna se de delar som kanske behöver slipas en aning för att bli den människa du är tänkt att vara.
Det blir du först när du ser dig för vem du är.
Inte genom att se fel och brister i andra människor.

Genom att se bristerna i dig själv, bli medveten om dem så kan du komma ett steg på vägen mot ett bättre liv.
Den enda du kan ändra på är nämligen dig själv.

/Johanna

Stå upp!

1 Läs mer >>




Tack ni som kom på spelningen med Väderlek igår kväll♥!!!
Det kändes väldigt avslappnat, och oerhört roligt, det ger verkligen en sådan rejäl häckspark och energikick vill jag lova!!!

Var så himla trött idag på morgonen, smått medvetslös kände jag mig. Inte van vid såna kvällsaktiviteter riktigt som en splening till halv 12...men upp gick jag även denna dag även om det blev betydligt segare och senare än vanligt.
Blev serverad väldans god Patrik-special-omelett...mums och så klart....tre koppar kaffe! Sen gick jag på fler cylindrar än en.
Var ute på landet (ja, verkligen landet!) och hämtade min älskelse som övernattat hos kompis.
Jag vet inte, landet är fint men shit vad långt bort det liksom känns...
Nä, det är inget för mig. Det är nog helt enkelt så.
En stuga, att samla kraft vid några nätter, bara vara då man kanske känner sig mindre social - oh yes. Men hela tiden? Oh no!
Dotern var således nöjd, och det var ju själva poängen. Inte att mamma skulle få landet-längt. Tur så långt:-)!

En promenad i det härligt vackra vädret med musik i öronen fick det bli i eftermiddag, helt ljuvlig dag verkligen!
Gick igenom spelningen i skallen, kände doften av vintern och längtade till våren då solen värmde!!
Solen gör verkligen nytta.
Den kan få en hel dag att liksom bli bra bara av att lysa!!!

Tack Sol.

I min meditation igår såg jag dessutom en hiskeligt massa gult ljus....
Som signalerar kraft och jävlar-anamma bland annat:-)!
Tackar!

God söndagkväll!

Lasagne och solsidan ska det bli här.
Står i ugnen och doftar gott just nu (lasagnen alltså).

/Johanna

Härliga dag!

0 Läs mer >>

dsc02566 (MMS)

Underbart skön morgon, beordrad att ligga kvar för att vila! Man tackar allra ödmjukast! Hämtade kaffe och smp, låg oförskämt länge kvar innan duschen kallade. Lagom nu så här vid lunchtid sitter jag i läshörnan och stunderar angående kommunikation medan lillHönan kollar barnTV. Stora hönorna är iväg bland hästar, rider och tar foton. Känner mig lite smått pirrig inför kvällen. Smått pirrig och stort sugen. Egentligen helt fel tid med tanke på min kvällströtta läggning men jag får väl ett och annat adrenalinpåslag framåt kvällen kan tänkas! Ser fram emot det, hoppas vädret lockar många - det är åtminstone inte 20 minus ju;-). Antar att det är fler än jag som längtar efter våren...? Efter att sitta ute på sin favoritplats med en kaffe och en god bok? Få ha fötterna i det fria och känna solens värmande strålar...det kommer! Det är en tröst. Och att dagarna just nu är lite längre är en tröst! Ljuset är efterlängat. Det ger energi och lust, och jag kan uppleva att med vår, sol och sommar föds lite mer mod. Lite mer Jävlaranamma- känsla. En god känsla värd att ta tillvara! Ha en skön kulturnattslördag! Kanske kan den oxå ge lite lust och Jävlaranamma?Kramar<3

Underbart skön morgon...

0 Läs mer >>


God middag!
En hit- och dit dag kan man säga, men en ganska trevlig sådan!
Skolan, auktionskammaren, jobb, universitet, hemjobb...Tagit hem arbetskläder för måndagens föreläsning och förevisning i transfusioner av blodkomponenter för studenter i Termin 4. Visst är det snygg klädsel? Oerhört skön är den dock! Skulle nästan platsa i nutidens byxmode, de har äkta häng utan att man drar ner brallorna långt ner på häcken! Det ni!!!

