0 Läs mer >>
 
Ett par bra dagar, med energi.
Känt att lite lust har funnits, att göra saker, att umgås.
Hade en fin kväll igår hos vännen Ulle, i vårt lilla ganska nya, fina gäng. Fyra människor som kommit att gilla varann, kunna prata om allt, skratta ihop, vara ledsna ihop, bara vara ihop. Så värdefullt.


Idag är det tungt.
Saknaden av mamma är så påtaglig, så tung. 
Min älskade mamma, vill krama om! 
Jag vill höra din pigga röst när du svarade i telefon eller ringde mig. 
Som jag saknar....!
Inget kommer bli som det var, och sorgen kommer att komma och gå. I vågor. Vara randig. Påminna på de mest märkliga sätt, mitt i steget liksom.
 

And just like that, på Max, påminde sannerligen om det idag.
såg andra avsnittet med nästan alla i Sex and the city-gängets nya serie. Glammiga kvinnor, men som också slåss med vardagliga problem mitt ibland fina bjudningar och high heels. Det drabbar alla, och det gör lika ont.
 

Efter sängfrukost blir det dusch och fix.
Ska med pappa till Maxi för inköp och så rensa lite hos honom, något skåp som ska gås igenom. Lite i taget, framåt långsamt för att göra nytt utrymme. Få in livsluften mitt bland alla minnen.
 

Kanske blir det vad den här människan orkar idag.
Kanske får jag ny energi av det.
Vem vet.
Och det får vara exakt just så.
 
Kram ❤️ Johanna

Få in livsluften.

0 Läs mer >>

En hyfsad natt. Vaknade runt åtta, så tog varsin kaffe i sängen och liksom morgna oss lite, innan min energi skrek:
Upp och städa satan så är det klart sen.
Sagt och gjort. I punkfrilla och mysbyxor for jag runt med dammvippa, trasa och torkade lister och dörrar, hyllor och bänkar, körde toarent, dammsög och svabbade. Handdukar bytta och köket rengjort.
Maken tog alla pizzakartonger och glasflaskor till återvinning, och ställde iordning efter sitt kalas igår.
En och en halv timma senare var vi redo för frukost.
Gott att sitta ute i halvsol med godaste frukostbrickan på Askelyckan och njöt både andra- och tredjekaffet med älskade pappa. 

 
Pappa och jag körde upp till Clas Olsson för inköp av rengöringsprodukter från Ekotipset, som min unge testat och gillat. Nästan synd städningen var klar för dagen ju men tur att det finns fler dagar att testa på.
 

Filtar skalade, citronsåpan doftar ljuvligt och själen känns lugn. Nystädat är väldigt bra för min skalle, så är det bara.
Rensat en hel del sista tiden även här hemma och det är ju väldigt skönt ändå. Som att livet känns lite lättare. 

 
Skakat mattor som går att lyfta ut, också skönt.
Nu ska jag ta det lugnt resten av dagen.
Målat naglarna på mina nyfixade fötter, också bra för välbefinnandet.
 
 


Sitter på balkongen.
Lyssnar på Bob Dylan.
Ska läsa lite. Samla ihop mig.
Tittade i fin fotominnesbok som begravningsbyrån gjort.
Det blev verkligen så fint, med alla vackra blommor, all musik. 
Och vi sade idag, pappa och jag, att kanske var det en befrielse att det gick så fort som det gjorde. Vänner till honom har det hödiskt tungt med demenssjuka nära som sakta tynat bort och försvinner mer och mer. Som inte alls minns att en varit på besök, som inte längre pratar, som verkar vara helt i någon annan värld.
Det var mamma så rädd för, att hamna där. 
Hon hade lidit nog. 
En tröst att vila i när saknade är stor.
 
Nu ska här spikas upp musikanläggnin i mellanrummet, och jag ska säga typ "nä inte så men si".
Lagom uppgift.
 
Kram ❤️ Johanna
 

Som att livet känns l...

0 Läs mer >>
 
En bättre dag.
Sov som en stock i natt, vaknade utvilad vilket var så längesen. Fåglarna sjöng på väg till jobbet och livet påminde om att det finns ändå. Att det är rätt bra på många sätt och att det finns oavsett vad som händer i livet. 

