0 Läs mer >>


Efter hårt tankemässigt arbete idag blev en promenad hem, grillade fläskfilé och satt på balkongen med bästaste älskelsen en god avslutning på dagen.
Underbart med solen som värmer när man är ute.
Satt på balkongen och insöp den en stund...underbart verkligen!
Just idag behövde jag den.

Vissa dagar funderar jag över min förmåga att uttrycka mig, att vara tydlig med fast hand men med hjärta.
Är jag uppgiften mogen?
Försöker arbeta med min tydlighet, med mina uttryck och förmåga att leda, coacha och tipsa i det jag ser kan förbättras, förändras för att underlätta.
Jag hoppas jag lyckas.
Är trött efter dagen, känner mig trots allt ganska nöjd eftersom det kändes som att jag nådde fram, budskapet landade utan att slå av nåt på vägen. Kanske föddes ett litet jävlar-anamma....? En känsla av att joop, jag fixar detta, snart så går det!

Vet att mitt tålamod verkligen kan vara uselt.
Jag menar verkligen uselt. Fråga min kära dotter om ni vill ha exempel:-)
Försöker jobba på det också, att inte bryta ihop vid storshopping och sånt...brukar funka bara kaffet intas i lagom dos samt lite mat därtill.
Men jag vet, jag borde stå i skamvrån emellanåt för att jag suger i ämnet.
Det är väl rätt skumt ändå, att jag i mitt jobb kan ha ett oerhört tålamod men på hemmafronten va typ tvärtom....? Förlåt min gumma...och tack för att du står ut!!
I mitt nästa liv ska jag vara en jävel på ämnet tålamod! (jag börjar öva redan nu så kanske jag lyckas...?)

Kollat in bilder, lite blogg, ett program på TV om en hjärtsjuk härlig flicka något äldre än Fridis. Hennes resa i livet med transplantation. Perspektiv ger det. En känsla av hopp. Och ett himla jävlar-anamma.
Läst Fridis blogg också.
Om vad vi som föräldrar skulle sagt ifall hennes fröknar skulle ringa och säga att Frida har svurit i skolan.
Enligt henne skulle vi skratta...
Och tja, jag vet inte riktigt vad jag skulle säga.
Särskilt upprörd skulle jag i alla fall inte bli, det har hon alldeles rätt i.
Det gäller bara att svära med finess:-)!

God natt till er.
Johanna

God avslutning

2 Läs mer >>


Alicante



Soligt sthlm


Världens vackraste symfoni börjar med en enda ton.
Fast det är klart, till och med medan du skriver världens vackraste symfoni kan det forfarande kännas som om du knuffar skit i en uppförsbacke.
Och även om du rör dig framåt på din livsresa, känns det ibland som om du vill stanna världen och hoppa av.

Du kommer att begå misstag och du kommer att göra bort dig totalt - det gör vi alla,
Det ingår helt enkelt.
Elaka människor med fula tänder och tättsittande ögon kommer att skratta åt dina tabbar.
Det ingår det också.

Låt inte ilska, frustration och pinsamheter sätta käppar i hjulet för dig.
Om du måste, doppa då huvudet i iskallt vatten för att skingra dimmorna i skallen.
Sätt upp ett mål för dig och tänk på hur bra du kommer att må om du verkligen uppnår det.
Slösa inte värdefull tid och energi på att se bakåt och lyssna inte på olyckskorpar.
Du snubblar bara på dina egna fötter.

Dra fördel av lediga stunder för att utvärdera din strategi på nytt.
Ibland måste man ändra flygrutten för att undvika hårt väder.
Ta sen ett djupt andetag och börja om  - igen och igen och igen - tills du klarar det.
Och det gör du.

Om du bara paddlar på, kommer till slut den våg som för dig hela vägen in till stranden.
Du kommer att hitta din heliga Graal.
När det inträffar kommer du att få höra ett öronbedövande jubel från himmelska härskaror
och du kommer att omges av hängivna beundrare.

Fast du kan också lugnt sitta ner och njuta av framgången över en kopp te.
Bäst av allt är att du kan känna den stilla tillfredssställelsen av att ha varit trogen din övertygelse.
För då är du en av dessa sällsynta människor som verkligen håller fast vid sina drömmar.

