Som att livet känns lättare.
En hyfsad natt. Vaknade runt åtta, så tog varsin kaffe i sängen och liksom morgna oss lite, innan min energi skrek:
Upp och städa satan så är det klart sen.
Sagt och gjort. I punkfrilla och mysbyxor for jag runt med dammvippa, trasa och torkade lister och dörrar, hyllor och bänkar, körde toarent, dammsög och svabbade. Handdukar bytta och köket rengjort.
Maken tog alla pizzakartonger och glasflaskor till återvinning, och ställde iordning efter sitt kalas igår.
En och en halv timma senare var vi redo för frukost.
Gott att sitta ute i halvsol med godaste frukostbrickan på Askelyckan och njöt både andra- och tredjekaffet med älskade pappa.
Pappa och jag körde upp till Clas Olsson för inköp av rengöringsprodukter från Ekotipset, som min unge testat och gillat. Nästan synd städningen var klar för dagen ju men tur att det finns fler dagar att testa på.
Filtar skalade, citronsåpan doftar ljuvligt och själen känns lugn. Nystädat är väldigt bra för min skalle, så är det bara.
Rensat en hel del sista tiden även här hemma och det är ju väldigt skönt ändå. Som att livet känns lite lättare.
Skakat mattor som går att lyfta ut, också skönt.
Nu ska jag ta det lugnt resten av dagen.
Målat naglarna på mina nyfixade fötter, också bra för välbefinnandet.
Sitter på balkongen.
Lyssnar på Bob Dylan.
Ska läsa lite. Samla ihop mig.
Tittade i fin fotominnesbok som begravningsbyrån gjort.
Det blev verkligen så fint, med alla vackra blommor, all musik.
Och vi sade idag, pappa och jag, att kanske var det en befrielse att det gick så fort som det gjorde. Vänner till honom har det hödiskt tungt med demenssjuka nära som sakta tynat bort och försvinner mer och mer. Som inte alls minns att en varit på besök, som inte längre pratar, som verkar vara helt i någon annan värld.
Och vi sade idag, pappa och jag, att kanske var det en befrielse att det gick så fort som det gjorde. Vänner till honom har det hödiskt tungt med demenssjuka nära som sakta tynat bort och försvinner mer och mer. Som inte alls minns att en varit på besök, som inte längre pratar, som verkar vara helt i någon annan värld.
Det var mamma så rädd för, att hamna där.
Hon hade lidit nog.
En tröst att vila i när saknade är stor.
Hon hade lidit nog.
En tröst att vila i när saknade är stor.
Nu ska här spikas upp musikanläggnin i mellanrummet, och jag ska säga typ "nä inte så men si".
Lagom uppgift.
Kram ❤️ Johanna