Det är en sådan sorg att inte få krama om.
Inte få pussa mammas kind, eller få prata med henne IRL. Det måste få vara precis så, kännas som det gör tills det mattas av en smula. 
På något sätt var det ju ändå en välsignelse att hon fick gå vidare, komma in i det röda huset. Få vila från allt elände hon drabbats av. Hon ville så klart vara i sitt friska huvud, sin pigga kropp där hon själv fick bestämma över sig och sitt liv. Hon var en tämligen självständig kvinna hela livet, så att plötsligen bli fråntagen det...kan det finnas något värre liksom...?
Kanske var det därför hon lämnade så lugn, så fridfull och att hon tackade För det som varit. Så medveten där och då. 
Och så orädd.
Det är en enorm tröst, att hon fick gå alldeles lugn.
Kanske var hon klar. Kanske kändes det så, som en slags befrielse. Vem vet.


Blommorna har lite mer färg idag på något sätt, det känns lite livligare, lite finare.
Och träffen med vännen Suz efter jobb gav också mer glitter åt dagen. Så otroligt fin att ses och snacka, och timmarna flög fram. En värdefull kväll, som smekte själen.
 

Tog mig till gymmet efteråt, körde ett riktigt bra och skönt pass i lugn och ro.
Utanför huset hördes sedan massor av dova mansröster, som ett mummel över kvarteret, Dessa mansröster var makens vänner från en av hans föreningar (eller mystiska gubbklubbar som kallar dem), som hade sommaravslutning. 
Kramkalas när jag kom hem, innan dusch och skön landning i sängen.
 

Kollat sista avsnittet av Handmaids tale, en makalöst bra serie. Den ska ses med tanken att det är precis det som händer runtom i världen, kanske framför allt Afghanistan där kvinnornas rättigheter och livsutrymme krympt mer och mer till att de ärr som fångar i sina egna hem.
Serien är helt sjuk, så dystopisk eller möjligen profetisk som visar på hur sådana samhällen kan bli.
Må det vända där det händer och må det ALDRIG bli ytterligare någons verklighet.
 
Ska börja på ny bok, Moa Herngrens Syskonfejden.
Precis avslutat Lena Anderssons Män och Kvinnor, som en uppföljare till Egenmäktigt förfarande. En bra bok med underbart språk!
 
Kram ❤️ Johanna

Livet påminde.

0 Läs mer >>
 

En dag av grå slöjor.
Där solljuset inte tycks komma igenom. 
Så mycket tankar på sista året, sista månaden och veckorna. Allt lidande, all oro, alla tankar som funnits under så lång tid.
Sex veckor har gått sedan hon lämnade denna jord, och kanske är det så att det nu sjunker in att jag aldrig mer få ha henne nära mig, aldrig mer få höra hennes skratt, krama om eller ringa henne. 
Vetskapen gör så ont, och det blir liksom som en överväldigande trötthet emellanåt. 
Det går inte styra den utan det gäller bara att försöka lyssna när den kommer, försöka anpassa mig och spara mig ibland.


Just nu slog lågorna från värmeljuset i mammas röda hus, fastän inget stearin eller veke ens var kvar. Mystiskt onekligen.
Om en vill kan en tolka det som att hon skickade en hälsning om att jag ska vakna till, skärpa till mig och inte gräva ner mig. Kanske var det en hälsning att livet fortgår och en behöver vara på sin vakt, beredd, på vad som komma skall.
Om en vill kan en tolka det så, eller behöver en välja att det var något fysikaliskt som skedde.
En låga dock. 

 
Firat lite bröllopsdag, som idag var två år sedan.
Så jäkla rolig dag verkligen, från början till slut så blev det precis som vi ville. En sådan ynnest att få skapa en sådan dag, en sådan fest och bara få njuta av varandra, av familj och vänner. livets dag och livets fest med mannen i mitt liv!
Fick vacker bukett, och skålade i ett glas rödtjut gjorde vi.
Och kramats har vi gjort.
Som det gäller att göra det, så länge en bara kan.
 
Kram ❤️ Johanna

Om en vill kan en tol...

