Sitt pigga, ljusa och glada jag.
En dag i bra tempo från start till slut, men gick tidigare för ett möte med palliativa teamet. De som varit behjälpliga efter att mamma fick sin slutgiltiga dom, när cancerhelvetet kom tillbaka. Ett uppföljningsmöte, ett samtal om hur det varit, om hur avslutet blev och vad som kanske kunde gjorts annorlunda. Det blev ett fint, känslosamt och varmt möte som handlade om vår älskade mamma Maria.
Var på taktil massage efter det, något så avslappnande och välgörande. En fin stund innan promenad hem och en liten pratstund med min älskade unge.
Följde henne till tåget, och vinkade av henne.
Om en dryg vecka syns vi igen så det kändes mindre tungt.
Stuvade makaroner och köttbullar blev kvällsvarden här, med tomater och broccoli. Inte dumt alls faktiskt, och smidig mat när kvällen blev lite sen.
Tänker på att det ändå blev så bra det kunde, den sista stunden med mamma. Det där samtalet, att hon fick säga det hon ville och vi fick fram det vi ville. Att vi fick tacka för allt hon varit och betytt och att hon också tackade oss.
Utan ångest eller oro gick hon in i det röda huset, som liksom öppnade sin dörr och släppte in henne i det trivsamma ljuset.
Att det kändes alldeles lugnt när hon gick.
Min älskade mamma, som jag känner omkring mig.
Som är nära i sitt pigga, ljusa och glada jag.
Saknar just det. Hennes pigga, ljusa, glada och fysiska jag. Som jag alltid pratade med om allt, och som hon lyssnade min mamma!
Så tacksam för det, att hon fick bli just min mamma.
Så tacksam för det, att hon fick bli just min mamma.
Kram ❤️ Johanna