0 Läs mer >>
(null)

Om någon kakälskande person går i pension så är det bra att ha en Lisa som kan baka massor av småkakor. Som att ha en bagare ibland oss kollegor! Tänk, en hel låda FULL med kakor...shit vad lyxigt!

(null)

Det här är Maggan som nu går i pension då, efter massor av år som sjuksköterska på ortopeden. En fantastisk människa som nu får njuta lite extra av livet. Så värd det!

(null)

Och här är Lisa, som inte bara är mamma och sjuksköterska - hon är minsann också en bagerska av rang!

(null)

Köpt fika blev det att mumsa på till morgonkaffet, goda men omöjliga att klämma i sig helt. 

(null)

En överraskad Maggan.

(null)

(null)

Vi är verkligen ett fantastiskt gäng!
Uppskattar alla väldigt mycket, även de som inte kunde vara med idag. Sådana goa människor verkligen, som en kan prata, skratta och även gråta med. 
Det känns nog väldigt märkligt att gå hem ifrån det, på riktigt liksom. För att bara komma in då och då innan det är dags att lägga ner arbetet helt. Som livet är men ändå.
Kan tänka mig att det sociala är det en saknar mest. Att se varandra, prata lite i förbifarten, på lunchen eller när en gör små ärenden utmed dagen. 
En helt annan tid, helt klart.
Kanske är det skönt då, kanske en blir redo för det också en dag.

Kram❤️Joey

En helt annan tid.

0 Läs mer >>
(null)

Ännu en full-rulle-dag, vilket jag egentligen gillar. Tiden rusar fram onekligen, men när klockan ändå är sen så känns det fortfarande som att det är massor kvar av olösta trådar. Börjat nysta i många men inväntar besked om somliga, så de går liksom inte heller att lösa på studs. Imorgon är en annan dag där jag hoppas hitta änden på snöret!

(null)

En mindre promenad efter jobbet fick det bli, för att få ny energi. 
Ännu ett avsnitt av sektpodden. Kan tyckas fullständigt obegripligt att en gick med på allt, att de inte gick därifrån. Men det är just det som är normaliseringsprocessen, att det onormala blivit en så stor del av en själv att det blir som normalt. 
Obegripligt för utomstående om inte erfarenheter av liknande slag finns. Det är då lätt att döma, att säga att de som är fast i det borde gå. Bara sådär. Det som gjort processen normal är att det självförtroende och den självkänsla en hade en gång är helt under isen. Kraften att gå finns inte. Kraften att tro på sig själv är borta. 
Någonting måste till för att väcka det som var, för att locka ut det där livet som är tänkt att levas.

(null)

Det där fantastiska, jobbiga, härliga, tuffa, roliga, sorgliga, fina livet!
Som i alla fall jag önskar få leva länge, länge.

❤️
Kram Johanna 

Hoppas hitta änden på...

0 Läs mer >>
(null)

Alla dagar behöver jag någon slags rörelse efter jobbet. Idag var det ännu mer nödvändigt, då det plötsligt är lite mer gas som gäller med kort varsel. Schemaläggaren fick lägga ner arbete, dubbelkoll av mig för att se vilka läkare jag har att röra mig med på operation, och så koll på operationsväntelistan för att få in så rätt patienter som möjligt. Snurrar duktigt i huvudet, och får väl gojsa runt där under natten för nya tag imorgon då planer ska sättas i verket.

Så rörelsen idag var nödvändig för att rensa lite. Trötta ut kroppen och få syre i lungor och skalle. Passade på att gå förbi farmor Majas och farfar Tages grav, köpte vacker ros på vägen. 