0 Läs mer >>

Imorgon för två år sedan togs denna bilden.
En av de absolut bästa dagarna i mitt liv, när jag och mannen min gifte oss.
Så otroligt härligt att få dela den dagen med den närmsta familjen, och med alla vänner. Att få dansa med min mamma på kvällen, och få gå in med min pappa i kyrkan, det är fina, varma minnen en tung dag som denna.
Då fanns inte ett moln på himmelen, vi Såg i alla fall inget annat än blå himmel, sol, kärlek och lycka den dagen.
Fint att se tillbaka på.
 
 
Om en vecka ska urnan ner i jorden, vid platsen bredvid farmor Maja och farfar Tage. Det blir bra, och det kommer nog kännas skönt att ha någonstans att fysiskt gå, även om det också känns så sjukt. Min mamma!
Idag är en saknadens dag. 
Tungt och grått liksom, fastän solen skinit.
Säkert trött efter helgen också, som ju också var annorlunda, en första gång liksom. Allt går i vågor. 

 
Gick ner på stan efter jobb, handlade lite och så hem för att prata, vattna blommor, sortera böcker men gav upp. Fick liksom inte ihop det för hjärnan kändes som smält. Maken kom till undsättning, så nu är böckerna i bokstavsordning som de ska.
Grillad kyckling och en macka fick det bli, till The last kingdom.
Sista säsongen nu, otroligt bra serie men galet rå. lite sorgligt men också lite skönt att den snart är slut. 

Hoppas på en lugn natt, en omfamnande natt och en bättre morgon. 

Kram ❤️ Johanna

Då fanns inte ett mol...

0 Läs mer >>
 
Att vara i Sigtuna var väldigt angenämt.
Sveriges äldsta stad, följt av Lund med så mycket gammalt bevarat. Denna kyrka som invigdes år 1247 till exempel. Så vacker! Tände ett ljus för mamma, gick omkring på 800 år gammal mark liksom. 

 
 
Så mysiga gränder, charmiga hus, mysiga caféer där vi faktiskt kunde sitta utomhus i solen för att njuta kaffe och bärpaj.
 

En ruin av en ännu äldre kyrka fanns bredvid den väl bevarade. Häftigt att de liksom lät saker vara, att de omfamnade det som varit åt eftervärlden.
 

Rådhuset, som idag används för ca 100 vigslar per år, bara det! Här skedde för allmänna val som väl inte var så allmännautam de herrar som ägde hus var de som kunde rösta fram styret för staden.
 
 

Dessa hus! 

 
Tant bruns café alltså.
 
 

Min unge fick kura ihop sig lite för att nå samma korta längd som Tant brun.
 

Samlades hos Johan efter dagen, kollade hockey och fotboll, satt och snackade. Grillade benfri fläskkarré, gul zucchini, sparris, och rostade delikatesspotatis, kålrot och morötter i ugnen och så stekt halloumi, jäkligt gott tillsammans med bea och sås på creme fraiche, honung, svartpeppar. 

 
Tacksam för helgen, för att samla ihop oss och få ta med pappa dit igen. 
Känslosamt emellanåt när vi pratar mycket om mamma, men så fint att det får vara just så. Hon är så med oss i tankarna.
Svårt att somna i natt, så slocknade vid två trots att lungsen lugnat ner sig.
Första mors dag utan just henne.
Så tungt, att inte få uppvakta och fixa för henne.
Tacksam att hon var just min fantastiska mamma dock! 
 
Trött nu efter helg och bilkörning samt alldeles för få timmars sömn, men tacksam för dessa dagar.
Inte många knop ska göras denna kväll.
Packat upp, lagt i en tvätt och satt mig i fåtöljen.
Danmark-Sverige på teven som tycks få vägen, snack med maken som även han är trött efter tre dagar i Belgien och även han helgen i Stockholm med sina vänner för hockey.
Två utsketna äppelskrutt, det är väl vi det!
 
Kram ❤️ Johanna

Tacksam för fin helg.

0 Läs mer >>
 
En semesterfredag och min gula Solbritt styrde kosan till Stockholm med pappa, ungen och mig.
Vi stannade i Eksjö för att fika, på mysiga Lennarts konditori. De slår nog rekord i antal tillgängliga sorters kakor, helt otroligt!
 

Eksjö är nog värd ett eget besök någon gång. Så många fina, gamla träkåkar överallt. 
Vi körde genom Tranås enligt pappas önskemål, då han varit där mycket förr. En nostalgitripp att köra den stora Storgatan fram med massor av butiker, fik och matställen på vägen. 