Du kommer att vara den som har modet att söka upp sånt som rör vid ditt hjärta och din själv.
Och när stora och små motståndsstyrkor försöker sabotera med lömsak utmaningar kommer du att lugnt och tydligt kunna svara de,:

Kom an då!!!

Bradley Trevor Greive

Din Heliga Graal

0 Läs mer >>
 ♥

Tänk för 11 år sen när du låg bredvid mig, nyfödd, alldeles mörkhårig, liten och söt som sockerbit.
Lite gulligt luden på dina små miniöron var du, och herregud vilken kärlek jag kände för dig!!!
Den kärleken föddes samma dag jag visste att du låg i min mage.
Och den är så himla stark, som någon kärlek kan vara.
Det gör ont i hjärtat.

Ingenting får hända dig, du vet att jag är den där tigrinnan eller lejonmamman jag pratat om många gånger.
Det är så jag känner. Att jag i allt vill skydda dig, så mycket som jag nu kan.
Att jag skulle kunna göra vad som helst för att skydda dig mot hemskheter i världen.
Men jag vet också att jag som mamma måste släppa tyglarna, jag måste låta dig flyga själv och pröva dina vingar.
Du måste själv gå vägen, jag kan gå bredvid och sträcka ut min hand när du behöver.
Men du måste själv gå, finna din egen väg i livet.

Du börjar bli en stor tjej.
En underbar och härlig, vacker och klok tjej.
Som jag älskar så galet mycket.
Om du visste vad jag känner, om du kunde se hur jag känner -då skulle du antagligen bränna dig♥.

Tack för att du finns, min älskade dotter.
Du är en riktig sol och jag älskar dig så!

Puss
Mamma

Älskade dotter

0 Läs mer >>






Vaknade runt halv 6 men insåg att det faktiskt var lördag....!
Härligt att blunda igen och slumra lite till och från till strax efter 7, hämta tidningen och en kopp kaffe för att läsa och njuta första kaffet i sängen.
Långdusch, omelett med parmaskinka och ost serverad på älskelsens säng, mysig pratstund och skön morgon.
Tog mig en promenad i ett litet blåsigt väder till stan, handlade äntligen blommor till balkongen nu när den blivit nymålad och det liksom är lönt. Mysigt!
Nu blir det helt klart roligare att gå ut där:-)

Om en stund är det dags för lite käk på Akropolis med paranteserna, ska bli mysigt.
Vi firar lite moders dag idag, eftersom det är full rulle med dansuppvisning i morgon från halv 10 på dagen.
Tack lilla mamma för att du finns!
Tack för att du ställer upp och är världens bästa mormor!
Utan dig och pappsen hade livet varit betydligt svårare, ni är guld värda♥!

Drömt arbetsmodell i natt...bearbetar lite saker i mitt huvud, som ska ta form och mynna ut i, förhoppningsvis, något klokt tilll slut. Spännande med idéer som poppar upp efter många samtal med min Pärla, där jag vänder och vrider på problem som förhoppningsvis ska bli lösningar. Tack för inspirationen min älsk!

Tänker på hans dag idag, där de busar med en polare som ska gifta sig.
Verkar farligt att gifta sig....:-) Hoppas han blir nöjd och glad när han vant sig vid sin läderutstyrsel!!

Kram och god Lördag!

Johanna

Nymålat & Omelett

0 Läs mer >>

Idag hade målaren tagit bort allt papper från golven...så när jag kom hem vid 5 städade jag som en besatt och sjöng med dammtrasan, dammsugaren och svabben....nu är det rent och doftar gott i min lägenhet...Oh la la, så skönt!!! Så, välkommen fredag.

Mycket denna dag med mycket samtal, reflektioner, tankar om utveckling av studenttänk...lunch med min kärlek på jobbet, lite handledning i praktiska göromål...en bra och kreativ dag!
På nåt sätt får jag energi när det varit full speta, i alla fall för en stund som resulterade i ett rent hem.
Chili con carne är på spisen, älskelsen i duschen och snart är det mat och fredagsmys som gäller.
Bara hon och jag.
Inte alls tokigt♥!!!!