Måste läsa ut en bok tänker jag, i samtalsmetodik - hur man för fram negativ kritik på ett bra sätt. Då tänker jag främst på studentsituationer, när det finns saker att arbeta på. För att inte slå ner, utan istället peppa för att få studenten att bli bättre, vilja mer så behövs bra verktyg att uttrycka sig med. Då menar jag inte hammare eller så....!
Jag menar mer vaniljkonsistens med fingret på rätt sak, typ. Att säga saker vänligt men också bestämt. Ge en spark i häcken för att rätt köl ska finnas:-)

Har en del sång i huvudet inför morgondagens spelning på Kulturnatten.
Arrangemang som är ändrade dansar runt i huvudet (hoppas de dansar i rätt takt!!!), texter...lite splittrad hjärna.
Hjärtat är dock helt och glatt. Inte splittrat ett dugg.
Jag är sugen på spelning, sugen på att ha kul och förmedla, få och ge energi (hoppas verkligen jag kan förmedla den!).

Läste ut Byt liv med mig häromdagen, även om det var en skönlitterär lättsam, lite tokrolig bok fick den mig att tänka till. Att reflektera över att vi mer behöver vara tacksamma över det vi har.
Ibland också tacksamma att vi kan ta oss ur saker som får oss att må dåligt.
Att se det lilla, att vara glad och tacksam för att det är som det är med en inneboende längtan att göra ännu mer härliga saker, höra ännu mer underbara skratt, vilja ha mer sköna samtal, fler goda koppar kaffe tillsammans...mer skönhet i vardagen.

Det ska vi ha ikväll, min höna och jag, och Pärlan och hans hönor.
Revy i kväll, övernattning tillsammans för att ladda massor av energi och kärlek.
Shit pommes frittes vad skönt!
Längtar tills ikväll♥!
Veckan har ändå pinnat på bra, gått bättre än förväntat och det känns rätt lugnt här i husets själar.
Det är jag väldigt tacksam för!

God fredag till er.

Kramar
Johanna

Tacksam

1 Läs mer >>


1 år av bloggande har gått!

Igår närmare bestämt, så var det 1 år sedan min dotter skapade min blogg och tyckte att jag skulle börja blogga.
En då liten galen idé, enligt mig, nu ett underbart sätt att få ur mig en del tankar och funderingar, glädjeämnen och mer ledsamma saker som finns i mitt och andras liv.
Ett sätt att dela med mig lite av det jag har i mitt hjärta.

Tack Frida för att du uppmuntrade mig!
Och tack alla som läser min blogg!!!!

Jag fortsätter ett tag till, hoppas ni tycker det är ok :-)!!!

Kramar
Johanna

Blogg firande!!

0 Läs mer >>


Det är svårt ibland att riktigt lita på sin egen förmåga, sin egen tanke eller känsla av att något är rätt/fel.
Då menar jag inte de gånger det är lätt att genast slå saker ur hågen för att man fylls av osäkerhet, en rädsla för att man förut inte gjort så där.
Jag menar de gånger när man ska ta beslut om något , där det är en känsla som säger att något inte stämmer.

Fick det bekräftat väldigt tydligt häromkvällen, och kände att det var en jäkla tur att jag litade på mig själv, att jag vågade stå på mig fastän jag möjligen framstod som en mespropp i kycklingdräkt.
Varsågod! Jag bjuder på det.
Själv kände jag en tillfredsställese i att mitt inre, mitt sjätte sinne - kalla det vad ni vill - sa mig att nåt var tokigt.
Jag garderade mig därför, ville veta ALLT, kollade upp och gav order om dubbelkoll.
Och det kunde blivit tokfel. Det hände saker på vägen som bekräftade min känsla, gjorde mig som en lejoninna med väldigt vassa klor. Bitchen i mig kom fram...! Eller den bjäbbiga lilla chihuahuan som någon kallar mig (älskade Pitbull <3)!