(null)

Lyssnar på sektpodden.
Om knutbyförsamlingen och allt som hände bakom murarna och det som ledde till rättegång. 
Den som levt i en destruktiv relation, eller varit en del i något sammanhang där normaliseringsprocessen och manipulation förekommit vet hur det är. Efteråt. 
Att bli så sedd, förstådd, förälskad i en kortare eller längre stormande inkörsperiod gör att det är den känslan en vill åt - oavsett vad som sedan händer. Då är en fast, och strävar sedan efter den första, positiva känslan. Det är då en är beredd på att försaka det mesta, slingra sig och vända ut och in på sig för att nå dit. 
Har en inte varit nära den branten så är det nog svårt att förstå, det kan vara lätt att säga att en aldrig skulle kunna hamna i något sådant. Jag tror att de allra flesta, vid särskilda tillfällen i livet, skulle kunna hamna där. 
Det är intressant att lyssna på människor som varit i destruktiva miljöer som lyckats gå därifrån. Den styrkan det visar på är mäktig, liksom orubblig när väl något ljus om något bättre väckts. Då finns liksom ingen tanke på att backa. 

(null)

En tröttmössa kl 06:55 i morse, typ...en andrakaffe på jobbet så var jag igång!
Nu är klockan 21 och tröttmössa är på igen.
Snart dags för världens skönaste säng och en stunds läsning.

God natt!
❤️
Johanna

Liksom orubblig.

0 Läs mer >>
(null)

Så skönt med en "redig" söndag verkligen.
Lite sovmorgon, lätt träning, en promenad. En lång stund vid pianot, en tvätt att ta hand om och så resten av dagen läsning. 
Läst ut den peppande boken Pesten (eller inte).
Påminner verkligen om dagens pandemi, fast ett annat hygientänk och brist på läkemedel men också med andra restriktioner. Restriktionerna gällde mer de som blivit sjuka som liksom fick leva instängda i en del av staden. Övriga levde också under belägring och kom inte ut ur staden som vaktades med beväpnade soldater. Kanske hade de en bättre strategi som helhet, att en inte fick åka utanför sin region liksom. Men vem vet? Inte jag!

(null)

(null)

(null)

Har inte sett detta hus innan.
Hade ögonen öppna på promenaden, och såg då detta gamla hus eller uthus. Så häftigt att det får stå kvar, med alla sina minnen i väggarna. Som så ofta önskar jag att huset kunde viska, berätta vilka varit där och vad de gjort där. Hur de levde, vad de åt, hur dagarna var. Det står nog där sedan drygt 100 år tillbaka. Häftigt ändå.

(null)

Det får bli några sidor i ny bok innan sovdags.
Men först Mästarnas mästare som uppladdning inför ny arbetsvecka, efter en alltför kort helg,..den har bara sagt swish...!
Tiden går fort när en har det gott!

Kram ❤️ Johanna 

Sedan drygt hundra år...

0 Läs mer >>
(null)

En sväng på stan på morgonen, klippning hos bästa Isabella på Blanc, kaffe på uteserveringen på Askelyckan med mor och far och så tulpaninköp på torget.
Solen sken några timmar då och gav skön värme.

(null)

City är påskpyntat, som vanligt väldigt fint och stämningsfullt.

(null)

Påskpyntat lite lätt även hemma, köpte ris igår så det fick bli ett ris utanför lägenhetsdörren och ett inne. Tog fram favoritljusstaken som jag fick av min granne Mia för många år sen. Färgglad och hög, som gör mig glad! Mer än så blir det inte. Förmodligen åker vi till stugan nästa helg, så mesta av påsken tillbringas på landet.
Tänkte försöka skriva lite då, komma in i mitt andra manus mer.

(null)

(null)

Massage och hårtvätt...kan vara nåt av det skönaste som finns...!
En bra start på dagen, onekligen.
Tog en långpromenad innan regnet, börjat lyssna på Sektpodden. Intressant onekligen, där de bland annat pratar om normaliseringsprocessen som föranleder att en blir fast - i såväl en destruktiv relation som i en sektliknande rörelse. Perfekt att lyssna på vid promenad. Hann med två avsnitt idag, och kan rekommendera den. En av programledarna är Emma Gembäck som pratar mycket om sin tid som pastor i Knutbysekten, vägen dit, i och därifrån. 

Nu ösregnar det, Lakers förlorar men det är trots det, lördag. Lite trötta idag efter härlig AW igår. Lite hämtmat och Let’s dance får det nog bli sen!

Kram ❤️ Johanna

Bra start på dagen.