Gårdagen var också en aktiv dag på universitetet, och på kvällen underbart god mat på Piazzo Teatro. Mycket gott, serviceminded personal och gott vin...jag säger bara det att deras chokladfondant går inte av för hackor. Jisses vad gott! Fick ligga på rygg när jag skulle sova på grund av all mat:-)

Tända ljus, mat och min dotters sällskap...
God spis på er!

Johanna



Rent, gott och fre...

0 Läs mer >>


För en sisådär en 15-20 år sen var jag en ganska pedantiskt människa.
Jag strök allt. Jag menar verkligen - allt. Även trosor.
Och manglade. Och alltså dänkte dukar före, och manglade alla dukar och lakan och större handdukar.
Jag gjorde ättiksgurka, la in rödbetor, bakade allt mitt bröd, vek ihop alla filtar, puffade kuddar som någon nuddat vid, vek ihop tidningar och lade undan de.
Var sak på sin plats.
Mycket mattskakning, piskning av demsamma, dammsugning, torkning och svabbning. Typ ofta.
Fönsterputs och gardinupphängningar som skulle bytas regelbundet.
Jag bakade alla kakor själv, gjorde all mat från scratch. Väldigt sällan köpte jag halvfabrikat.
Och kanske mest för att det liksom bara skulle vara så.
Jag tänkte nog inte ens, jag bara gjorde.
Och jag blev oerhört irriterad om någon bröt min ordning.
Hu, för saker på fel plats, gruskorn i hallen eller smulor på köksgolvet!!! De städades bort så fort det gick, ibland medan jag hade gäster för att jag inte stod ut.

Sen kom det två fina bonussöner in i mitt liv.
Tanken på att jag kanske skulel behöva ändra min ordning föddes, om jag inte skulle få fullständigt nippran med en 4-åring och en 7-åring som liksom la saker lite där de stod och gick:-)
Och de lade inte ihop filtarna som jag tyckte de skulle se ut, eller puffade kuddarna efter sig.
Så en stor portion omprioritering fick ske. För min skull, och för deras skull.

Jag tycker fortfarande om ordning.
Men jag håller inte längre på att dö när det är oordning eller lite damm på tangentbordet (som nu typ).
Jag ogillar just nu att målarna har lagt ut papper på hela golvet och jag funderar på ifall de verkligen inte är klara med balkongen så att jag kan avlägsna pappret och städa??!!
Jag tycker fortfarande om när det är rent på golvet eftersom jag alltid går barfota inomhus. Vet ni hur äckligt det är att få smulor som klibbar fast under fötterna....?
Jag gillar när saker ligger i lite juste ordning och det inte ligger tidningar, lösa papper och grejer över allt.
Eller som en period när dottern lade sin tvätt lite varstans i tron om att någon magisk fe skulle komma och lägga det i tvättkorgen....eller nåt.
Men jag svimmar inte. Jag blir inte galet arg 7 ggr om dagen för att något avviker från mig ordning.

Barn får gärna asa fram miljoner grejer, och leka tills svetten sprutar.
Bakning och matlagning kan få ske och det mjölas ner och sölas ner.
Men efteråt vill jag nog gärna att det liksom fixas till. Rengörs och återfår en ordning.
Det skapar liksom lugn i mig.
Ger mig en ro inuti, och får mig att bättre koncentrera mig på viktigare saker.
Men jag erkänner att det är lättare att leva när kraven släppts på att allt inte ska ske enligt pedantens ordning, utan det finns lite frihet i ordningen.

Nä, jag kanske inte är en slarver.
Men jag kanske är en slarvig pedant....;p?

Min bil är ren, alltid nåt när jag nu inte vet om hemmet är lönt att tvätta!
Skönt!

Kram
Johanna

Från pedant till.....

