0 Läs mer >>
 
Det är vingligt att stå på egna ben.
Förmodligen mer vingligt för mig. Med allt nytt, en helt ny värld som ligger framför så ses bara möjligheter. Det är ju så ofta, att den som är kvar har det ju som förut på många plan och behöver lära sig att anpassa sig efter det nya medan den som flyttar har fullt upp med allt nytt och därför inte ser sig om i backspegeln lika ofta. 
 
Alla föräldrar, älskande mammor och pappor, går igenom detta- ändå är det förvånansvärt få som pratar om det. Känslan det väcker, sorgen det för med sig. När jag fört det på tal nu så märker jag ju att jag är långt ifrån ensam. Det är bra att snacka om, tänker jag, men är det nästan lite tabubelagt? Eftersom det ju är själviskt att tänka så, att bli lämnad som förälder som ju är naturligt ses som en så självklar del att den pratar vi inte ens om. Det är liksom var och ens ensak, på nåt sätt. 
 
Jag pratar om det, och jag tycker verkligen att det är skitjobbigt att vi inte längre ska bo under samma tak, min älskade unge o jag. Att vi inte kommer att hänga i köket o snacka med jämna mellanrum, åka bil och ta en fika, en promenad bara för att få ventilera och diskutera. Det kommer att bli annorlunda, självklart också bra annorlunda, men annorlunda. Ett nytt liv att förhålla sig till. 
 
Jag behöver än mer hitta mitt isflak på havet, där jag är själv med mina tankar, önskningar, göromål och känslor samtidigt som att det där andra isflaket som består av oss två kommer att va längre bort. Som vi möts på ibland, får energi av och glädje av lite då och då. 
Jag står nog ganska stadigt i mig själv, på mitt isflak. Jag kommer bara att sakna vårt gemensamma väldigt mycket, samtidigt som min unge kommer att få möjligheten att bli verkligt stark på sitt alldeles eget flak.
Som sig bör.
Då står vi förmodligen så småningom lika stadigt  på vårt gemensamma också.
 
❤️
Kram

Vingligt, tabu o isfl...

0 Läs mer >>
 
 
 
Katten Tusse matchar vårt hem fint.
Viktigt ju:-)!
 
Fortsätter veckan som sig bör med sovmorgon, långkaffe, vänner, promenader, träning och bok...
Det är väldigt skönt. Föregående bok Tisdagsklubben av Anna Fredriksson, var en bra bok. I trevlighetsgenren men på sitt sätt tänkvärd. Nu en bok om adhd, föräldraskap och skuld: Ingen familj är en ö. 
Behöver varva genre, från tungt till lätt, dokumentär till roman...för att inte fastna i stämningen liksom.
 
Förresten.
Allt är klart nu, och på riktigt...
Boende till min älskade unge i stora staden. Det är kul, spännande, pirrigt och också hemskt jobbigt. Det är en process, helt klart. Och kommer att vara det ett tag...Så är livet, helt enkelt. Det är inte så mycket hon som ska lära sig leva utan mig, utan mer jag som ska lära mig leva utan henne. Tuff skit.
Det är dock några veckor kvar, tack och lov. Jag suger på karamellen....!
 
❤️

Suger på karamellen.

0 Läs mer >>
 
Semester.
Ett skönt ord. 
Två dagar snart till ända, men många kvarstår.
Lagom sovmorgon, långfrukost, träning, samtal och dejter med vänner....en god inledning.
Önskar att det kan få va lite lugnt och behagligt nu ett tag, bara lite, för att få putsa pälsen och komma igen liksom.
 
Idag har jag tränat, druckit mycket kaffe...
spelat Fia med knuff och klippt mig.
Träffat en god vän, lagat mat och njutit av Gregory Porters nya platta. Och inte minst- tittat på Allsång på Skansen där jag blir lite barnsligt lycklig. Tycker om lite klämkäckhet ibland, att få sjunga med från soffan. Mr Barnaby i Morden i midsomer har jag också sett.
Låter som en rätt ok semesterdag ändå väl:-)?
 
Kram ❤️

Rätt ok ändå.

0 Läs mer >>
 
Ofta är jag en tydlig människa, vill jag tro.
Med vad jag vill, tycker och tänker.
Och jag brukar vara bra på att lyssna in, fånga upp och se. Om nåt skaver liksom.
I min profession måste jag vara tydlig för att kunna coacha, för att människor ska bli medvetna om hur de handlar och hur handlandet påverkar andra runtomkring. 
Jag får ofta höra att jag är tydlig, och att jag kan framföra mindre roliga saker på ett juste sätt.
Profession och vardagsverklighet behöver ju inte gå hand i hand, vi har olika roller hemma och på jobbet såklart.
 