Jag menar inte heller att man ska vara onödigt misstänksam mot allt  och alla, kanske mer öppen dock. För att se det som först inte syns. Höra det som inte hörs verbalt, som gömmer sig bakom raderna.
Ta in det som händer, våga fråga, undersöka och dubbelkolla.
Och jo, jag framstår hellre som en supermes i kycklingkläder än går emot mitt hjärta, min känsla.

Men det är inte helt enkelt.
Ibland kan bollplank vara en fördel.
Att bolla det man egentligen känner, och vet med sig hur man ska handla...för att liksom få bekräftelse.
Att våga visa sig liten, att inte ge sken av att ha svar och koll på allt utan ta hjälp av sin omgivning.

Att vara lejoninna i en stor värld är inte alltid helt okomplicerat!

Tack Lejon och Lejoninnor för att ni finns♥!!!

Eder Johanna

Att lita på

0 Läs mer >>


I går morse kom jag osedvanligt sent till jobbet...nädå, inte osedvanligt men senare än kl 7 eftersom jag körde dottern till skolan...!
In på jobbet kommer jag och möts av det som gjorde min dag:-) - Pärlan och världens bästaste leende!!
Han var i annat ärende på jobbet, och kom och letade efter mig, myyyysigt!
Gillar spontanbesök! Särskilt glada såna som ger energi för hela dagen...tjoho!!!

Idag har jag jobbat som ordinär sjuksköterska och har trivts väldigt bra! Patientkontakt är energigivande ofta, givande i vilket fall även om det emellanåt också kan vara tungt och kanske också kräva en hel del energi. En utmaning är det dock alltid, att försöka göra det så bra som möjligt för den människa man möter. Att kanske kunan skänka ett litet leende, lite värme, lite tröst, stöd och uppmuntran. Det där med att göra nytta är en god känsla.

Vet ni vad jag fick idag? Mer än energi då....?
En superfin tunika av sis Suz, en superhärlig orange färg (som jag nog klär i när jag fått lite sol på min nu något bleka vinterlekamen!) som det, som hon sa, stod Johanna på. jo minsann, det gjorde det nog allt!!! Tack söta!!! Den har jag på mig ikväll....! På påsen stod det: "Till min sis, för att Du är Du". Det värmer!!!

Att ta en fika efter jobbet på mysigt café idag var också energigivande. Skönt att sitta och prata om livet, om olika möten och öden. Vi konstaterade att det finns så mycket att vara tacksam för. Återigen, det gäller verkligen att leva i nuet. Morgondagen vet vi inte ett smack om! Tack för mysig stund fina Christine och goa tjejer!!!

Efter det en snabb dusch, iväg igen för att ha klassmöte, alltså föräldrar och barn samt pedagoger träffas och går igenom en del viktiga saker. Det har skolan 1 gång per termin. Ett bra tillfälle att få lära känna glinen lite (som man numera knappt ser eftersom förbudet att gå in på skolan av sitt barn väger tungt...;p) samt föräldrar. Gillar den formen på möten som på så sätt inte heller blir så långrandiga utan ofta är lite mer effektiva.

Puh!
Kväll nu.
Maten intagen.
Pratat en hel del om vad som just nu händer i livet, att det ändå känns rätt bra.
Ovanligt men bra.
Vägen uppför är värre, när oron tär och energin bryts ner.
För att man inte vet.
När väl känslan av kontroll är mer i balans känns det som att vägen planas ut en smula, och blir på så sätt lite lättare att vandra.
Livet lättare att hantera.

Att gilla läget är kanske lättare när det finns någon form av kontroll inom ramen för vad vi kan ha kontroll över....?!

Så är det nog.
Det räcker ofta med att ha kontroll över en del av skeendet, så finns förmågan till anpassning där fortare.
Tror jag.
Och med goda vänner, något så när kloka människor i sin tillvaro blir vägen lättare att gå.
Backen mindre uppförslutande.

Till slut upptäcker man att man faktiskt gått hela vägen.
Alldeles själv!