0 Läs mer >>

ikväll blev det trädgårdshäng med kollektivet, Åsa, Peter, Cava och vi. Trerätters där gourmanden Peter stod för för- och huvudrätt som var magiska, och jag stod för desserten.
En lyxafterwork onekligen!
 
 
Råraka till förrätt, Biff Rydberg med pepparrotskräm till huvudrätt och sen en äppeldessert med kokade äppel i vatten, socker, kanel , crunch i ugn av smör, vetemjöl, havregryn och kardemumma och så topping av philadelfiaost, grädde, citron och florsocker. Väldigt fräsch faktiskt!
 
 
 
 
Det var en bra avslutning på arbetsveckan, som återigen inneburit tvära kast, från broms till lite mer fart men ändå inte på det viset vi helst vill. Så många saker som i sig skapar dominoeffekter...
längtar efter fullt ös där vi verkligen har flyt på alla håll, så att vi kan göra patienter nöjda!

 
Att omfamnas i kollektivet (som jag kallar det fastän det kan gå två månader innan Åsa och jag ses) i härlig vårvinterkväll var en lisa för själen. Som en energiboost. 

 
Det gäller att ta in vädret av idag, då det väl vänder igen. 
Ska bli regn och rusk och till och med snö.
Det är lätt att vänja sig vid vackert väder...! Livet känns så mycket enklare, liksom vackrare i sin helhet. 
I dessa tider blir det ju skönare bara för att umgänget till 99% sker utomhus, det är liksom fint att inte behöva ha hela garderoben på sig ju. Men, det går ju det med. Är alternativet att inte träffas så är det garderob på, hundra dagar i veckan!
 
fredagkväll. Och jag är trött, efter jobbvecka, mat och vin. Längtar efter frisörbesök i morgon bitti. Kanske en tur på torget, och sedan lite pynt av påskris. En längre promenad, kanske en stund vid pianot. En oplanerad lördag!
 
kram ❤️ Johanna 

Hundra dagar i veckan...

0 Läs mer >>
(null)

Nu är alla i vårt "Fab fem five"-gäng fyllda femtio. Så där mitt i livet.
Idag är det Cornelias tur, eller Connie som vi kallar henne. Eller Conny. En kvinna som varit min goda vän i många år, i vått och torrt, i sjukdom och hälsa, gråt och skratt. Så tacksam för det. Hon är värd en fantastisk dag, denna människa!!

(null)

Jobbat ihop med kollegan Malin idag, sån skillnad att vara där ihop. Det funkar att jobba hemma men kul är det inte. 

(null)

Tänker mig snart ha ny färg i vardagsrummet. 
Det är för ljust, för omysigt och jag vill ha det murrigt, inbjudande och omfamnande.
Jag vet vilken som är min favorit, men vill gärna höra vad ni tänker?

(null)

(null)

Tänker att hur vi än väljer så blir det inte för mörkt eftersom ljusinsläppet är stort från både vardagsrummet men också från angränsande rum.

(null)

(null)

Firar in våren idag, i ljusa kläder.
Tog en glass med bonussvärdottern efter jobbet, tog en liten sällskapsrunda med henne innan hon skulle cykla hemåt.
Gäller att njuta av solen nu, så länge det varar för denna gång!

Kram ❤️ Johanna

Murrigt, inbjudande o...

0 Läs mer >>
(null)

Så högtidligt det kändes, att idag träffa vännen Suz på café. Inomhus. Liksom ta en bricka med godsaker och sitta ner inomhus. I värmen ...så längesen, och så efterlängtat!
Tiden for iväg, vi gick först då de vänligt sa att de skulle gå hem, de som jobbade...
Som det behövdes för själ och hjärta, att lyssna och bli lyssnad på. Att få känna lite normalitet i allt det onormala, på nåt sätt. 
De små, enkla och vardagliga sakerna längtar jag mest efter. Cafébesök, restaurangbesök, bio...att ha hemmafest, afterwork, dansa barfota i köket till höööööög musik....
Det som får en att älska livet ännu lite till!
Det var en bra dag.