0 Läs mer >>
Lite schematänk, examinationssamtal, reflektioner skrivna i studenternas USB-minnen, tandläkarbesök och så skoinköp till ett bröllop vi ska på snart....
Och frågan är...blir det roligare, liksom mer vardagsglammigt härligt att laga mat iförd högklackade svarta pjuck med fin liten rosett på?
Jag tror jag ska pröva. De behöver ju liksom kännas in lite ändå, och vem vet...kanske får maten ett stänk av lyxsmak i sig av bara min klädsel?
Värt ett försök!



Känner mig inte så glammig precis.
Är trött som en gnu, senaste veckan känns som att det gått på ren vilja.
Vardagspyssel i mängd, som för alla, känns ju inte alltid heller särskilt upphetsande eller vad tycker ni?
Men alldeles nyss i klädd stassen jag ska ha på mig på pingstafton (inköpt i New York) kände jag mig en smula lyxig så här på onsdagskvällen:-)

Ett glas vin till kycklingen jag strax ska göra får det också bli.
För att öka livskvaliteten och njuta av att jag ändå får vara med om vardagspysslet.
Att jag har ett jobb och ett hem att liksom kunna pyssla med, en tvättmaskin att tvätta i och at tmin kropp lyder när jag städar och handlar...det i sig är ju egentligen en lyx!

Japp, nu ska jag inte gnälla mer.
Nu blir det Sarah Vaughn på itunes och baconlindad kyckling med balsamicosås.
Och som sagt, ett litet glas vin.
Börjar trots allt lite senare i morgon när jag ska till universitetet.
DET är ju också en lyx!

Pussens på er <3
Johanna

Glammigt?

1 Läs mer >>


Tänk om just jag vore någon i ett annat land.
Med andra föräldrar, andra förutsättningar, annan utbildning och annat hem.
Tänk om just jag vore en flicka i Indien utan pengar på fickan och ett hem att gå hem till?
Eller en tiggare någonstans i världen, sittande på marken utan skyddsnät, mat eller hela kläder på kroppen?
Tänk om just jag vore någon som just fick ett hemskt besked, att någon nära förolyckats, eller en sjukdom drabbat en, att någon som man älskar vill lämna en. Tänk om.

Istället är jag en kvinna som har snälla och goa föräldrar som gett mig allt efter bästa förmåga (TACK!!!), jag har en utbildning jag själv valt, jag jobbar med något jag gillar och har valt att utveckla enligt det förutsättningar jag har.
Jag har lite pengar på fickan, inte mycket men jag klarar mig.
Jag har en underbar dotter, en fin lägenhet med värme och vatten, kläder att ta på mig och mat i kyl och frys.
Jag är lyckligt lottad, inga tråkiga besked har nått mig, jag lever i en vacker värld med nära och kära som finns, bryr sig och som jag älskar.
Jag har fina vänner som jag just nu träffar alltför sällan, men jag vet att ni finns och jag älskar er.

Tänk vilken tur jag har!

Kramar
Johanna

Tänk om

0 Läs mer >>


Vilken tur att jag gick ur min abstinenskoma och tog mina fötter till hjälp...
annars hade jag ju missat det här sköna?

Nu dusch efter svettig och musikfylld promenad.

God kväll.

Pussens!

Vilken tur!

0 Läs mer >>


Av Pärlanabstinens blev det typ chokladbegär...
Hur hänger det ihop?

En tröst i en chokladbit istället för en långpromenad och sug efter motion....?
Nåja, jag vet inte hur det kemiskt går till i min hjärna.
Så är fallet dock.

Tar mig istället en promenad nu, efter att chokladbegäret är stillat.
Pärlanabstinensen kanske blir en smula mer kontrollerbar av kvicka fotsteg.

Vem vet?
Jag prövar.

Pöss!

Johanna

Abstinens o begär

1 Läs mer >>

Frida i Bokhultet


Patrik och Felicia










Nöjd Porscheförare:-)



Funderar över hur barn med två olika hem känner sig dagen innan "byte" av hem.
När de packar sin väska, och vet att nu och en vecka framåt så är det nästa ställe som gäller.
Klart man vänjer sig, det tror jag, men en känsla av vemod och kanske en smula oro finns i deras små eller stora kroppar, och i deras hjärtan?