 
Efter incheckning tog vi taxi till brorsan. 
Fick kaffe och kaka, satt och snackade några timmar innan mat på Östgötakällaren.
En klassisk lite gammeldags meny, med oxkind, schnitzel, fläsklägg, och skomakarlåda bland annat. Det fick bli skomakarlåda med en staropramen för min del, oerhört gott och galet mäktigt. Trots det kunde vi dela en creme brule, barnet mitt och jag.
Fina timmar med mycket prat om mamma, om lite historia bakåt, och om hur det blev, om saker förr och sjukdomarna som inte var nådiga mot henne. Hon kändes så närvarande i samtalet, kära mamma. Vi känner nog alla att hon har det bra nu, borta från en alltmer förvirrad hjärna och från fysiskt lidande. Som hon kämpat. Som hon är värld härliga tider utan elände nu!
 

Gillar de här hederliga krogarna, mörka och inbjudande, fullsatt med det där sköna sorlet som blir av nöjda människor.
En promenad till brorsan och lite mer snack efteråt, innan det var dags för taxi hem.
 
 
Sovit sisådär. Lungsen trilskas och irriterar, men men. Det får gå! Lite mer inhalationer får det bli ikväll för att kanske stävja stöket.
 
Idag blir det hotellfrukost tillsammans och sedan en bilutflykt till Sigtuna, som med Lund är Sveriges äldsta stad.  Varit där för många år sedan och ser fram emot att se den igen!
 
Blir nog både hockey och fotboll hos brorsan senare, och grillat på menyn. Blir bra!
 
Kram ❤️ Johanna 

En resa i nostalgi oc...

0 Läs mer >>
 
Vaknade igår och var helt slut.
Slut i kroppen, i själen och orkade ingenting. 
Gick upp och gjorde mig klar , åt frukost och drack lite morgonkaffe men insåg att nej, det går inte idag.
Lyssnade på min kropp som mår i vågor liksom, och stannade hemma. Sov till och från under dagen, tog det väldigt lugnt. Väntade in och tillät.

 
Vaknade med en annan känsla idag, en lättare känsla och en annan lust till att göra saker.
Varit en dag med högt tempo där jag fått mycket gjort och jag har njutit av det. Tänker att det är så jag funkar, det blir mer och mer uppenbart. Jag kör på, fixar och donar med jobb, saker runtomkring, träning och trevligheter och så däremellan måste batterierna laddas ordentligt. 
Som det är nu verkar batterierna ta slut lite fortare, och det går liksom inte styra riktigt men det får vara så.
Sorgen gör sig påmind och så får jag backa en stund, för att vänta in kropp och knopp. 

 
Tränade ett styrkepass efter jobb, körde och handlade lite och så hem där barnet mitt var och även käre maken.
Frida-Hedvig, pappa och jag ska till huvudstaden imorgon, för häng med brorsan. Pappa har inte varit där sedan oktober 2023, när vi var där med mamma och pappa. Såg Moulin rouge och gick på Prinsen och åt gott, en fin helg men som på något sätt så tydligt kändes som den sista gången det skulle gå. Tänker ändå att wow vilka helger vi haft ihop, vilka mysiga utflykter vi haft genom livet, och vilken ynnest att ha sådana föräldrar en vill hitta på saker med! Så tacksamt.
Hoppas du är med oss i helgen mamma, vi ska på sightseeing i Sigtuna som är så mysigt. Och gå på krogen och käka, något du alltid uppskattat ju. 

 
Fick med mig dessa godingar hem från en rensning hos pappa, små vättar tror jag betyder tur. Och särskild tur när de varit mammas tänker jag!
 

Jureskogs fick det bli ikväll, crispy chicken och sweet fries som är så jäkla gott! Och en barnslig god chokladmilkshake...oj, oj så gott.
Mätt som en plätt ska jag nu läsa några rader i Män och Kvinnor av Lena Andersson.
 
Hoppas på en god, inhalationsfri natt denna natt.
Lungsen är lite tjuriga, säkert på grund av väderomslag. Ytterst klena saker det där!
Men det gå även denna gång.
 
kram ❤️ Joey

Vänta in kropp och kn...