(null)

Suttit hemma och jobbat, ringt mycket så har pratat så jag till slut blev trött på min egen röst...
Lyssnat på nya singeln med Rigmor, så finstämd och bra. Älskar hennes lätta, lena, dansande och lekande röst. Som bomull.

(null)

Blev för många år sedan kallad näbbgädda, i ett jobbsammanhang. Hen som kläckte ur sig det ångrade nog sig senare, för vi fann en respekt för varandra och det funkade fint när vi möttes och skulle arbeta mot samma mål.

Vet att jag kan uppfattas som hård, lite vass emellanåt, har nog en ganska stark moralisk kompass i mig som avskyr orättvisor som drabbar den "lilla" människan eller vad jag ska säga. Den som behöver hjälp och upprättelse, som är beroende av mig eller andra vill jag stå upp för, kämpa för  - och då kan det brinna i huvudet. Eller i bröstet. 
Kanske är det bra, att vilja just det.
Men att trampa på lite för hårt kan vara minde bra. Något jag arbetat med länge, att säga ifrån men att göra det på ett bättre sätt. Försöka tänka på hur det ska landa, inte bara på hur det ska sägas. Inte lätt, inte lätt alls.
Men för att bli bättre behöver en ju också träna på just det, att säga det obekväma, taggiga. Funderar över hur kristallklart och knivskarpt något kan sägas utan att bli en smula obekvämt...?
Det beror väl antagligen rätt mycket på vem det är som är mottagare av budskapet och vad det är som ska tas emot. Hur skavigt det är, tänker jag.

Vi har ett liv att öva på.
Förhoppningsvis blir en för varje dag och tillfälle en smula skickligare ändå.

❤️
Johanna 

Som får en att älska ...

0 Läs mer >>

(null)

Ibland hamnar vi på bild ihop, mannen och jag. 
Min fina man, som allt är så enkelt med.
Som ger mig utrymme, massor av kärlek, låter mig vara den jag är. 
Som lyssnar på mig, stöttar och reflekterar, är mitt bollplank mitt i många tankar.

(null)

Går tillbaka hit.
Till värme, lugn och ro. En bättre lördag.
Att landa i det, få ny energi och större perspektiv behövs. Ladda om och ta nya tag. 

(null)

❤️
/Joey


Ladda om.

0 Läs mer >>
(null)

På vår utedag igår hälsade vi också på hos äldsta bonusdotterns svärföräldrars hus, där det är många hästar. Kul att se dessa vackra bestar (!) som låter som ett gäng mammutar när de springer. Mulen får en klappa med tvåhandsfattning...så stora!

(null)

Patrik, Fanny och Victoria (Fannys svärmor) och så hunden Simba. 

(null)

En stund i fina Linnéparken hann vi med innan gårdagens långdag. Leia provade alla små skalbaggar, larver och småhusbesök medan lillebror sov gott i vagnen. 

(null)

Efter många timmar utomhus blev jag till slut lite kall. En lång, supervarm dusch fick det bli, innan tröttheten kom. All frisk luft gör en härligt trött, så det blev inte många sidor i boken innan jag slocknade.
 
(null)

Från utedag till en arbetsdag inomhus idag. 
Tur att det fortfarande var ljust och skönt när jag gick därifrån strax före fem. Så skönt att ta en långpromenad och insupa ljus och frisk luft. Älskar ljuset!
Ett litet styrkepass efter promenaden, kommer nog få träningsvärk i min mage imorgon. 

Rester från gårdagens kräftpaj och ett par knäckebröd fick det bli till middag. 
Samtal om dagen, tankar om nya sjukhuset och förslag som finns. Hjärntrötthet av tokiga, ogenomtänkta idéer där en idé är att göra ett betydligt mindre sjukhus, med färre vårdplatser trots att det 2028 beräknas finnas 40% fler 80-åringar...mer om det i annat inlägg. Blir, som ni nog förstår, otroligt irriterad bara av tankarna på det.

Slutar framför Husdrömmar, idag om en udda idé om ett tiny-hus med kreativa lösningar.

Kram och go’kväll!
❤️ Johanna

Skalbaggar, larver oc...