Saker man börjat prata om under veckan, gluttat på stora hemligheter och kanske mindre hemligheter och fört de fram i ljuset, lättat sitt hjärta och delat med sig av sina funderingar, skojigheter, bus och annat som hänt i veckan.
Det ska förpackas om i hjärtat för att sparas till nästa gång, när de återkommer till samma ställe.
Eller kanske de låter tankarna flyga iväg och man får inte möjlighet att fånga upp dem på samma sätt igen?
Kanske känner de en slags sorg varje gång de ska packa ihop sitt liv som antagligen ser rätt olika ut beroende på vem man är hos.
Gemensamma tankar och idéer finns oftast i de stora sakerna, men i de mindre med rutiner och annat skiljer sig nog rätt mycket. Och får så vara. Det är två vuxna individer som gått ifrån varann, med olika tankar och syn på saker. Klart att de lever olika liv.
Det vänjer sig nog också glinen vid. Tror jag.
Och anpassar sig efter, även om det kanske är olika lätt.
När de väl kommit till den andre förälderns hem, kommer hemmakänslan snabbt, invandheten i hur det är att vara där känns trygg och skön. Saker som förpackats i hjärtat, som man sist tog upp, kommer fram och delas med av igen. Livet rullar liksom på, och känns nog oftare bra.

Kanske är det lite som att vara särbo, med skillnaden då att vi som vuxna väljer det själva så klart.
En väl fungerande och behaglig lösning, där var och en har sitt hem.
Man väljer konstellationen själv, finner sig till ro snabbt när man går innanför sin dörr - hemma är liksom hemma.
Ens saker är där, doften är bekant, jag gör som jag vill (det är nog i och för sig inga större förändringar beroende på vart jag befinner mig), och är mig själv närmast på nåt sätt.
Det är därifrån jag utgår i veckorna, på helgerna går vi från två till fem personer och lever härligt och skönt organiserat Taikonliv typ:-). Det är också en omställning. I ljud, i behovet av struktur och vardagspyssel för att lösa allt som uppstår. Också något jag väljer själv och njuter av.
Det finns en tjusning i kontraster, onekligen!

Jag packar också min väska, åker någon annanstans fast med skillnaden att dit jag åker är mitt hjärta hela tiden. Jag delar inte mina hemligheter med någon annan, och behöver således inte heller förpacka det på nåt annat sätt eller vänta med det till senare.
Jag menar mer själva vemodet, att när helgen närmar sig sitt slut så känns det vemodigt att packa ner det man tidigare packat upp för att åka hem till mitt eget kryp in. Som jag trivs i, verkligen har lärt mig att vara i och må bra i - det handlar inte om det. Mer om känslan av att verkligen sakna.

Det gör ont att sakna någon.
Det gör ont att längta till någon.
Samtidigt som känslan är oerhört skön och jag är tacksam över den.
Över de djupa känslorna.
Över sårbarheten kan jag ibland bli skrämd, men utan den älskar jag inte fullt ut.
Och det gör att jag verkligen känner att jag vågar leva.
Fasaden har släppt och jag andas friare än på länge.
Jo, det gör ont när knoppar brister♥.

Love!

Johanna


Vemod

0 Läs mer >>
...är inte helt enkelt alltid, jag vet. Det är liksom lätt att säga nej först, för att det är säkrast och lättast. Jag är nog själv mer åt det hållet men försöker att aktivt arbeta mig därifrån. För att just få en stycke roligare liv. Mer möjligheter, mer ljuspunkter än problem.

Har man en del rädslor i bagaget är ett nja eller ett nej lättare väg, visst är det så-
Men när man börjar känna att marken är stadigare, lättare att vandra på så är ett ja lättare att pröva:-)
Det händer inget hemskt, inget oförutsett. Åtminstone som jag inte kan hantera.

En trygghet som är fast förankrad, känslan av att jag är helt ok och har goda känslor i mig - gör att jag vågar mer.
Känslan av att någon finns som ser mig, och gillar det som syns - det är stort. Och det är vackert.
Det gör mig ödmjuk och lycklig för livet.

Tack.

Pussens <3
Johanna


Att säga Ja