Men ändå.
I vardagsverkligheten blir jag påmind om att det haltar. Att inlyssnandet och lyhördheten, kommunikationen inte är lika enkel. Och det är svårt med tydlighet. Frustrerande att inte få lika rak kommunikation på andra plan. Som om känsligheten och variationerna är så mycket större utanför arbetet trots att jag möter många, minst sagt och bokstavligt talat, trasiga människor. 
 
Så gott jag kan, det är så jag kan göra.
Good enough får liksom duga, eftersom ingen fullkomlighet finns. 
Det kan jag konstatera, att kommunikation är svårt. En konst. En ständigt pågående process där lärandet sker kontinuerligt - om viljan finns att lära. 
 
❤️

I vardagsverkligheten...

0 Läs mer >>
 
 
 
 
En fantastiskt  skön midsommarafton upplevde jag igår.
Lugnt, skönt, otroligt varmt med god mat, god dricka, spel, prat, skratt och allvar.
Så tacksam för goda vänner, för min sambo och för att kunna gå hem efter 12 i tropisk värme....!
Kommer inte ihåg någon midsommar med SÅ fint väder....?
 
Trots mörka, tråkiga moln finns det alltid saker att vara glad och tacksam över.
Fina vänner som betyder så mycket, att kunna njuta av livets goda i smått och stort.
Kunna unna sig det goda emellanåt, sitta ute i solen och läsa en bok.
Ta en kopp kaffe, dricka den långsamt och tänka på hur god varje klunk är.
Blommor, växtlighet, friska föräldrar, fina ungar....
Och att gå barfota. Bara det!
 
Hoppas ni har en skön midsommardag, och får chans att vila ♥
 
Kram Joey
 
 

Tacksam.

0 Läs mer >>
 
 
 
Pre-midsommarkvällen igår var den bästa på länge. Grillat, varm sommarkväll och så sång, musik med nostalgi från Spotify, dans och en uppvisning av Dante o Frida a la värsta showbiz....haha:-), helt ljuvligt! Fina vännen och killarnas ömma moder var ju med och förgyllde livet...vardagsglitter när jag som bäst behövde det❤️
 
Idag är det alltså midsommarafton.
Tog en kaffe tidigt för att snacka lite med min unge innan färd mot gbg o Springsteen...tror hon får det magiskt....!
Lade mig en sväng efter hej då, kollade på Outlander m mannen - en jäkligt bra netflix-serie.
 
Snart dags för färd mot goda vänner för midsommarfirande i lugn och ro. Ser fram emot det, mot goda vänners lag och god mat.
 
Hoppas ni alla får det fint idag, lugnt, behagligt, roligt eller galet - allt efter önskemål!
 
kram Johanna❤️
 

Vardagsglitter.

0 Läs mer >>
 
Jag hoppas så att alla i sjukvården får en dräglig sommar. 
Där en hinner det lilla extra.
Kanske titta till patienten en extra gång, sitta på sängkanten en stund, visa att en kan lyssna.
Ha tiden att också kunna skoja, tala allvar, prata med kollegor, reflektera...
Det önskar jag alla.
Både personal och patienter.
Det behövs så lite för att förgylla den där dagen som patient. En extra klapp, ett leende...
Ändå är det ibland svårt att ens hinna med det.
Det borde inte vara så.
Det borde finnas tid för god planering, tydlig information, för att få delaktiga patienter och närstående. 
Det borde vara lätt att få sjuksköterskor att jobba med det finaste jobbet en kan ha...
Att få jobba under ovanstående premisser då tid finns, då är nog sjuksköterska det roligaste och mest betydelsefulla arbetet en kan ha.
Men bara då.
När en känner sig tillräcklig.
En typ ganska viktig känsla för att uppleva att insatsen en gör - gör skillnad för varje individ.
 
❤️
 

Det borde vara.

0 Läs mer >>
 
 
I väntan på god vän sitter jag här, på en parkbänk. Tittar på folk, njuter sol och är glad över påsen med böcker som hängde på mitt skåp idag. Så väldigt uppskattat, och inga av de har jag läst - tjoho!
 