0 Läs mer >>
(null)

Fick sådan livsenergi av förmiddagen. 
Satte oss i min lilla röda pärla med människopärlan och fikaryggsäck, medan Göran och lilla Frida åkte i bilen bakom. Genom kuperat landskap på lite tjälsliriga vägar med glittrande solstänk genom skogen, så for vi till Singoallas grotta - mitt i skogen.
En kortare promenad på lite oländig stig med stenar och rötter, och klart sluttande sidor mot sjön. Otroligt vackert och skönt att vara ute i vårvintern. 
 
(null)

(null)

(null)

(null)

Tog oss en sväng till Lidsjö och hälsade på min äldsta bonusdotter och hennes svärisar. På hästlandet verkligen. Väldigt rofyllt och idylliskt, kul att se dessa stora pållar!

(null)

(null)

Så ljuvligt för själen. 
Sådana kontraster mot igår, då vi såg dokumentären Hör min röst på svtplay. En Journalist, född och uppvuxen i Iran som sedan några år bor i New York på grund av hotbilden mot sig. En stark, modig kvinna som hela tiden vänt sig mot påbudet att alla kvinnor ska täcka sitt huvud. Hon vill vara fri, bestämma själv och har många med sig - både kvinnor och män. Människor som arbetar emot påbudet och satsar sina liv på att regimen måste störtas, för att folket ska bli fria. Den drabbade så hårt, som ett slag i bröstet. Tårarna rann, av sorg för de straff de fick, för de liv som tog slut. Och en ilska över att män, religion, ska bestämma över kvinnor! 
En viktig dokumentär, ut många perspektiv. För kampen, modet att protestera och för det grundläggande med människors lika värde. 

Och här satt jag på en höjd, i mossan.
Med mitt kaffe.
Och bara njöt.

❤️
Joey



Och här satt jag på e...

0 Läs mer >>
(null)

Vaknade tidigt, utvilad.
Låg kvar och läste DN, innan ett styrkepass. 
Skön start på dagen, efter macka och kaffe.
Andrakaffet smakade otroligt bra efter träningen. Boken Snöstorm fångar även den. Haft turen att ha bra böcker i händerna ett tag. Finns så många bra, att jag önskar att livet vore dubbelt så långt - så jag hann läsa alla jag ville!

(null)

Träningslokalen funkar fint.
Rymlig och så ligger den i ena änden av lägenheten så det går att träna ostört. Gillar nästan hemmaträning bättre än gymmet, att få vara ifred och kunna testa nya övningar utan att känna sig påtittad. Finns poänger med somligt i denna tid. 
Detta är en av dem få.
(null)

Vill uppmuntra till att lyssna på ett viktigt avsnitt, med Brita & Parisa. 
De pratar bland annat om hur det är att gå hem efter en kväll hos vänner, på stan eller bara när en varit ute och gått. Som kvinna gör en sig beredd på eventuella obegagligheter. Hur de flesta av oss liksom förbereder oss, håller en nyckel mellan fingrarna, låtsas- eller på-riktigt-pratar med någon för att skrämma, avleda. Har larm i fickan.
Tips till män, killar när ni ser en kvinna, tjej på gatan. Gå inte bakom, gå antingen framför eller gå över på andra sidan gatan. Prata gärna i din telefon med en polare eller din älskling, för då utgör ni ett mindre hot. 
Och framför allt, stå upp för kvinnor, tjejer, när era polare eller män i närheten beter sig. När de säger eller gör osköna saker där ni ser att tjejen blir obekväm. Håll inte varandra om ryggen, utan backa upp kvinnan.
Och - säg inte "alla män gör inte", eller "jag skulle aldrig". Det vet vi, och det är ju inte ni som är problemet. Förminska inte problemet genom att säga så, utan tro på oss när vi talar om hur vi upplever det och hur vi vill att ni ska vara omkring oss.
Sånt här borde det talas om på sexualkunskapen eller vad det kan heta. 
Hur vi hjälper varandra, skyddar varandra och vad samtycke innebär. Att gå igenom könets olika namn och funktioner, hur en trär på en kondom...det kan en lära sig på en kvart. Det som är riktigt viktigt kan ibland ta en hel livstid att lära, så börja där - tidigt.