0 Läs mer >>
 
Dagarna på jobbet går just nu i ilfart, mycket som ska hinnas med liksom och inte helt lätt med de tider som finns innan semesterperioderna börjar. Då finns inga tider förutom till akuta operationer, men ändå kan det bli många samtal för att boka en tid nu, så här före sommaren. 
Haft ett par möten, ringt mycket, svarat i telefon mycket och kunnat lösa en del av det som skulle ordnas. Somligt får vänta på lösning till imorgon.
 
Satt ute vid sjön och åt lunch idag. Gäller att passa på när solen och värmen är här.  Helt ljuvligt att ha så nära sjön från sin arbetsplats. 

 
Stämde träff med min älskade pappa efter jobb, för en liten glassträff på trädäcket vid sjön. Han var väldigt snabb på att säga ja, så kom han cyklandes min pigga 86-åriga farsa - så härligt ändå!
Åt båda varsin bägare med salt karamell och romrussinglass...så jäkla gott!
Mysigt att sitta där och kolla på folk. De som springer och cyklar , de som promenerar, hundägare, barnvagnar, gamla människor med rollator och skolungdomar som njöt av sommarsol.
Det är så en vill ha det, mer av sol och värme och härliga stunder!
 

I morse tog jag skinnpajen.
Verkar som att det är det plagg som en ska ha nu några dagar framöver, när regn och kyla kommer.
Förvisso välkommet med regn, det blir Moder Jord glad för, men måste det bli kallt också liksom?! 
Nåja. Vi styr inte över det.
Jag njuter nu, eftersvettas på balkongen efter träningspass på gymmet.
Dricker bubbelvatten och lyssnar på fågelsång och vindens sus. 

Det är gott så.
Det var en bra dag.
 
Kram ❤️ Johanna
 

Som njöt av sommarsol...

0 Läs mer >>
 
En alldeles underbar morgon denna dag.
Sol och blå himmel, fåglar som kvittrade och sjöng sin morgonhymn. 
Kaffet smakade extra gott när solen flödade in i lägenheten, och själen blev lite lättare efter tung kväll igår.
Den där första gången av allt som en inte gjort utan mamma, det blir tungt. 
Födelsedagar, påsk, jul...allt det där. Mors dag, som snart är här...
Som att börja om, lära ett nytt sätt att leva det här livet.


De där små sakerna blir ännu viktigare
.Inte de stora, som såklart kan vara härliga, men de där små.
Som kaffet i solen, knopparna som vill slå ut, hundarna som så varmt välkomnar lite kel, kramen från en vän, från livskamraten. Glassen, maten, promenaden som gör att kroppen känns stark, glad. 
En bra arbetsdag, ett bra samtal, en stund av tröst.
Familjen, alla som finns runtomkring. 
Så värdefullt.
 
 

Skålen med vännen, för nytt badrum, för solen, för livet.
Så skönt att sitta och snacka, få känna värmen från den vänskapen.
Tack livet för allt det fina, för det som är bra mitt i det svåra att mista en högt älskad människa.
 

Sorgen skulle inte finnas om inte kärleken vore så stor.
 
Kram ❤️ Johanna

De där små sakerna.

0 Läs mer >>
 
En så skön natt med djup sömn, inga vakna perioder av något slag och sov till nästan åtta (släckte väl vid strax efter 01), så det var skönt. En kaffe för att morgna mig, innan frukost. Lite uppdatering på nyheterna och så en andrakaffe och en macka innan gymmet. 

 
Min käre far fyller år idag, så efter dusch och fix gjorde jag en ny sorts rabarberpaj med brynt smör, havregryn och sirap som var jäkligt god, och så baconlindad kyckling med sås på grädde, kycklingfond, vit balsamvinäger, vitlök, svartpeppar och oregano. Till det sallad, ugnsbakad spetskål och jasminris. En bra lunch för min bästaste pappa, som idag nådde 86 år.
Fint att rå om, med mat och lite fler böcker att läsa. Köpte böcker av en Cederlund och en Anders de la Motte som skriver om mord i Dalarna respektive Österlen. Lät som de kunde vara bra så hoppas på det.
Prat om grävda kanaler tvärs över Öland under andra världskriget, om mamma och människor som hört av sig, om resan till Belgien som herrarna  huset ska på imorgon (den gamla jeepen ska säljas till museum i Belgien), om Öster och bilar, gravstenar och allt däremellan. 
En fin dag!
 