Vi kan mer än vi tror.

/Johanna




Energigivande!!

1 Läs mer >>


Köttfärssoppa har inmundigats efter stadsrunda med inköp av brallor, skjorta och tröja till  lilla, stora damen (växer som om hon käkat växt-medel!!)...och vid betalning: panikartade känslor av mig när jag inser i butiken att....var i helvete är mitt kontokort?!?! Kände att svetten i huvudet kröp fram under några sekunder av lätt jobbiga känslor.

Tusen tankar av förvirring inom 5 sekunder tills jag inser att det nog sitter i den förbannade parkeringsautomaten....
Säger ursäkta, springer in till Frida i omklädningsrummet och säger vi ses, kom till parkeringsautomaten....
springer vidare (nåja, går lite fortare än jag gjort den sista veckan)...nä, inget kort i hålet där det tidigare satt men... DÄR ovanpå automaten ligger kortet!!! Tack och lov!!!!
Tack du vänliga människa som lade det där, fritt från insyn!!

Hämtat sista sakerna i pappas lägenhet innan hitkomst...sen dans...
färgning av älskelsens hår. köttfärssoppa, disk och under hela tiden (förutom på danslektionen)har jag lyssnat på en liten, liten pratkvarn som gått i hög fart sedan dejten på jobbet runt 3-tiden....:-)
Jag klagar inte, jag ler!!!

Dags för lite Guldbaggegala en stund.
Och en liten whiskey minsann, eftersom jag är lite småhes i halsen.
Tror att mina stämband efterfrågar en liten god spirituosadryck helt enkelt!!

Så måndagsskålen till er!

Kram
Johanna




Panik i butik

2 Läs mer >>

        


Minnen i en box.
Nedstoppade i en låda.
För att tas fram, kollas på, minnas och se tillbaka.
Njuta och bli sentimental, gråtmild och glad över det som finns inuti.
Inuti hjärtat av alla minnen, och inuti lådan som fysiska bevis.

Handen smeker på en pärm med fina foton, många goda minnen och glada skratt kommer tillbaka som små fragment.
Gosedjur som funnits med, första gosedjuret...en liten kanin så söt, som hjälpte till så att John BLund kom snabbare genom att öronen smektes mot ögonlocken.
En Panda, en större go kanin med randig pyjamas.
Flera minnen hur det såg ut när de fanns med i sömnen, vid julgranen, vid frukostbordet.
Som syfte att ge kärlek, trygghet, bekant lukt. Doft av hemma.

Nu finns doften på ett ställe, också den en doft av bekant karaktär.
Lådorna skänker sin doft, ger minnena liv. Kanske sorg, kanske också tröst.
Men något att plocka i, minnas tillbaka och se sitt liv som det hittills varit.

En ny tid är i antågande.
Med plats för nya minnen i nya lådor.
Med bekant doft.

Annorlunda men ändå välbekant.






Minnen i en låda

3 Läs mer >>
 Malin, Suz o flum-Joe?

Efter en mycket mysig kväll igår med god mat, gott vitt vin, skratt & allvar och lösningsfokuserade inriktningar på Malins mobil så tog jag mig idag en låååång morgon....
Vaknade som vanligt omkring halv 6 och insåg snabbt att nähä...jag får sova vidare, tjoho!
Halv 8 ny vakning då jag egentligen kunde stigit upp...men nä. Jag sov lite till, så halv 9 slog jag upp mina gråblå. Låg i sängen och läste till strax efter 9 innan dusch och kaffe. Väldigt skönt med slö och go morgon emellanåt!!!!

Dags att göra lite matinköp och hårfärgsinköp på Maxi innan dotera anländer till mig i morgon:-).
Funderar på lite strumpinköp också så jag slipper sno min dotters strumpor hela tiden...bra dock när vi har lika stora fötter (eller små...?), och en himla tur att hon inte längre föredrar rosa prinsess-mönster!!!