(null)

Nu ska jag klä på mig ut- och - gå-kläder och dra på en podd på P3ID om Kim Jong Un. 
Tvära kast gillar jag.
Precis sätt en konsert på Zara Larsson som hon gjorde på internationella kvinnodagen - otroligt begåvad, musikalisk och cool kvinna. En sån pipa hon har!

Ha en fin lördag!
Var rädda om er.

Kramen ❤️ Joey

Så börja där.

0 Läs mer >>
(null)

Tog vara på dagen, med en liten promenad efter jobb och en stund på en parkbänk.
Precis här, framför sjön. 
Solen värmde verkligen där i lä, i skydd från lite isande vind. Satt där och blundade en stund och bara njöt. 
Så otroligt skönt, med hopp om vår. 
Hopp om att kunna sitta ute med vänner och familj och grilla, dricka gott och bara vara ihop. Tillsammans - vilket ord! Vilken dröm!

Pratade med brorsan idag, att vi förhoppningsvis kan ses i maj när vi mest klena blivit vaccinerade. Mamma och pappa har inte honom sen i juli då han var nere från Stockholm några dagar, och vi har inte sett honom sedan augusti. Då var mannen och jag uppe hos honom, njöt av fantastisk sommar och vacker huvudstad. 

(null)

Började läsa ny bok idag, som också verkar riktigt bra. Att läsa i solen är det bästa jag vet! 

(null)

Även ikväll blev det digital träff med ett gäng människor, och för dagen trerätters meny.
Tekniken funkar väl sådär, onekligen ganska humoristiskt när någon ska leda det hela och några glömt att stänga av mikrofonerna. Kan bli lite galet när det fälls mindre smickrande kommentarer...teknik är fantastisk men också lite crazy ibland:-)

(null)

Nu hoppas jag också att något ska hända med min kropp. Började nämligen med b12-injektioner igår för att se om min värk kan vika hädan. Det hade verkligen varit fantastiskt om det kunde hjälpa, om än bara så lite.
Det tar tydligen oftast sex veckor innan effekt ses. Hyser försiktigt hopp.

Önskar er en skön fredagkväll!

Kram ❤️ Johanna

Hyser försiktigt hopp...

0 Läs mer >>
(null)

Ikväll var det dags för ny digital AW med vännerna Sven och Annika. Fick bli räkmacka även denna gång, men idag köpte jag från Askelyckan. Också väldigt goda! Fick bli varsin kokostosca till dessert, som även de var väldigt goda.

(null)

Vilket år egentligen. När hade en annars kommit på det här med digitala afterworks? 
Tekniken har onekligen varit en räddning på många sätt, för att få något slags socialt liv med andra, som en inte bor med. 
Ändå fint att ses så, när en inte kan ses IRL. 
Allt digitalt och utomhusdejter är bättre än inget. 
Har fått social abstinens, av att ha jobbat hemma varannan dag, käkat för mig själv oftast och druckit kaffe vid datorn. Känner mig lite utarmad, så att sitta mitt emot våra fina vänner och åtminstone SE dem var en fröjd!

(null)

Läser nyheter om ömsom Astra Zenecas vaccin, nya rapporter och fördröjning av vaccinering igen. Samtidigt hör jag om uppgång i hela Sverige av nya fall av covid. Låt det backa...det räcker nu.
Är så utled, så sorgsen över allt elände, sjukdom och död i virushelvetets spår - precis som alla andra. Om precis alla förstod faran med det, om precis alla var lite mer försiktiga, lite mindre sociala så kanske det kunde stävjas och inte blomma upp igen. 
Det räcker verkligen nu.

Tänk när det rapporteras ut att nu, nu kan vi ses igen. Nu är flertalet av befolkningen vaccinerade och skyddet är så bra att restriktioner inte längre behövs. 
Det kommer nog kännas som att ett världskrig tar slut. Då, när världen, livet öppnar sig igen.
Då är det värt att sjunga ut, dansa ut på gatorna och fira livet!
Tills dess får vi fira livet ändå, lite då och då.
Utomhus, eller inomhus med våra närmaste och digitalt - för att upprätthålla vänskapen, samtalen och det som gör livet så speciellt: kärleken till andra människor.