 
Ska nu sätta mig med ny bok, läste bara ett par sidor vid frukost i morse men nu ska jag försöka sjunka in i sista boken om Ester. Av Lena Andersson, som jag tycker är en eminent författare.
 

Den här röda klänningen ropade på mig häromdagen, så den fick bli premiärburen dagen till pappas ära!
Gillar rött men har för lite av färgen, inte alltid så lätt att hitta nägot i denna kulör tycker jag.
 
Fåtölj, bubbelvatten och bok. Hej söndagseftermiddag!
 
Kram ❤️ Johanna

Födelsedagsfir och sk...

0 Läs mer >>
 
Det var en bra fredag.
Jobbade till lunch, lite Yoggi och en pratstund innan det var dags att åka med grannkollektivet till Halmstad.
En fördrink innan Johan Glans & David Batra på Halmstad teater, och sedan restaurangbesök med lite vänner innan hemresa.
Glans och Batra glänste emellanåt, när de körde vanlig standup. Drev med sig själva och Batra även en hel del med sin fru, men när de körde någon slags revynummer sackade tempot och även humorn. Men rätt kul emellanåt alltså, och maten på Vattnet (restaurangens namn) var jäkligt bra. Moules frites för min del som var så bra!

 
Söta de är, Patrik och Åsa!
 

Så härligt att kunna sitta ute, i betydligt varmare väder än hemma. Så skönt i solen, med en rhubarb dream och en fin avokadomacka. 
Så otroligt skönt att hänga med grannarna, snacka om det mesta, och även om mamma, om begravningen och hur allt var och är. Skönt att göra något annat, få skratta och få lite andra intryck.
 
 

Sovit sisådär i natt, men efter en kaffe i sängen så gick det ändå att ta sig upp. 
En lugn morgon.
En kaffe på stan med pappa.
Följde med honom hem och fortsatte rensning av saker, grät och mindes. Så mycket sorg, så mycket att bearbeta i de sista åren. Fy fasen vad hon fått kämpa och säkert haft en sådan oro inom sig när hon känt att något höll på att hända.

Någon skrev att sorgen är randig.
Att det i början är så att sorgen och glädjen har lika stora ränder men att efter en tid så blir randen av glädje större än sorgens. 

Som det känns nu är gråten inte precis innanför huden utan lite längre in. Det är mer som en filt över allt, en mörk känsla i bröstet som finns som ett filter som lagt sig som ett lager. 
Det som kommer får komma, varje känsla och tanke.
Bara så kan det bearbetas, tänker jag. 
Bara så kan filtret småningom tunnas ut, och alla känslor få plats.
Och att prata mycket, minnas och prata om mamma,. Det tunnar också ut det där töcknet. Att prata med min mamma, I huvudet tror jag också är en del av läkningen. När jag gör saker, när jag promenerar, eller när jag går förbi bordet med fotot. Det lenar lite, och jag känner mig närmre henne så.
Allt som kan skänka den lilla trösten är ett steg framåt.
 
Tittar på bilden med de gigantiska glasögonen, fnissar lite så mamma alltid sagt att hon liksom blev övertalad av optikern att de var så fina. Onekligen en rolig flukt från en sisådär femtio år tillbaka, en flirt med sjuttiotalet.
 
Kram ❤️ Johanna 

En flirt med sjuttiot...

0 Läs mer >>
 
Är glad i mina solrosor som aldrig kan vissna.
Fick de i present från någon som vet att jag älskar solrosor.
Den gula färgen ger hopp. Hoppas kunna köpa färska solrosor i helgen, att ha på matbordet.
Blommor som fångar blicken, något som ögonen gärna vilar på. 

 
Som vårens alla vackra blommor, vart än en tittar.
Det är en tröst mer än någonsin.
Grönskan, blommorna, dofterna. Skönheten i allt detta. 
Det är, trots allt, en ynnest att få uppleva våren.
Mamma visste så väl att det var min bästa årstid. 
När ljuset vände fick jag alltid ett mess från henne, då hon visste att min tid liksom började. När mörkret fick ge efter för längre och ljusare dagar, då levde jag upp. 
 