Var hemma en sväng mellan jobb och efter-jobb-mys och såg att första tidningen på min prenumeration av Tara kommit. Hann bläddra lite i den, ni vet...den känslan av nytt, oöppnat nummer med många reportage...det var längesen och kanske därför extra flärdfullt.
Läste lite om Niklas Wahlgrens resa, genom separationer och offer-kofta, hans beslut att lägga det bakom sig. Ibland en viktig påminnelse när en fastnar, som i en dy och blir till hälften neddragen. Arg, ledsen och sur kan en ju bli- bör bli emellanåt- men inte fastna i känslan. 
Starka kvinnor står det om, som rest sig efter förluster av relationer, intressanta reportage.
 
 En fin kväll blev det, med givande samtal.
Vänner är väldigt gott, glädjande och värmande att omge sig med❤️
 
Kram Joey

så uppskattat!

0 Läs mer >>
 
Att livet inte alltid går som på räls, är väl bekant för de flesta.
Något jag och min kollega säger nästan varje dag: "alltid är det något"- och det är det faktiskt.
Även om livet i stort är bra, jobbet är kul och känns utmananade, vännerna är flera och så där fantastiska så att en knappt kan önska sig bättre, hälsan finns, de nära relationerna är stabila...så är det oftast ändå nåt som gnager. Det kan vara av många olika art, det där som gnager, det kan vara en tanke som inte vill släppa taget, eller något fysiskt hinder på nåt sätt som gör att saker hänger upp sig, det kan vara besked om någon nära och kär som blivit sjuk, någon som varit med om en olycka, någon som mår kass av olika anledningar.
 
Livet drabbar, i olika grad och i olika perioder men det drabbar.
Ibland är en bättre rustad för drabbning, ibland sämre där fjärilarna i magen inte vill sluta studsa runt eller där hjärnan inte kan stänga av ens för en sekund. Men på nåt sätt kommer en igenom, på nåt sätt lär en sig alltid något - litet eller stort om det som just hänt och hur en ska göra om det händer igen. Oftast, inte alltid, kommer det en liten lärdom på köpet. Då är det i alla fall mödan värt, på nåt sätt.
 
Joey

Mödan värt.

3 Läs mer >>
 
Ibland vill en visa många sidor, 
ibland inte ens ett blad.
Det beror lite på hur det känns, hur det faller sig och påverkar olika delar av en själv. 
Ibland går det att va samlad, hålla ihop och streta på. 
Ta itu med det efteråt, på träningen eller promenaden oftast. 
Eller, gubevars, i ett mindre charmigt utbrott över de som förtjänar det minst.
Ibland pyser det över ändå, innan steget gått utanför det professionella. 
Eller utanför någon s.k. lämplighetszon, vad det nu är och vem som anger reglerna.
Mer eller mindre pk kan det väl va, möjligen.
 
Promenad, en god och mysig middag med dottern är bra botemedel. 
Serier på tv var ikväll rätt bra (Netflix) och att ta mig tid att fundera, dessutom. 
Hoppas natten kan ge mig en god vila, kloka tankar och lite annat smått och gott!
 
Kram Joey ❤️

Ibland.

0 Läs mer >>
 
Ibland är träning av olika slag som bästa medicinen.
Mot rastlöshet och myrkryp i benen, mot oro, ångest och svarta tankar.
För kroppens och själens verkliga väl och ve, kommer motionen och rörelsen tillbaka i form av välmående och lugn- och rokänsla. 
För min del blir det väldigt tydligt, och att mina lungor mår bättre är en fantastisk bonus som säkert beror lika mycket på motionen som på lugn-och rokänslan.
 
Jazzlistan idag på långpromenaden, svetten rann och hjärnan återhämtade sig efter sina påslag under dagen. 
 
För mig är det ta mig tusan riktigt effektivt.
Motion och musik, bokstäver i bokform...
Det blir nog mycket sånt denna höst:-)!!
 
Kramar ❤️

Bästa medicinen.

0 Läs mer >>
 
 
 
Extralång helg, tre dagars ledigt. 
Tränat, läst ut en väldigt bra bok och påbörjat en ny.
Haft alla barn, bonusar som äkta, på härlig middag. Mycket prat om livet små och stora vindlingar. Gott att få vara en del av detta!
Varit ute o gått, varit på fest. Trädgårdsfest med kollegor. 
Kronobergs slottsruin med mannen. Suttit i solen och käkat lunch. Och ostkaka. 
Suttit i solen i vårt lilla paradis.
 
Nu är det söndagkväll, helgen har gått så fort.
Imorgon är det arbete igen, och lite nedräkning till semester minsann...
 
Helst av allt skulle jag dock vilja stoppa tiden.
Bara lite. 
 
❤️
 
 

Stoppa tiden.