Omfamning!
❤️
/Joey

Dansa ut på gatorna!

0 Läs mer >>
(null)

Den musikgrupp, eller trio (som blev kvartett) som jag var en del av under många år, hette först Aprilväder. Det skulle anspela på ombytlighet, tvära kast och lite av allt. Vi ville inte låsa oss till en särskild genre, eller stil utan ville göra det mesta till vår egen grej. Ibland blev det visa, ibland folkmusik, ibland jazz - det bästa av det mesta. 
Som vädret i april, som idag som innehöll allt av supersol, hagel, regn och snö. 
Dagen började med sol och slutade med sol, väldigt härligt dock!

(null)

Gick en runda efter jobbet, lyssnade på podden Britta & Parisa. De tog upp  uttalandet som Ola Rapace gjorde i Stjärnorna på slottet, där han förminskade sin ilska. Jag tyckte det var bra att de lyfte det, för det uttalandet har gnagt i mig. Han förklarade att han aldrig slagit någon kvinna, men absolut har kastat saker i väggarna och sagt dumma saker i ilskan. Som om det vore okej. Liksom mindre dåligt. Fastän det skrämmer och skapar osäkerhet, obehag, rädsla för den som är i närheten.
Att inte ha den självkontrollen att en kan låta bli att slå i väggar eller kasta saker omkring sig, är ett problem. 
Att inte förstå att det är ett problem, är ju ett ännu större problem. Att förminska den handlingen är liksom sjukligt, tänker jag. 
Vet inte om ni såg avsnittet, och har reflekterat över det...hur tänker ni om det i så fall?

(null)

(null)

Finns mycket att fundera över, i vår värld.
Över beteenden, politiken, miljön...över det mest som engagerar så klart.
Som tur är finns det också mycket att glädjas över och vara tacksam över.
Som aprilvädret idag till exempel. 
Sol, blå himmel, ljuvlig promenad. God mat, och fix i köket med bästaste sambon, lite matprat och lugn kväll. 

Kram ❤️ Johanna 


Att inte förstå att d...

0 Läs mer >>
(null)

En rejäl kraftpromenad direkt efter jobbet, absolut bästa sättet att släppa jobbet och gå vidare med kvällen. Gick i gamla kvarter, så fint med gamla hus och staket. 
När mycket samlas i skallen under dagen behövs det en rensning, en rening.
Tog ett litet styrkepass efteråt också, hade mycket att rensa idag...!

(null)

Efter dusch och mat ville fötterna ha lite kärlek, så snyggt så. Skönt att smörja in, och lacka tånaglarna lite. Fick torka under sista avsnittet på första säsongen av Lupin. 

(null)

En go kväll, med lillbonus som hade lite mer tid att sitta med vid maten. Fint att snacka i lugn och ro, också med pojkvännen som kom. Funderingar på militärtjänstgöring (eller vad heter det? Lumpen?) som ska påbörjas i höst, om det okända som väntar. 
Lite spännande och läskigt på samma gång, såklart. 

Och jag tänker på hur inte pepp jag skulle vara på att bo i tält i skogen, gå många mil med fetaste packningen med skoskavstrasiga fötter, sova i salar med ett gäng andra människor. Hade svårt att som vuxen bo med en annan människa, där på bibelskola i Smålands Jerusalem, Aneby. Med våningssäng, en människa över mig som varje gång hon skulle uppför stegen gjorde så att sängen gungade. Inget privatliv, delade toaletter och duschkö i korridoren, pratande, högljudda människor vid frukosten...
Det var så klart många saker som gjorde upplevelsen värre än den kunnat vara men ändå...insett många gånger sedan dess att kollektivliv vore en väldigt dålig sak för mitt väl och ve.

Oj, vilken ljuvlig lyx att få sitta själv vid frukosten, eller tillsammans med min pärla. Sippa på kaffet i lugn och ro, bläddra stilla i tidningen. Inga mer ljud än det...såååå skönt.

Kram ❤️ Johanna 

Inget mer ljud än så.