Som liten var jag likadan, ogillade mörka månaderna och älskade livet när ljuset, värmen och våren kom. 
Fick alltid springa barfota, hade fötter svarta som sot och maskrosfläckar på kläderna men mamma bara log. Sa att vi ju hade tvättmaskin och att skitiga barn var lyckliga barn.
Du älskade mamma, vilket tålamod du måste haft!
Vilken enorm kärlek du hade till oss, och till mig - kanske den smutsigaste och mest knasiga ungen i kvarteret. 
 
 
Sovit illa i natt, vaknat ofta och tänkt.
Glimtar från barndom, från mammas olika operationer, minnen från roliga fester, studenter och mammas engagemang när det  var något. Hennes vana att alltid fråga om hon skulle göra något, ofta baka något eller bidra på andra sätt. Som att fixa vilda blommor till vackra buketter. 
Hon var alltid den jag diskuterade med inför festligheter, hon ville alltid veta vad jag skulle bjuda på. Hon älskade att höra på hur jag tänkte, hur vi skulle fixa och ordna med saker och hon var mitt bästa smakråd. Alltid.
Som jag saknar de samtalen, de spontana utflykterna för att handla piff med henne. 
Så många saker som kommer att göra sig påminda framöver, som aldrig mer kommer att bli.
Älskade, pyssliga, snälla mamma!
 

Varit med pappa på begravningsbyrå, för att välja urna och gravsten. Surrealistiskt onekligen, men nu är det gjort.
En vit urna, som kistan var. Och en natursten precis som farmor Majas och farfar Tages sten.
Tycker att det finns en vila i att ha en särskild plats, en sten att gå till. Att plantera vid, att sitta vid en stund.

 
Snart blommar allium här utanför, det och så kallade svarta tulpaner, det är en bra grej.

Efter middag och en pratstund med brorsan i telefon och med lillbonus IRL så är det läggdags.
Kansle läser jag ut boken Skam ikväll, eller flyter texten ihop och sömnen pockar på. Vem vet.
Det är ju ingen brådska på det viset, inte med läsningen. 
Mycket annat jag gör i mitt liv ska helst gå rätt fort men en bok får ta lite tid.
 
Kram ❤️ Johanna 

Vilket tålamod du mås...

0 Läs mer >>
 
Så oerhört svårsmält att denna bild togs två dagar före mamma gick bort. Denna söndag i vårvädret, när vi fick henne att vilja gå ut en sväng för att se om vitsipporna kommit. 
Det började bli grönt och vackert, och vi fick se vitsipporna där vi gick. 
En så fin dag.
Så glad att jag tog den bilden. Där hon såg så nöjd ut ändå.
Och två dagar senare tillstötte det något som gjorde att den hårt ansatta kroppen gav upp. 
Det är bilder som nog aldrig försvinner från näthinnan. 
Den där söndagen, och dagen då hon gick in i det röda huset.


Vi försöker leva vidare, vi försöker göra det vi ändå skulle gjort. Det kom en påsk, en födelsedag och vi firade det.
Och vi försökte fira, även Valborg firades stilla men ändock.
Om en försöker tillräckligt många gånger så lär en sig nog så småningom hur en faktiskt gör.
 

Samlade stora familjen vid påsk, njöt av våren och enkel mat i trädgården, och av att vara tillsammans. Vi kramades och grät, pratade och skrattade. 
På födelsedagen drack vi bubbel, lagade mat och hängde i vårt hem. För att också vi måste fortsätta leva det liv vi har. 
På ett nytt sätt, med andra förutsättningar och med mamma med alla fina minnen inom oss alla, 


Det finns så mycket fint att se, mysiga saker att göra, vänner att umgås med och familj att älska. 
Det är väl just därför det gör så ont att förlora någon, när en älskat väldigt mycket. 
Den där riktningen förloras, det blir liksom svajigare att gå. Svårare att andas. 
Ändå går det, steg för steg. En dag i taget.

 
När natten blir god är morgonen lättare. 
Kraften är varierande men bättre när sömnen gett skallen vila.
De närmaste dagarna har vågorna varit lite mindre, mer hanterbara. 
Det är bara att följa med i det som kommer, känslorna som svajar.
 
 

Fått ögonbrynen färgade och formade efter jobb, köpte blomma på vägen och körde ett styrketräningspass innan hemgång. 
En kopp te och prat och så The last kingdom på Netflix.
En ganska behaglig kväll, efter en bra arbetsdag.
Det är väl liksom det en kan begära ändå!
 