Har rep ikväll att se fram emot, några nya låtar och ett nytt arr ska sättas inför nästa helgs spelning.
Inspirerande, lite pirrigt och oerhört roligt!
Behöver den kreativa stunden för att ladda, för att få utlopp, för att få frid, ro och glädje i själen.
Det är så viktigt!
Promenader är viktigt för mig, också för att ladda, för att känna att kroppen fungerar och bär mig, för att ge kraft i mina annars lite sega lungor...varit frustrerande att inte kunna göra det ett tag nu.
Men igår började jag lite smått!
Ska bli en liten prommis idag också, för att öka musklerna i vaden, för att ge lungorna och själen kraft.
För att känna att kroppen liksom är med mig, och inte säckar ihop fullständigt.

Men först lite shopping av mat, färg och....just det....strumpor!!

Snart mina vänner, har jag bloggat 1 år. Tiden flyger fram!!!
Det är också nåt som ger mig energi, jag gillar verkligen den stunden på dagen när jag ska plita ner lite tankar om mig och mitt liv, tankar om sånt jag sett och hört, funderar på, som ligger mig nära om hjärtat.

Nu är det snart bara målningen/teckningen jag ska ta upp också...:-)
Det var länge sen jag satt med det, men oj vilken lisa för själen det var minns jag. Kunde sitta en hel dag och trodde jag hade suttit ett par timmar med min bild. Kreativt för somligt men kanske lite tillbakalutat när det gäller andra praktiska göromål;p!

Ha en underbar söndag hörni!

Kram
Johanna


Låååångmorgon!

0 Läs mer >>


En verklig fredag var det på jobbet igår.
Bushumör, lite småfräckt och mycket skratt! Skönt med halvtokiga kollegor:-)
Vi blev fotade, och var ju tvungna att posa som Maria Montezami så klart (om ni såg 24 h med Book och henne). Så fick det bli!

Efter jobbet kom mannen i mitt liv och hämtade upp mig för besök på sjukhuset, sen lite matmys och slapptimme före nyårsrevy.
Var längesen jag var på revy, småtrevligt och en del skratt blev det.
En man som Anna Bergendahl var den största behållningen enligt mig;p! Riktigt bra!

En god Ancnoc-whiskey i soffan och mycket prat till sena natten blev det sen.
Skönt att prata om livet, hur man ser på olika saker. Med respekt och kärlek, allt för att veta var vi står och hur vi vill leva våra liv. För att göra det absolut bästa som finns av det vackraste som finns - kärleken.
Gäller att vårda det som finns - ömt. Det är ingen självklarhet, det är en ynnest att få uppleva det jag nu får uppleva. Och jag tar det inte för givet, jag är oerhört glad och tacksam för att ha träffat en sån Pärla.
Att vara rädd om det man har, gör att känslan växer tror jag.
Att se det man har med tacksamhet.
Att göra det så bra det bara går.

Klockan fick väcka oss tröttisar idag (såg ut som en blodhund på riktigt idag....påsar under ögonen och trött som en gnu!)...för vid tio ville vi vara på plats när det var öppet hus med musikcafé på skolan.
Frida sjöng en fin svensk text av Hallelujah - härligt att höra henne ta i och verkligen se att hon trivs, höra att hon njuter och vågar sjunga ut. Tjoho! Tack goding!

Har sedan tagit mig en promenad hem, kunnat gå på benet även om jag är lite halt. Skönt är det i alla fall! Att jag sen ser ut som att någon tatuerat in feta blåmärken på underbent må vara hänt - tur att det inte är barbentsäsong ännu:-). JAg kan gå, solen skiner, jag har fått ta del av skön sång, goa människor, många kramar....
och själv har jag suttit vid pianot ett tag nu och sjungit själv också - gott för själ och hjärta!

En liten dans med dammtrasa och dammsugare får det bli till Moulin Rouge`s vackra sånger innan jag ska till "min lilla fru" och äta middag och få mig lite rödtjut till livs♥.
En väldigt skön dag med andra ord!!!

Kram till Dig.

Johanna



Sång, revy, whiskey o...