Kram ❤️ Johanna

Vi försöker.

0 Läs mer >>

En dag i bra tempo från start till slut, men gick tidigare för ett möte med palliativa teamet. De som varit behjälpliga efter att mamma fick sin slutgiltiga dom, när cancerhelvetet kom tillbaka. Ett uppföljningsmöte, ett samtal om hur det varit, om hur avslutet blev och vad som kanske kunde gjorts annorlunda. Det blev ett fint, känslosamt och varmt möte som handlade om vår älskade mamma Maria. 

 
Var på taktil massage efter det, något så avslappnande och välgörande. En fin stund innan promenad hem och en liten pratstund med min älskade unge.
Följde henne till tåget, och vinkade av henne.
Om en dryg vecka syns vi igen så det kändes mindre tungt.
 

Stuvade makaroner och köttbullar blev kvällsvarden här, med tomater och broccoli. Inte dumt alls faktiskt, och smidig mat när kvällen blev lite sen.
 

Tänker på att det ändå blev så bra det kunde, den sista stunden med mamma. Det där samtalet, att hon fick säga det hon ville och vi fick fram det vi ville. Att vi fick tacka för allt hon varit och betytt och att hon också tackade oss. 
Utan ångest eller oro gick hon in i det röda huset, som liksom öppnade sin dörr och släppte in henne i det trivsamma ljuset. 
Att det kändes alldeles lugnt när hon gick.
Min älskade mamma, som jag känner omkring mig.
Som är nära i sitt pigga, ljusa och glada jag. 

Saknar just det. Hennes pigga, ljusa, glada och fysiska jag. Som jag alltid pratade med om allt, och som hon lyssnade min mamma! 
Så tacksam för det, att hon fick bli just min mamma. 

Kram ❤️ Johanna

Sitt pigga, ljusa och...

0 Läs mer >>
 
Sovit bra två nätter i rad, två nätter utan inhalerande och utan tusen tankar så fort en ska vända sig om. Tacksamt.
Var nog helt slut på energi igår kväll så somnade som en stock. 
En bättre dag idag, mer energi och mindre skör. Bara låg, vilket jag nog kommer vara ett tag såklart. 
Ändå som att kroppen styr att sorgen kommer i vågor som att en måste få återhämtning emellanåt. 
En tsunami, sedan stiltje, en stor våg, en mindre, och så stiltje...


Vackert i vår stad. 
Planteringarna är alltid så fina, varierade efter årstid och högtider, smakfullt och färgglatt. 

 
En bra arbetsdag, även om energin inte är på topp.
Tänker att inget kan tvingas fram utan det kommer. En dag kommer jag att känna att aha! Idag hade jag kraft, idag gick det fint och med ökad energi. 
Men ändå en bra dag.
APT (arbetsplatsträff) i eftermiddag, både matnyttigt men också trevligt att samla ihop hela styrkan för att diskutera olika saker, informeras om nyheter och lite så.
 

Efter jobb tog oss ungen min och jag till pappa för en fika och pratstund. Syrenbarnet mitt dröjde sig kvar i doften utanför pappas, doften känns på meters håll - magiskt.
Fint att sitta tillsammans, prata och minnas, ändå känna att hemmet fortfarande känns ljust och välkomnande. 
Mamma är liksom kvar där på något sätt. Goda energier.
 
 
Fick med mig mammas gamla dragspel, det gröna, som nu får dela plats med mitt som jag köpte någonstans -90. Kravet för att spela i brorsans irländska band var att jag skulle kunna spela slingor och ackord på dragspel, så då köpte jag ett och lärde mig så jag kunde kvala in!
nu är allt bortglömt men tänker att de båda ska renoveras så jag kan lära mig igen. Det är ju ett coolt instrument!
Och så fint!
 

Hängt med min unge, köpte mat på Moshi Moshi och åt i lugn och ro, hängde kvar länge när mannen lämnade för hockeyn. Som det ofta blir, vi stannar för  prathäng och jag njuter fullt . 
Imorgon åker Frida hem till sitt Malmö, för att sedan om 1.5 vecka hänga med till Stockholm. Blir bra det.
 
Nu läggdags och läsning.
Förhoppningsvis en god natt även denna.

Kram ❤️ Johanna

Ändå en bra dag.